Misstag sjuksköterskor gjort

De ger i princip alltid för mycket insulin - därför att när man blir inlagd på sjukhus, du äter inte som hemma, vare sig i mängd eller tid, vilket gör att sockerkurvan blir annorlunda av rent naturliga orsaker. Detta tas INGEN hänsyn till på sjukhus, så iställte för att återkommande lugnt injesera mindre mängder med insulin och se vad som faktiskt händer med patienten, trycker de glatt in samma dos som man får hemma, och när man sen blir låg i blodsocker, DÅ blir det fart på dem, och man får det förhatliga glukosdroppet för att vända kurvan ( varvid man ofta blir hög istället, men det accepteras av någon konstig anledning när det kommer från dropp, då går det snart "över", vilket det förvisso oftast gör - men konstig princip redan från första början ). 

Tyvärr multisjuk med bla diabetes, ligger på sjukhus då och då, och samma visa VARJE gång. 

Tycker inte du ska tänka så mycket på det, koksalt tas automatiskt upp i kroppen utan biverkningar, och det är minimal mängd vi pratar om.

Själv, som allergisk av Penecillin, har fått just Penecillin dropp satt på Sjukhus, och den satt och droppade där ett ganska bra tag, innan syster kommer inspringandes i hast, stoppar droppen OMEDELBART och byter till en antibiotika dropp som jag tålde. Fick inte ens så mycket som en ursäkt, utan bara att doktorn kom lite senare och förklarade att min klart förstorade arm berodde på att jag just fått penecillin dropp jag inte tålde. Så var det bra med den saken. 

Visst, jag hade oavsett inte velat göra något av det - jag förstår att fel inträffar och att det inte är avsiktligt fel av någon. Alla system med människor, det har och kommer fortsätta fela någon gång. Det enda man kan göra är att göra om, göra rätt, och jag är otroligt tacksam över alla kompetenta sjuksystrar, undersköterskor fml som gör ett fantastiskt arbete inom vården, men en ursäkt kan man nog i vart fall kosta på sig..... 

Nej, de ger inte alls alltid för mycket insulin. De ger utifrån vad behandlande läkare har ordinerar utifrån blodsockervärdierna eller vad patienten har för ordinarie doser (om det passar med blodsockret). Så jo, självklart tas det hänsyn till att blodsockret kan svänga och bli ostabilare än normalt. 

Sedan kan man faktiskt också äta samma mat som man gör hemma, man behöver inte är sjukhusmaten om man inte vill. Det är ett val man gör. 

Om du upplever samma visa VARJE gång så får du anmäla. För så ska det INTE vara. 

Jag har också diabetes och har aldrig upplevt det. Är inte heller något jag upplevt i jobbet, inte på någon avdelning jag jobbat sista 20 åren. 

Du är medveten om att det kunnat gå fruktansvärt illa för dig? Det skrev förhoppningsvis en avvikelse för nej, sådana fel sak inte hända om du informerar om det, om det är dokumenterat att du inte tål penicillin och även märkt som cave. 

Hade du informerat om det vid inläggelsen? 

Tyvärr så måste jag hålla med föregående om att insulinordinationerna för inneliggande patienter ofta görs slentrianmässigt, man kopierar ordinerade doser från tidiagare vård utan att hänsyn tas till allmäntillstånd, matintag och glömmer att fråga patienten vilka doser hen i praktiken tar. Det är oftas bäst att låta en orienterad och talbar patient som sköter sitt insulin på egen hand hemma själv bestämma sina doser.

Jag har ju varit patient länge nu och det är klart att det händer att någon sjuksköterska gör ett misstag. Det har inte hänt något allvarligt i mitt fall, så jag kan inte säga att jag blir alltför upprörd. Vi kan alla göra misstag. 

