• Anonym (H)

    För evigt singel, ensam och ledsen

    Jag är så fruktansvärt trött på min livssituation. Jag är en 34-årig kvinna som varit singel i evigheter. Förutom 2 korta förhållanden har jag varit singel hela mitt liv. Jag har haft varenda dejtingapp som existerar, men det leder aldrig någonstans. Jag har varit på enstaka dejter, men det är sällan jag ens får till en dejt, för männen ghostar mig innan jag ens hunnit fråga om de vill ses. 
    Nyligen var jag på en fest tillsammans med min vän och hennes sambo. De väntar barn ihop och alla andra på festen hade också sambo och barn. Jag kände mig så utanför. De pratade om allt som rör familjelivet och jag kände att det blev så uppenbart att jag inte ens är i närheten av det liv de lever. Jag vill inget hellre än att leva det livet. Träffa kärleken i mitt liv och bilda familj ihop. 
    Jag förstår att jag låter otroligt bitter. Jag vill inte vara bitter, men jag är bara så trött på allting. Livet känns inte ens värt att leva om jag ska vara ensam resten av mitt liv. På sistone har jag gråtit dagligen för att jag känner mig så vilsen och utanför. Vad ska jag göra? 

  • Svar på tråden För evigt singel, ensam och ledsen
  • burleskburkläsk

    Tycker inte du låter bitter, jag menar du känner utanförskap bland vänner.
    Inte konstigt att känna som du gör.

    Behöver du nån som lyssnar så finns jag.
    God lyssnare och ingen som dömer.

    Ha det fint!


    Pass di...jau har kråsor i labbarna! :P
  • Anonym (S)
    Anonym (H) skrev 2025-07-13 00:24:21 följande:
    För evigt singel, ensam och ledsen

    Jag är så fruktansvärt trött på min livssituation. Jag är en 34-årig kvinna som varit singel i evigheter. Förutom 2 korta förhållanden har jag varit singel hela mitt liv. Jag har haft varenda dejtingapp som existerar, men det leder aldrig någonstans. Jag har varit på enstaka dejter, men det är sällan jag ens får till en dejt, för männen ghostar mig innan jag ens hunnit fråga om de vill ses. 
    Nyligen var jag på en fest tillsammans med min vän och hennes sambo. De väntar barn ihop och alla andra på festen hade också sambo och barn. Jag kände mig så utanför. De pratade om allt som rör familjelivet och jag kände att det blev så uppenbart att jag inte ens är i närheten av det liv de lever. Jag vill inget hellre än att leva det livet. Träffa kärleken i mitt liv och bilda familj ihop. 
    Jag förstår att jag låter otroligt bitter. Jag vill inte vara bitter, men jag är bara så trött på allting. Livet känns inte ens värt att leva om jag ska vara ensam resten av mitt liv. På sistone har jag gråtit dagligen för att jag känner mig så vilsen och utanför. Vad ska jag göra? 


    Tycker att du ska finna ron i att leva utan en partner. Det kan vara lätt att missa det du har. Speciellt som kvinna kan det vara fördelaktigt att vara själv då många förhållanden idag bygger på att det är kvinnan som står för insatsen i förhållandet. Vill du ha barn så kan du ju skaffa på egen hand.
  • Anonym (Anonym)

    Det jag märkt under åren är att de som är singlar och förblir singlar oftast har för höga och orimliga krav. Tyvärr måste man ge avkall på en del saker. Man kommer aldrig att hitta någon perfekt eller som matchar alla ens kriterier - då blir man ensam. 

    Sänk kraven 

    Se till det inre 

    var inte ytlig 

    Välj in de bra och välj bort de dåliga 

  • Anonym (Five)

    TS, varför tror du att det blivit så? 

  • Lynx123

    Du låter inte bitter, snarare ledsen.

    Tro mig, livet är INTE grönare på andra sidan, men kanske du behöver omge dig med några människor som också är singlar.

    Allra viktigast är dock att du hittar meningsfulla saker att fylla ditt liv med. Att hjälpa människor och djur är oerhört meningsfullt, men också att konstant odla egna intressen. Vidareutbilda dig, res, syssla med kreativa projekt, handarbete etc.

    Häng aldrig upp ditt liv på en annan människa. Om du en dag träffar en fin partner så är det ju bra, men om du inte gör det så är det verkligen inte hela världen heller. 

