Lämna?

Vad menas med länge? Veckor? Månader? År?

Nej vi har bara varit tillsammans i 2 år. Bor inte ihop. Skulle säga senaste veckorna. 
Vi hade en konflikt för några veckor sen iof sig där jag blev osäker och kände han gått över en gräns men då blev jag bekräftad och han förstod. 
Tycker bara det är skitjobbigt det är en person som blir sluten när det är något och inte bara säger vad istället. 

Vissa människor har lätt för att tala om hur de tänker och känner, vissa har svårare för det.
Jag vet att du har frågat om något är fel men har du provat bara berätta hur DU känner. Att du känner att något är annorlunda och att det är jobbigt för dig. Att du inte vet hur du ska hantera detta och att du skapar dig egna bilder av vad som är anledningen till det ändrade beteendet. Ge gärna exempel på det förändrade beteendet och hur det får dig att känna.

Sen är det mycket möjligt att detta överhuvudtaget inte handlar om dig. Han kan må dåligt över något helt annat. Men det skapar en osäkerhet hos dig och det är viktigt för honom att få veta det. Det kan också vara så att han inte vet vad som är fel, att han mår dåligt utan att veta vad det handlar om. Men det vore ju isåfall bra för dig att veta.

Vad har ni för typ av förhållande? 
Är ni sambos eller pojkvän/flickvän? 

Ålder? 
Har ni varit ihop länge?  

Alla förhållande går i svackor från och till och behöver inte bero på något fel, ibland har man dåliga dagar bara eller har mycket på jobbet etc.   Ibland kan man ha en för intensiv kontakt så man tröttnar på varandra och behöver space och få göra sitt eget ett tag.  

Är du rädd för att han har nån annan så fort han inte beter sig vettigt så kanske ni behöver se över förhållandet och fundera på tillit och svartsjuka. Sånt dödar effektivt ett förhållande. 

Har tagit upp det på detta vis också, att det gjort mig osäker för jag upplever en förändring. Vet även vänner sagt han varit annorlunda vilket han sa själv.
Jag är ju helt tvärtom som person som säger direkt det är något för jag ogillar skarpt när något känns i luften men inte hanteras. 

Om även vänner har kommenterat att han är annorlunda så är det 99,9% inte dig det handlar om. Han mår antagligen inte bra. Det svåra blir ju hur du ska förhålla dig till detta. Kan du ha tålamod med hans förändrade beteende om du vet att det inte handlar om dig eller känslorna för dig?

Ja om jag vore säker på att det inte handlar om mig eller vår relation.
Det kan ju vara så att det är relationen han inte trivs i och därför är annorlunda även bland vänner? Tycker ändå jag gett flera olika möjligheter att avsluta om det är där det klämmer. Men som någon nämnde handlar det kanske om att inte vilja vara den dåliga. Ändå hört en del män stannar i relationer i flera år av bekvämlighet och rädsla för att vara den som lämnar. 

Fast DU kan ju inte lämna bara för att du misstänker att han kanske funderar på det? Vill han lämna så får han lämna.

TS kan väl visst lämna en relation där hon inte känner sig sedd utan mest som ett bekvämlighetsval?

Vad tycker du att TS ska stanna för? Inget säger ju att detta kommer att bli bättre, minst av allt hennes partner?

Har känt mig riktigt off sen det dåliga/frånvarande beteendet. Alltaå riiiktigt osugen. Känns som jag mentalt tog farväl senast vi sågs. Var så säker på att han skulle göra slut så låg och titta på honom och grät på morgonen. Dramatiskt jag vet. 

MEN?har ändå landat i, även om han beter sig som vanligt igen via sms, att fortsätter detta kommer jag inte stanna. Jag är en uppåt person. Tycker om humor och bra vibbar. Är ju inte hållbart att leva med någon som blir extremt nere eller konstig och inte berättar varför. Jag som är väldigt öppen med känslor tycker det blir väldigt plågsamt.

Sen finns det faktiskt en del män som inte vågar göra slut själva utan driver bort partnern istället. Tänker ju inte stanna om han beter sig så. 

Lysande bra inlägg. Att attackera den andre kallas vargspråk. Att berätta om sig själv kallas giraffspråk. Att berätta om sina egna känslor provocerar inte alls på samma sätt, det kan inte vara "fel". Man känner det man känner. En beskrivning av ens egna känslor öppnar för samtal, att bli bemött. Om den andra parten inte kan ta emot det utan beskyller en för att vara en överkänslig snöflinga, då ligger felet hos den andre.

Jag försöker praktisera giraffspråk själv, att berätta vad som händer i mig när partnern eller någon annan beter sig på något särskilt sätt.

"När du inte kramar mig, ser på mig, klappar mig på kinden, då känner jag mig ensam i vårt förhållande. Ensam och avvisad. Jag vet att jag reagerar starkt på att känna mig avvisad. "

Om du klarar att stanna så har du allt att vinna. Ni verkar ha ett ganska skört förhållande -  lever inte ihop, har bara träffats i ett par år. Då är det lätt att tänka att man ska lämna. Om man stannar har man chansen att bygga ett mycket bättre och starkare förhållande.

Jag är gift med samma kvinna sedan 30 år. När vi gifte oss packade jag ner mina tvivel i en liten låda på vinden, bestämde mig för att satsa allt på henne. Då fick kärleken kraft. Vi har starka band i form av bostad och ägande. Då blir det betydligt mer lockande att försöka lösa problem än att fly.

Sen ska man förstås inte stå ut med vad som helst. Ni är kanske inne i prövotiden som följer på en förälskelse, då börjar man se varandra tydligare. Prata inte med hen om att du kanske vill bryta förhållandet, det skadar förhållandet. Vänta tills du bestämt dig.

Du börjar ditt giraffspråk med en direkt anklagelse. Ja, där ser man. 

Lysande bra inlägg. Att attackera den andre kallas vargspråk. Att berätta om sig själv kallas giraffspråk. Att berätta om sina egna känslor provocerar inte alls på samma sätt, det kan inte vara "fel". Man känner det man känner. En beskrivning av ens egna känslor öppnar för samtal, att bli bemött. Om den andra parten inte kan ta emot det utan beskyller en för att vara en överkänslig snöflinga, då ligger felet hos den andre.

Jag försöker praktisera giraffspråk själv, att berätta vad som händer i mig när partnern eller någon annan beter sig på något särskilt sätt.

"När du inte kramar mig, ser på mig, klappar mig på kinden, då känner jag mig ensam i vårt förhållande. Ensam och avvisad. Jag vet att jag reagerar starkt på att känna mig avvisad. "
Vad menar du? På vilket sätt anklagar jag?

Det var inte dig jag svarade. Eller kör du med dubbla konton?

Tack! 😊

Kan uppdatera med att jag tror exet är problemet. Är väldigt mycket i bakgrunden nu om jag jämför med i början av vår relation. Och nu fick jag höra att jag betedde mig konstigt. Känns ju som att detta bara går åt ett håll. Vet inte hur jag ska ta upp att göra slut. Var på vippen att göra det för nån dag sen men hejdade mig själv. Tänker att oavsett vad jag säger kommer han förneka det. Kanske lägga fram det med att oavsett hur det är är det viktiga hur någon får en att känna och senaste tiden har han inte fått mig att känna mig trygg och älskad.