Det har handlat om infarter som inte har suttit rätt mm. Ibland har blodet sprutat och ibland har handen svullnat upp till mega-size. Men hörni - jag lever. Inget av det där har varit livshotande. Jag är så tacksam för varje ny dag och tacksam för sjukvården som har givit mig nytt liv lite då och då. 

På flera decenniers vårdarbete har det absolut blivit några misstag, tack och lov inga som lett till allvarliga skador. Ett misstag var att en äldre man fick läkemedel avsett för rumsgrannen. De hade läkemedel i samma grupp men olika preoparat och doser. patienten jag gav läkemedlet till svarade ja när jag frågade om han han var " Sven" . Upptäckte misstaget närt jag skulle ge den riktiga "Sven" läkemedelel. Avvikelse skrevs, ingen åtgärd.  Dessbättre mådde patienten mycket bra av det givna läkemedlet och fick  byta till just det preparat och den dos som gavs av middtag - tur i oturen! Och jag lärde mig att be patienten säga sitt namn istället för att svara ja eller nej på fråga om namn.. 

Inte fel men nästan varje gång jag ska ta blodprov eller få en infart tar det 4-5 stick. 

När jag skulle genomgå en operation senast blev det 5 stick innan sjuksköterskorna (flera hade provat) hämtade en narkossköterska som efter ett par försök lyckades sätta en infart någonstans på underarmen. De fick sätta in dropp fast jag inte behövde det så att kärlet inte skulle dra ihop sig eller något i den stilen.

Jag är inte ett dugg sjåpig men den gången började jag faktiskt gråta. Jag hade varit nervös inför operationen men lyckades lugna mig och var på bra humör innan stick-helvetet började. 

Det är inte bara själva sticket utan att de ?gräver? med nålen eftersom jag har små kärl som brister/rullar undan. Det är så de förklarar det ungefär. 

Det är ju inte sjuksköterskornas fel och ibland ser det ut som om de själva är på vippen att börja gråta. En lämnade rummet, skakade på huvudet och sa ?Jag klarar inte det här.? till sin kollega som avlöste henne. 

Det är verkligen ingen allvarlig sak men många sjuksköterskor verkar tycka att det är väldigt jobbigt. 

 

Fruktansvärt. Men tack och lov så händer inte det på alla sjukhus. 

Ja, vi tycker det är jobbigt. Framförallt för patienterna, men det kan även sänka en som ssk ibland. 

Jag skulle opereras så fick insulin intravenöst. De hade kalkylerat min Lantus-dos efter min kroppsvikt, men jag är oerhört insulinkänslig och tar väldigt lite normalt. Kommer inte ihåg exakt vad de gav mig, tror det kan ha varit 26 enheter mot mina vanliga 8. Jag protesterade gång på gång, men de sa att jag skulle lita på dem och att det skulle pytsas ut i droppen genom natten. Kollade på min sensor senare och sockret var på väg ner, bad dem ta bort droppet, men de försäkrade mig att det skulle gå bra. Det gjorde det INTE!

Ja så är det verkligen! Har upplevt det gång på gång att de tror sig veta bättre, trots att jag haft diabetes sedan jag var barn (över 30 år). De flesta inom vården verkar oerhört okunniga när det kommer till typ 1.

Ibland ledet misstag till något positivt. 

Har en kollega som också gav fel, men där det också ledde till något bra och positivt, och räddade patienten från förtidig död (upptäcktes att patienten hade en obehandlad allvarlig sjukdom som ingen visste om). 

Vad var det för stolpskott till läkare och sjuksköterskor? 

Är det något man lär sig så är det att lyssna på patienten, speciellt de med korniska sjukdomar. 

Ja, det stämmer tyvärr. Ingår allt för lite om diabetes typ 1 på grundutbildningen.  

Ni sjusköterskor är inte mer än människor ni heller och människor gör fel.

Det är en mänsklig faktor som tyvärr händer då och då. Men för sjuksköterskor och all annan vårdpersonal kan det få förödande konsekvenser för patienterna.