  • Dexter dot com

    Jag tycker du ska gå och prata med någon och få hjälp med att förstå att ditt liv är värdefullt även om du lever själv. Att gå och längta efter något som kanske aldrig inträffar är ju förödande. Lär dig se värdet i goda vänner, egentid, hobbies. Barn kan du ju som sagt skaffa själv.

  • Anonym (D)

    Jag har en kompis som är evigt singel och helt ärligt så funderar jag på att avsluta vänskapen för jag är SÅ trött på detta tjat. 

    Jag fattar. Man är singel och ensam - ej självvalt. Då är det väldigt jobbigt. Men helt ärligt det är ingen rättighet att ha en partner och barn?
    Ni verkar fastna i de här tankarna och inte se allt annat ni har. Ni levee ju inte livet, ni bara överlever. Vilket för mig är totalt slöseri med sitt liv. 

    Allas liv see inte lika ut. Alla kommer inte hitta en sambo och få barn. Och även om ni gör det är ni kanske separerade inom ett år. Ni kanske inte kan få barn. Ni kanske dör.

    Det är så ineffektivt att fastna sådär. 
    Ta reda på vem du är, vad du gillar och vart du vill i livet. Lev sen livet efter det.
    Ska du dejta killar så bestäm dig först för vad du söker, leta efter det men analysera också vilka killar du söker dig till och var du söker dessa. 

    I övrigt är mitt bästa tips att istället leva livet. Du har bara ett liv och man kan bara lita på sig själv i slutänden. Tycker det är otacksamt och taskigt mot en själv att leva livet som en stackare som endast betyder något om man har en sambo och barn. 

    Tror inte heller ni förstår att de flesta förhållanden idag suger och barn kan vara jävligt jobbiga. Ni vet vad ni har men inte vad ni får. 

    Sorry nu är jag väldigt barsk men blir provocerad av det här ämnet och kvinnors negativa syn och tafatthet. Som att man dör utan en man och barn....

    Så LEV ditt liv. Du har bara ett.

  • Anonym (Svårt)

    Att bilda par och föröka sig är en grundläggande biologisk drift som vi inte kan styra över. Därför känns det så starkt i djupet av en när man inte får den möjligheten. Det är nog därför man kanske skaffar barn med fel man också. Som jag själv t ex. Jag hade en sån desperation efter barn att jag bönade och bad min dåvarande att vi skulle skaffa barn trots att vår relation var usel. Han gick med på det och det blev förstås inte alls bra för någon. 


    Har en väninna som aldrig haft nåt längre förhållande och inte heller har barn. Hon förlikade sig ungefär när hon fyllde 50, då slutade hon leta efter man och
    ägnade sig helt åt sina intressen (och skaffade sig nya). Efter det har hon blivit så nöjd med livet. 

    Det enda du kan göra är att försöka leva ditt liv och ägna dig åt meningsfulla saker. Som ensamstående har du möjlighet att uträtta mycket som vi andra inte kan då vi är bundna av familj. Kanske har ditt liv en större mening?

    Jag skulle faktiskt rekommendera dig ett par dagar hos Mariadöttrarna. Bryta med allt vanligt. Vara i en miljö med kvinnor som valt en helt annan väg i livet. Även om du inte är troende så är detta ett sätt att tänka helt nytt. 


    www.svenskakyrkan.se/uppsalastift/mariadottrarna

  • Anonym (Personlighet?)

    Du kanske skulle satsa på att skapa dig en personlighet som är tilldragande? Släng datingapparna i soptunnan där de hör hemma och lär känna folk utanför skärmen. De flesta hittar ingen de vill ha på dessa appar.

  • Anonym (Humlan)

    Jag håller med, som ngn skrev i tråden, att fundera kring vem man söker. Vad ska personen uppfylla (egenskaper etc).
    Och skilj på vad som är attraktion och vad som också svarar mot din "lista". Det blir annars inte hållbart i längden om det ena eller det andra saknas. 

    Sedan skulle jag råda att inte se en man som en förutsättning för att bilda familj. Du skulle teoretiskt kunna skaffa ett barn själv och senare träffa din drömman. Precis som om du hade varit separerad. 
    (Det finns grupper etc på nätet om du vill följas åt med andra i samma situation. Även en förening för både de som planerar eller redan har barn på egen hand.)
    Visst, det är mycket jobb med ett barn själv men det är en tänkbar möjlighet. Och bättre, tänker jag, än att ev skaffa barn med fel person. 

