Högljudda barn på restauranger

Var har jag skrivit att jag gillar att vara irriterad? Hur gör du kopplingen att man gillar att vara irriterad bara för att man tar upp en enskild händelse? 

Och jo, det är ett problem aka irriterande att det inte går att konversera pga högljudda barn men det är inte MITT problem.  Det är ett problemen /irritationsmoment i stunden / ett jälva otyg/ eller vad än du vill kalla det men det är fortfarande inte MITT. Det är ett problem på lokalen där jag befinner mej. 

Du är väl överkänslig eller så äter du på konstiga ställen. 

Sluta gå till Leos lekland för att äta så ska du se att det är lugnare. 

Ha ha, varför skriver du då att många har samma problem som dig? 

 

Var har jag skrivit det?

Du kan vara lugn, jag är aldrig på Leos lekland. Det stället får du  ha ifred.  

Inlägg 58. Du skriver att många i tråden upplever samma problem som dig. Konstigt att uppleva problem när det inte är ett problem. Solsting?

Här har du skrivit det. 

 

Jag har precis varit iväg på en tvådagarsutflykt med en släkting och vi har ondgjort oss över just detta, fast bland vuxna (mest unga vuxna). En man som klampade omkring och pratade högt med sin fru på vandrarhemmet kl. 23 så att jag vaknade och fick gå ut och säga till. En kille som gick och pratade i telefon mitt på landsvägen så att vi fick bromsa med bilen, han verkade inte ens notera att vi var där, än mindre vara uppmärksam på OM det kom nån trafik. Massor med såna grejer. Så jag antar att de högljudda barnen har såna obrydda vuxna till föräldrar. Men varför de vuxna är såna, det vet jag inte. Själv har jag alltid viskat och gått på tå efter läggdags och tagit hänsyn till andra.

Läs tråden så ser du att flera tycker samma som mej. 

Bara för att du uppenbarligen gillar att dina egna eller bordsgrannens barn är så högljudda betyder det inte att andra gillar det. Du tycker uppenbarligen inte att det är något problem, men du kan inte använda dina egna åsikter som referenspunkt för alla. 

Konstigt svar, men då tar jag det som att du erkänner att du ljög när du skrev att du inte har ett problem. Nu är det upp till dig att lösa problemet. Lycka till. 

Nej, något jag sällan upplever, som störiga gäster på restaurang, är inte ett problem för mig. Det har du rätt i. 

Att du i ditt huvud får det till att jag tycker det är ok att barn är störiga kan jag inte hjälpa. Solsting?

https://www.reddit.com/r/childfree/comments/112goky/how_do_you_feel_about_crying_children_in/?tl=sv

 

Konstigt att den vanliga autism- och adhd-maffian inte har hittat hit än. De brukar ju annars vara inne i varenda tråd om det här ämnet och gapa om att diagnoser ger frikort att bete sig som en snorunge överallt.

Du skrivit upprepade gånger att det inte är ett problem. Hur ska du ha det? 

Får beklaga att du känner dej tvungen att använda dej av härskarteknik i dina svar. Tyvärr återspeglar såna utspel bara dina  egna tillkortakommanden. 

Många föräldrar lever i sin egen bubbla där deras ungar är änglar oavsett hur de beter sig. De vill inte fatta att det finns de som inte gillar barnskrik och därför väljer att inte skaffa barn, eller att det finns de som själva har barn men ändå inte är förtjusta i andras skrikande ungar.

Precis, var har de tappat bort sig någonstans?

Det "roligaste" är när barnen sitter snällt och tyst men föräldrar, far/morföräldrar ska spela upp dem! Kittla dem, få dem att "sjunga bokstavssången", göra klappramsor, tjata på dem för att berätta "vad de gjort på "föris" i veckan", få dem att allmänt vara högljudda och leva runt.
Låt lugna ungar vara, de mår bäst så!! Omgivningen också!

"Föris"...