Måste ens partner vara den rätta?

Vi ställer väldigt stora krav på ett förhållande nu för tiden. Hen ska vara bra på att sköta ett hem och barnen, ha bra ekonomi, vara rolig, social, bra i sängen, uppvaktande, lagom intellektuell, initiativrik, händig och hundra andra saker. 

Det är nog nästan omöjligt att hitta den perfekta partnern, men det går bra att hitta någon som är tillräckligt bra. Om jag saknar intellektuellt utbyte hos min livskamrat så kan jag få det någon annan stans. Socialt initiativ kan jag själv ta. Och så vidare, 

Det knepigaste är väl sexet, för otrohet kan skada så mycket. Men kanske går det att utveckla sexlivet tillsammans, så att det blir mer spännande och tillfredsställande.

Jag skulle säga att den rätta inte finns, i den bemärkelsen att allt känns bra i längden. Bara i romantiska komedier.

Men det finns personer som man trivs med och blir kär i. Våra krav på partners och förmågan att leta fel hos varandra sätter många krokben i relationer idag.

Partnern behöver inte vara Den Rätta, men hen behöver vara den rätta.

Man måste kunna kommunicera och samarbeta. Man måste tycka mycket om varandra och vilja att den andra har det bra. Och lite pirr bör det nog finnas också, men det måste inte vara himlastormande.

Den där känslan kan också vara ett tecken på att det är en ohälsosam relation. Mycket upp-och-ner gör att det känns spännande, man kan få rus av försoningssex när man har bråkat och det har varit osäkert om man ens håller ihop. Det är oftast inga sunda förhållanden, men osäkerheten och detta upp-och-ner ger en kick. 

Din beskrivning låter mer som passion än Den Rätte.

Med det sagt skulle jag inte nöja mig med en relation som känns sisådär.
Jag behöver inte ha allt gemensamt med min partner, men det är skillnad på om han inte delar mitt hästintresse och om vi inte har samma värderingar.

Det du har nu är kärlek. Det du hade tidigare var passion. Det är inte samma sak. Att det slutade illa, säger väl en del?

Självklart kan man sakna den där starka, fantastiska känslan. Men det är inget varaktigt. Det du har nu, har betydligt bättre chans att hålla i längden. 

Jag säger inte att man ska nöja sig med vad som helst. Men det verkar du inte ha gjort. Alla viktiga ingredienser för ett långt och lyckligt förhållande, verkar finnas där.

Jag och min man har det ungefär som du och din nuvarande partner. Vi klickar på många plan. Vi älskar varandra. Vi har varit tillsammans i 16 år och gifta i snart 14. Vi har två underbara barn på snart 13 år. Vårt förhållande har gått upp och ner som alla längre förhållanden, men för det mesta har vi det väldigt bra. Jag skulle aldrig kasta bort det för något tillfälligt, hur starkt det än kändes.

Passion behöver inte vara fel. Men det kan vara bedrägligt. Det lurar hjärnan, kan få dig att tro att du har hittat din själsfrände. Så är det sällan. En verklig själsfrände är något annat, kanske det du har nu.

En partner kan inte uppfylla alla ens behov. I stället bör man fundera på vad som är viktigt hos en partner. Annat kan man få av vänner, släktingar osv.

Jag köper det du säger men det var inte enbart passion jag hade utan vi delade även ett känslomässigt djup som jag inte har lika starkt här. Tror de var djupare personer bara. Tycker det är svårt. Tror inte man får den passionen med mer jordade, logiska människor. 

Fake it ´til you make it.

För många år sen hörde jag en intervju med en psykolog som var inriktad på par och relationer. Han sa något i stil med att det finns väldigt få som passar en som handen i handsen, men det finns väldigt många vantar.

Jag tyckte att det var ett fint citat som jag burit med mig sen dess.