  • Anonym (Man 9)

    Hej, Bästa är nog att börja bygga upp dig själv så du blir den du vill vara utstråla de , appar är nog inget att lägga tid på lev de liv du vill å tycker är kul, då stöter du ju på den rätta till sist !

  • Anonym (Personlighet?)
    Anonym (Man 9) skrev 2025-07-13 09:40:14 följande:

    Hej, Bästa är nog att börja bygga upp dig själv så du blir den du vill vara utstråla de , appar är nog inget att lägga tid på lev de liv du vill å tycker är kul, då stöter du ju på den rätta till sist !


    Har ofta tänkt på hur lite folk generellt jobbar med sina utseenden och sin personliga utstrålning. Tyvärr så är det inte så i dagens samhälle att "man duger som man är", en klyscha som måste omformuleras till "Man duger endast som den bästa versionen av sig själv", vilket borde vara en sporre för alla som vill träffa någon som motsvarar deras förväntningar.
  • Anonym (M)

    Fast det är ganska anmärkningsvärt ändå att du har svårt att få till dejter och att du alltid blir ghostad.

    Det brukar inte vara så svårt för en kvinna att träffa någon. 

    Vad tror du själv att det beror på TS? 

  • Anonym (Amanda)

    Det är jobbigt det där TS, när det inte är frivilligt.

    Jag kan tyvärr inte relatera, eftersom mitt val att inte ha barn och man är helt frivilligt. Och jag har i princip alltid varit medveten om att jag aldrig velat ha barn.  Skulle aldrig säga att jag levt ett perfekt liv alla ggr. Men det enda jag faktiskt varit säker på, är just den biten. Så det blir väl lättare för människorna som oss.

    Men det finns några bra saker här som en del tar upp.. Som jag märkt att framför allt män gör. Men även några kvinnor. Ni hänger upp hela livet på en annan person. Det är väldigt viktigt att man har andra intressen i livet och saker man tycker om att göra. Det är klart att livet blir tristess, om du inte har någonting i det. Då går du runt med dessa tankar. Det cirkulerar ett litet elakt skämt om föräldrar men det finns en viss sanning. Inte för alla givetvis, men för en hel del. Man brukar säga att dom skaffade familj och barn, för att dom inte visste vad som skulle göra av sitt liv annars. Dom har inte så bra fantasi. 
    Har även hört människor med barn som sagt detta. Dom vet inte vad deras liv hade varit och blivit annars.  Så för dessa människor är det väl tur. Att dom hittade sin mening.

    Men att få kärlek, partner och barn är ingen rättighet. Och det kommer inte hända alla vare sig man vill eller inte. Det är lite som att alla blir ju inte rika heller. Så det där med att det finns någon för alla, är rent svammel.

    Allt är inte heller guld och gröna skogar. Som kvinna får du vara beredd på att dra det största lasset i förhållande. Både forskning och undersökningar visar att majoriteten av kvinnor får "dubbel arbeta" och många kvinnor blir utbrända som tack.  Hör många kvinnor som beklagar sig över detta, och det låter helt ärligt inte väldigt kul.  Många går lägger sig 8-9 på helgerna. Man ser att det är helt nedsläckt där dom grannarna som har barn bor. Du kommer få göra avkall på väldigt mycket i livet. Det är något att ha i åtanke med. Och många känner sig väldigt ensamma i sina relationer med. En del stannar enbart för barnen. 

    Sen blir jag helt förfärad när jag hör människorna, speciellt kvinnor säga att man ska köra på skaffa barn med fel man i alla fall eller att sänka kraven. Alltså, är man inte kär eller attraherad så är man inte. Jag skulle aldrig vilja leva mitt liv så, livet är för kort för det. Förr i tiden hade många kvinnor inga val, och tvingades in i äktenskap som ibland var fruktansvärda med misshandel och våldtäkt. Idag har vi det. Tala om att sätta oddsen högt för att bli olycklig. Kanske det är därför det blir så mycket varannan vecka föräldrar och splittrade familjer i samhället.

    Dessutom umgås varken jag eller mina frivilligt barnfria ned människor med barn. Så det blir ju annorlunda även där. Det är oftast uppdelat så att dom med barn umgås och vi som inte är intresserade umgås. Likasinnade.

