Otrogen eller?

Den ena bilden är faktiskt en bild på när våran son sitter på hennes jobb som hon skickat till mig. I bakgrunden syns hela whiteboardtavlan. Jag har bara zoomat in den delen på tavlan.
Den andra bilden syns också hela whiteboardtavlan. 

Jo jag vet. Jag måste lugna mig. Det är svårt dock när man inte vet hur många år? Och hur mycket det skulle ha kunna varit.

Jag tror inte det blir så mycket mer aw enligt henne. 

Varför blir det inte så mycket mer aw framöver? 
Är det för att det är färre sådana på företaget, eller för att hon väljer att stanna hemma istället?

Pågrund av att jag har misstänkt och ifrågasatt henne så mycket om dessa saker sedan 2 månader tillbaka.

OK, hoppas allt lugnar ner sig och det löser sig för er. 

Hur skulle du hantera det om du fick reda på att hon varit otrogen men nu slutat? Om du kan förlåta henne så är ju huvudsaken att hon inte håller på med något nu och framöver. Sedan om hon gjort det tidigare spelar egentligen ingen roll, fokusera på att det är ni två nu och framåt. 

Alla tillfällen som jag har tagit upp detta med henne så har jag sagt att jag skulle förlåta henne. Jag har även sagt att jag kan gå med på ett öppet förhållande. Men hon nekar allt och säger att hon aldrig skulle vara otrogen eller vilja dela mig med någon annan. 

Jag ska gå i terapi för min svartsjuka snart. Men om det kommer fram efter terapin att hon varit otrogen så kommer jag lämna har jag sagt.

Vi är alla ett "arv" av våran tidigare sociala uppfostran och erfarenheter, och rent krast kan man aldrig säga att det är "fel" att någons varningssignaler går igång. Sen om det är rimligt eller om det finns konkret fakta/orsak till det, en helt annan fråga.

Det är ohyggligt svårt att säga saker om människor och situationer man vare sig känner eller vet något om. MEN, någonting brukar som regel vara fel när ens magkänsla "spökar". Det behöver inte vara bevis för att något hänt, men sannolikt att något i vart fall inte är bra. Du är av någon anledning inte trygg i din relation nog. Sen kan det bero på massa olika orsaker, men bortsett från det - det här skaver på både dig, på henne, er relation, och det kan inte fortsätta så, då kommer det här bli olidligt för er båda två och ni kommer aldrig komma vidare.

Antingen måste du släppa det, lyckas övertala dig själv om att du faktiskt INTE har fog för dina tankar/känslor kring det här, ELLER så måste du mer konkret ta tag i det, tex att ni går i Par-terapi som kommunen kan anordna eller liknande, bara för att få hjälp att prata ut - utan att det för den sakens skull måste komma något specifikt erkännande. Men så ni får verktyg att hantera denna och ev. kommande liknande situationer. Och det här ÄR ett svårt område. Hur det än är, även om i relation, man äger inte den andra, och man kan se på saker väldigt olika. Därför folk efter x-antal år vaknar upp och undrar vad det är för "monster" de vart gifta med. Och det är typiskt exempel på att kommunikationen inte fungerat. 

Nu kan jag inte rakt av säga att er inte fungerar, jag känner ingen av er eller er situation, men det känns som att det sitter nått i röret som täpper till, som sannolikt går längre tillbaka än bara det här, även om inte lika stort i magnitud.

Men jag tycker ni ska försöka med parterapi, inte enbart i syfte att lösa det här, utan mer för att gå in med en attityd av att ni vill lära er kommunicera bättre och enklare kunna lösa problem tillsammans, så ni fungerar som ett bättre team.

Önskar all lycka till :) 

Känns som att du gör rätt, och ger henne en öppning att berätta om det är så att hon och chefen haft sex. Att det är ok om hon berättar det nu men inte ok om det senare kommit fram att hon ljugit.

