Min aborthistoria
Hej!Jag vill berätta om hur det var för mig att göra en medicinsk abort, främst för att det hade varit skönt för mig själv att få läsa en detaljerad berättelse från någon när jag stod inför detta stora beslut. Så till alla er som planerar att göra abort, tvekar eller på något sätt tycker att det känns jobbigt - så vill jag bara säga att det kommer gå jättebra oavsett vad som händer, så länge det ni väljer är grundat i er egen vilja och önskan!! <3
Det fysiska förloppet: Jag gjorde en medicinsk abort i v. 7+4, den ägde rum hemma. Första tabletten fick jag på sjukhusen (mifepriston) som har i uppgift att stoppa de graviditetshormon som pumpas ut för fullt (f.fa progesteron). 24-72 h efter det, i mitt fall blev det 24 h, så tog jag 4 tabletter cytotec vaginalt. Samtidigt tog jag 1g alvedon och 400mg Ipren som smärtlindring.
Det ska nämnas att under hela processen hade jag stöd, antingen en kompis att prata med i telefon, mamma att ringa och min fina, fina sambo som var fysiskt närvarande under hela aborten, vars hjälp var fantastisk. För mig var det stödet ovärderligt. Jag förstår att alla kanske inte har den möjligheten eller kanske inte vill berätta för alla att man tänker göra abort och då kanske det passar bättre att utföra på sjukhuset så att man ser till att det finns stöd runtom en. Man ska inte vara själv om man väljer att utföra en hemabort.
Efter 4 cytotec vaginalt så började jag efter ca 1h må illa, kallsvettas och kräkas. Det var jobbigt men gick över rätt fort. 3 h efter den första dosen Cytotec så tog jag 2 tabletter till som fick smälta under tungan. Samtidigt som detta så tog jag ett stolpiller som skulle hjälpa mot smärtan, Diklofenak tillsammans med 1g alvedon + 400mg Ipren till. Sen var det liksom "klart" och bara att vänta. Jag hade fått hem 1 tablett oxynorm och en mot illamående som jag dock aldrig tog. Men alla är ju olika där, smärttröskeln kan hos vissa vara lägre och andra högre. Jag rekommenderar att man lyssnar på sin kropp och har man ont på ett som inte går att hantera så ska man ha mer smärtlindring <3
Jag vill verkligen LUGNA alla som ska göra en medicinsk abort, för det KAN gå så bra. Kroppen har alla inneboende fysiologiska processer för att klara en inducerad abort, annars hade missfall som ju sker naturligt, inte varit något som kroppen kan sköta själv. Jag tror också att det är så viktigt att man får prata igenom sitt beslut, jag fick prata med två kuratorer vid två olika tillfällen då jag inte var säker på om jag ville fortsätta graviditeten eller inte. Jag hade också stöd från familj och kompisar som jag fick prata med och vara sårbar inför. Jag fick liksom "gråta ut" och infinna mig själv i beslutet att jag ville göra en abort och sörja det lilla liv som hade börjat växa i mig INNAN jag fysiskt utförde aborten. För mig var det så nyttigt, för jag kan med handen på hjärtat säga att aborten var rätt beslut för mig trots att jag vet att jag vill ha barn i framtiden och längtar tills den dagen kommer. Sedan kan man ju såklart aldrig förutspå hur man kommer må och skulle man må psykiskt dåligt efter aborten så finns det återigen stöd på abortmottagningen i form av kuratorer, att få. Det är viktigt att man utnyttjar den möjligheten och tar sig själv på allvar <3
Det här blir jättelångt! Men till dig som vill ha en mer utförlig historia så säger jag varsågod och att det kommer gå så bra oavsett vad du väljer, om det skulle vara abort (medicinsk, kirurgisk) eller att fortsätta din graviditet. Skickar många styrkekramar till dig som går igenom det här svåra beslutet just nu och kraft, för din kropp klarar det här! <3
Ett litet tips! För er som gillar yoga med lite spirituell take så rekommenderar jag verkligen denna kvinnan på YouTube. Jag följde två av hennes yoga videos (den innan abort och den under) och båda var underbara, kunde verkligen slappna av i många positioner som hon gjorde och för mig personligen så hjälpte det mot spänningar jag annars har i axlar/höft. Så stort tips :) https://www.youtube.com/@lyliansvoboda6847
