Din bästa comebackstory mot ett ex

...Jag önskar jag hade en bra. Jag träffade mitt livs kärlek när jag var 18. Han var 32. Även om jag var ung så ville jag inget hellre än att bli hans fru. Men efter 6år lämnade han mig, skyllde på åldersskillnaden... träffade en ny (kanske med överlapp jag vet inte) och han gifte sig med henne nästan direkt. Hon är bara ett år äldre än mig så åldersskillnaden var inte riktiga orsaken.

Jag önskar att jag hade en slags revansch story att dra. Men nej. De har två barn och verkar väldigt lyckliga.

Håller med, TS är dessutom minst 20 år äldre än vad tjejen var. Dvs borde veta bättre. 

Åh vilken rolig historia om att se ett ex ha hamnat i en misshandelsrelation. Superkul. #ironisk

Du ser inte skillnaden i hur man är som 20-åring och som vuxen.  Hon var inte mogen för att ha en relation då och sökte bekräftelse. Du blev drabbad tyvärr. Att nu sitta och vara lite skadeglad 20 år senare över att hon har ett äckel till man är vidrigt. 

Tycker du det var kul? Det är ju bara genomsorgligt alltihop. 

Förstår du att ditt beteende med komplimanger etc förmodligen medförde att ditt ex blev grovt misshandlad efteråt.

Usch blev väldigt illa till mods av din äckliga berättelse...
Du är pappa till 2 döttrar...hu...

Så du tycker det är hämd att hon troligen riskerar att bli misshandlad till döds? 

Kul kille....Jag hoppas du har en dotter....

Det hon gjorde mot dig var verkligen inte okey. 
Men du kunde ganska enkelt läsa av vad hennes nya kille var för typ, ändå väljer du att försöka göra han så svartsjuk som möjligt? 
Tycker du inte det är att gå lite över gränsen?
Jag antar att ni var tonåringar när ni var ihop, och ni är vuxna nu. Du borde veta bättre än att göra så mot henne nu 

Jag köper det du gjorde faktisk om man jämför med andra här i tråden. Jag var också tillsammans med en jävla idiot till grabb när jag var yngre. Han tryckte ner mig väldigt mycket och det är inte först jag blev väldigt mycket äldre som jag förstod hur mycket det påverkade mig. Mina relationer efter den här killen var nästan likadana. Jag skapade ett normalisering kring hans beteende.

jag uppfostrar idag mina döttrar till att veta att dom alltid är välkommen hem, oavsett vad. Vi pratar ständigt om våld och manipulation. Och hur man ska vara rädd om sig själv.

karman kommer oftast ikapp en..

Jag lämnade ett ex som blev våldsam och som har stalkat och trakasserat mig i åratal och som verkligen har  försökt förstöra mitt liv.

Jag kunde inte bry mig mindre om vad han sysslar med.  Han är patetisk och en loser men det förtar inget av det han gjorde mot mig. Jag kan bara hoppas att han inte är våldsam mot kvinnan han lever med nu. 

Att vilja hämnas ser jag som en form av beroende. Du ger henne makt över dig när du har behov av att gå fram till henne och dessutom spela spel. 

Varför en comeback egentligen? För mig är den stora vinsten att han inte kommer åt mig längre. Han tror att jag är en bruten person, det var hans mål när jag lämnade honom, men jag lever ett rikt liv med vänner och kärlek som han inte vet något om. 

Du hade kunnat nöja dig med att.du är lycklig nu trots att hon sårade dig, Vad hon gör, vem hon är idag borde inte vara intressant för dig. 

Intressant var det egentligen inte heller. Inte något jag gått runt och tänkt på men när jag såg henne så kom jag och tänka på det.

För att svara på andra i tråden här:

Som jag skrev i mitt första inlägg hatar jag även män som ger sig på kvinnor. Men, vi var unga vuxna när hon gjorde vad hon gjorde och någonstans gammal nog att fatta exakt vilket kräk hon var då.

Därav tycker jag att det blir skevt att generalisera alltför mycket.

Att hon fortsatt på det spåret är upp till henne och i ärlighetens namn gjorde jag inget som var så värst illa. I ett annat sammanhang hade det varit att vara trevlig, även om det var på gränsen för det. Sen hur hennes pojkvän hanterar det (antagligen inte så bra) är mellan dem och förhoppningsvis leder allt skit han verkar göra till att de till slut går isär.

Men så totalförstörd som jag blev, av hennes egna agerande, när hon var vuxen, är enligt mig värre än vad hennes pojkvän råkar reagera på då det ena är hennes val och handlingar, och det andra indirekt är fortsatt ett utfall av hennes val och handlingar, bara med mig som katalysator. Hade jag sagt "tack för förra helgen, var riktigt kul" och han hade frågat "vad menar du?" och jag hade sagt "det får du ta med henne" - ja då hade det varit en annan femma.

Men i detta fallet, nja, då får hon stå sitt kast och lite kul att visa vad som blev av den som hon behandlade såsom hon gjorde. Vem vet, hon kanske hade varit med på resan om hon inte betedde sig som hon gjorde.

Så lite skit förtjänar hon.

(håller ni inte med, så kan ni läsa igen vad hon gjorde och till er som kommenterade att jag har döttrar så ja det stämmer och skulle jag fått höra att någon av dem gjort något ens i närheten av det hade jag skämts något extremt över deras handlingar)

"För 30 år sen så dumpade en tjej mig. Jag var svag och nördig på den tiden och tog det väldigt hårt. Hennes dump fick mig att känna mig som en loser.
Tog en sväng förbi horstråket i staden en dag, bara för skojs skull inte för att göra något förstås, höhö
Döm om min förvåning när jag plötsligt ser mitt ex som dumpade mig komma gående i kortkort!
Hon var skrämmande smal och sönderstucken på armar och ben med infekterade sår och såg ut att må riktigt dåligt, typisk knarkare.
Jag skrattade så jag höll på att dö där bakom ratten och parkerade bilen för att skåda den underbara showen lite mer vilket skulle ge utdelning. Plötsligt kommer en man och han skriker på exet om mer jobb, mer pengar och heroin som tydligen är borta innan han ger henne en smäll över ansiktet. Hon var tydligt rädd och grät.
Jag startar bilen och rullar fram mot dem, vevar ner rutan och frågar hur mycket fröken kostar, höhö. Sen rivstartar jag min Ferrari och känner mig som världens starkaste och gladaste man. Vem är svag och loser nu va, VA? Att se mitt ex lida fick mig att växa så mycket att jag nog måste byta kukförlängarferrarin till något större. Ha!"

Ungefär så tolkar jag trådstarten. Så jävla osmakligt!

När jag var 20 träffade jag en kille som var ca 30. Jag fick känslor för honom och vi träffades ganska mycket en period och det kändes som det var vi. Men så började han att skita i att svara på meddelanden, höra av sig, bara för att höra av sig igen och ångra sig igen och betedde sig väldigt skumt. Vi skulle bland annat äta middag ihop en kväll och jag hade handlat, lagat mat gjort fint och allting och han kom inte ens. Samtidigt som han senare bombade mig med kärleksförklaringar och bönade senare. Han skyllde också mycket på ålderskillnaden. Nekade att det fanns någon annan. Men i själva verket var han gift och hade flera barn samtidigt som han ville kalla sig min pojkvän. Jag visste inget. Han hörde av sig ca 10 år senare och sitter nu ensam i en lägenhet någonstans medan jag fick vidare med mitt liv.