    Om du verkligen vill ha barn, och du börjar bli till åldern. Kanske du ska prova på egen hand? Tyvärr kommer inte drömprinsen knacka på dörren vid det rätta tillfället. Ibland får man ta tag i saker på egen hand och se till att man får något.

    Jag skulle börja med att bygga upp ditt liv, med mer intressen och hobbies. Nu sitter du bara "väntar".

  • Anonym (ABC)
    Dexter dot com skrev 2025-07-13 08:29:36 följande:

    Jag tycker du ska gå och prata med någon och få hjälp med att förstå att ditt liv är värdefullt även om du lever själv. Att gå och längta efter något som kanske aldrig inträffar är ju förödande. Lär dig se värdet i goda vänner, egentid, hobbies. Barn kan du ju som sagt skaffa själv.


    Håller med
  • Anonym (?)

    Så varför ghostar männen dig när ni  ska ses? Det ghostar alltså innan ni haft sex? Ovanligt. Men vad tror du själv det beror på?

  • Anonym (Man 9)
    Anonym (Personlighet?) skrev 2025-07-13 09:59:12 följande:
    Har ofta tänkt på hur lite folk generellt jobbar med sina utseenden och sin personliga utstrålning. Tyvärr så är det inte så i dagens samhälle att "man duger som man är", en klyscha som måste omformuleras till "Man duger endast som den bästa versionen av sig själv", vilket borde vara en sporre för alla som vill träffa någon som motsvarar deras förväntningar.
    Ja de har ju blivit mycket så i samhället tyvärr, men det brukar inte bli så bra att va tillsammans med ett utsende utan personlighet , där för de e bättre å ha kul med något man gillar att göra , då är de lättare att stöta på någon ock komma förbi utseendet om man pratar om allt  ingen :)
  • Anonym (Sandra)

    Jag träffade min sambo när jag var din ålder, nu har jag honom och vårt fantastiska barn. Ge inte upp än! Sen kan du som sagt skaffa barn själv innan du träffar din man. Tyck inte synd om dig själv. Fortsätt med dejtingapparna tycker jag. sen kan du börja rannsaka dig själv- ger du alla som är okej en chans? Eller har du väldigt höga krav? givetvis ska man ha krav ex, arbete och eget hushåll. Men sen? Går det att till exempel dejta en person utan högskoleutbildning (om du har det som krav) eller någon som redan har
    barn? ja, hoppas du förstår.

    Jag tyckte min sambo på pappret var lite för kort för mig, men gav han en chans ändå. (vi är lika långa)
    Och det var ju en himla tur, då han visade sig vara en riktig höjdarkille!!! 

  • Anonym (Man)
    Anonym (H) skrev 2025-07-13 00:24:21 följande:
    För evigt singel, ensam och ledsen

    Jag är så fruktansvärt trött på min livssituation. Jag är en 34-årig kvinna som varit singel i evigheter. Förutom 2 korta förhållanden har jag varit singel hela mitt liv. Jag har haft varenda dejtingapp som existerar, men det leder aldrig någonstans. Jag har varit på enstaka dejter, men det är sällan jag ens får till en dejt, för männen ghostar mig innan jag ens hunnit fråga om de vill ses. 
    Nyligen var jag på en fest tillsammans med min vän och hennes sambo. De väntar barn ihop och alla andra på festen hade också sambo och barn. Jag kände mig så utanför. De pratade om allt som rör familjelivet och jag kände att det blev så uppenbart att jag inte ens är i närheten av det liv de lever. Jag vill inget hellre än att leva det livet. Träffa kärleken i mitt liv och bilda familj ihop. 
    Jag förstår att jag låter otroligt bitter. Jag vill inte vara bitter, men jag är bara så trött på allting. Livet känns inte ens värt att leva om jag ska vara ensam resten av mitt liv. På sistone har jag gråtit dagligen för att jag känner mig så vilsen och utanför. Vad ska jag göra? 


    Du är inte bitter. Jämfört med den stora majoriteten som skriver inlägg här på FL så verkar du istället vara ärlig och sympatisk. 

    Det finns inga som helst rationella anledningar att tänka att de övriga festdeltagarna var bättre eller mer lyckade än dig, även om det kan kännas så i stunden. 
Svar på tråden För evigt singel, ensam och ledsen