Intressant att du känner stark svartsjuka och samtidigt kan tänka dig ett öppet förhållande. Det är motsägelsefullt, men jag känner likadant själv. Skulle bli galen om frun är otrogen, men skulle inte ha något emot att dela henne med en annan man förutsett att jag var med samtidigt. Känslor är inte alltid logiska.

Jag vill att man ska vara ärlig och att det är samma villkor i ett förhållande. När vi blev tillsammans så var hon väldigt tydlig med att om jag skulle vara otrogen så åker jag ut med huvudet först.

Låter ju högst rimligt att man ska ha samma förväntnignar på sig själv som på sin partner!

I det ena fallet ljuger man, bedrar och går bakom ryggen på den man påstår sig älska mest. I andra fallet är man samspelta om att ha ett öppet förhållande utan hemligheter och lögner.

Jag tycker då att känslorna är helt logiska. Det man mår sämst av är att den man älskar smusslar , ljuger och går bakom ryggen på en. Det bandet man har då existerar då plötsligt inte, men om man gemensamt kommer överens om något finns bandet fortfarande kvar.

Inte ens de som har öppet förhållande, är okej med att deras partner ljuger och går bakom ryggen. 

Alltså, va?? Du har alltså sagt att hon får kn^lla med sin chef om hon vill. Vad är då vitsen med att fortsätta tjata om otrohet?

Jösses?

Om jag får samma villkor isåfall. Alltså öppet förhållande.
Det är det enda sättet jag skulle kunna förlåta på om det nu har hänt något.

Förstod jag ditt inlägg rätt att ni inlett parterapi och att du även på egen hand ska ta hjälp för svartsjuka?

Vad har parterapin gett såhär långt och vad är dina förväntningar på din egna terapi?

Men fortfarande är det ju inte heller säkert att hon har varit otrogen. 

Det kan vara att hon har varit det. 
Men det kan oxå vara dina hjärnspöken och en osäkerhet som det saker som annat än det faktiskt är. 

Jag har själv nu problem med att min kille småhintar om otrohet, men jag har aldrig och skulle aldrig heller vara det. Han har själv t.o.m. erkänt att han tror att det är rädsla att förlora mig som gör att det blir så. 
Har jag någon som ska fixa ett stoppat avlopp, eller när sotaren kommer, så hittas det om att jaha, vad pratade ni då om, och varför pratade du med dem om osv. 
Brukar svara att det väl inte är så konstigt att jag pratar med en hantverkare som kommer hit, och oxå att jag får faktiskt prata med hur många jag vill, och vem jag vill, det betyder inte att jag skulle vara otrogen för det?

OBS, jag säger inte att hon inte är otrogen. Men fråga dig själv om det kan vara så att det handlar med om dig och dina osäkerheter. 

Varför fråga FL om din partner är otrogen eller inte?

Om du undrar får du väl fråga henne. Beroende på vad hon svarar får du väl känna efter om du tror henne eller ej.

Sen är det väl upp till dig om du vill fortsätta relationen eller ej. 

Det kan aldrig handla om vad folk på FL tror eller inte tror, eller vad folk på FL skulle göra eller inte göra.

Det handlar om vad du tror och gör. ingenting annat

Jo du har rätt. Men min fråga är dock om ni tycker det är konstigt att jag har misstänkt något med de händelser som har inträffat. Det är ju självklart hon inte skulle erkänna om det har hänt något.

Men du måste ju själv se att det är samma resonemang som man hade om häxor förr. Du slänger dem i vattnet och antingen kan de inte simma men då dör de ju oturligt nog ändå eftersom de drunknar. Skulle de däremot kunna simma så måste de alltså vara häxor, så då eldas de upp istället och dör iallafall. Så fort misstanken kom var de med andra ord rökta.

Jag kan naturligtvis inte avgöra ifall hon varit otrogen eller inte, men DU måste däremot bestämma dig en gång för alla för om du ska lita på henne eller inte. Litar du inte på henne så kan du bespara alla pengar och tankar på terapi för det blir spel för galleriet.