Har han berättat om mig ?

Ingen tvingar dig att berätta i detalj om sextillfällen som inte skett heller. Det var inget annat du faktiskt ville svara på? nä trodde väl det...

Vart har jag berättat i detalj om sextillfällen som inte skett ?? Mår du bra av att vara otrevlig mot andra människor ?  Om du stör dig så extremt på mitt inlägg så blocka mig då hur svårt ska det vara herregud.. 🙄

All respekt TS, men hur ser din historik ut när det handlar om relationer..? Du och denna kille är kring 30 år gamla, han är 32 skriver du.

Har du haft pojkvänner tidigare..? Om så hur har dessa relationer sett ut? Hur har de inletts? och utvecklats?

Du verkar väldigt "oerfaren", väldigt försiktig, och väldigt osäker...

Börjar låta som en trasig grammofonskiva här; men ni har pratat varje dag i 2 månaders tid. Inte lyckats styra upp en träff. Killen du skriver med har en dotter, han är förälder med allt vad det innebär. Han har någon form av umgänge med sin dotter.

Han verkar bo hemma hos sin pappa,  men det verkar ni inte ha berört i någon större utsträckning... varför inte? Vågar påstå att de flesta människor kring de 30 skulle vilja veta varför en person som de har ett intresse av bor hemma hos sina föräldrar (och, det kan finnas helt godtagbara anledningar vill jag bara säga).

Du pratar om att du misstänker att den här killen har någon form av diagnos... har ni inte berört det heller..? 

Om man har inställningen att man vill att den här "kontakten" skall utvecklas till något seriös, då börjar man väl även ställa lite mer seriösa och "djupa" frågor så man får en bättre bild av den person som man just nu (!) bara har en "digital" kontakt/relation med...

Jag är rädd att du slösar bort din tid... och bygger upp något som aldrig blir av...

Tyvärr kan man inte blockera på FL men du kör ju anonymt i vanliga fall så hade inte fungerat. Du vill inte heller svara på vad någon egentligen skriver. Ah. Kul.

Ja dessvärre så är väl inte min dejtinghistorik så bra.. kan väl inte påstå att jag direkt haft nåt riktigt seriöst förhållande. Jag hade ett förhållande med en kille när jag var 13-14 han var 14-15 men det var väl inte direkt ett riktigt förhållande för vi träffades typ bara i skolan, sen efter honom träffade jag en kille som var 22 när jag var 16 som inte var snäll mot mig han var alltid elak , sen efter honom dröjde det typ 7 år innan jag träffade en ny kille pga av att jag har varit mycket deprimerad men den killen var en skithög sen träffade jag en kille tidigare i våras som verkade bra och seriös och så men efter honom så har jag blivit mer försiktig det visade sig att han som jag träffade tidigare i våras hade varit  otrogen mot sin flickvän med fyra andra tjejer samtidigt.. jag vet inte om han var tillsammans med henne när jag träffade honom jag visste inte att han hade flickvän han sa att han hade varit singel i ett halvår.. han lovebombade mig och verkade jätteintresserad och sen från en dag så blev han helt kall men han verkade vara narcissist. Han som jag skriver med nu så pratade vi  igår om att kanske ses nu i helgen men det beror på om han skulle träffa sin dotter då eller inte. Jag har berättat om min diagnos för att jag var orolig att han kanske inte skulle vilja träffa mig om han visste att jag har en diagnos jag har inte vågat fråga honom om han har en diagnos för det kan vara en väldigt känslig fråga men jag misstänker som sagt att han har någon liknande diagnos som jag att det är därför han bor hemma hos sin pappa och därför han träffar sin dotter bara några gånger i veckan och sättet han skriver på och hans stora intressen m.m . Jag tycker inte det gör nåt om han skulle ha en diagnos jag tycker mest det vore skönt så man fungerar på liknande sätt flera killar jag har träffat tidigare har haft t.ex lätt autism eller autism+adhd  på ett sätt så känns det lättare att träffa en annan som också har diagnos men det kan bli mycket missförstånd också. Jag kanske är en hopplös romantiker men jag ger inte upp än. Sen vet jag att kärlek inte är som på film men önskar hitta nån som jag kan leva med resten av livet. 

Använd gärna blankrader så texten blir indelad i stycken, lättare att läsa då.

Menar du med att "leva med resten av livet" att du vill bo ihop med honom? I så fall tycker jag du ska fråga honom om han tänkt flytta ifrån sin far någon gång. Annars blir det att" leva ihop med honom och hans far", iaf tills hans far flyttar till äldreboende eller dör.

Är du TS? Dubbla nicks.

Nej jag menar inte bo ihop jag menar typ vara särbos och att han och jag bara träffar varandra och inte andra samtidigt.

Ja

Okey. Lite som jag misstänkte... 

Väldigt rättfram, du svarar om du vill, men vad för slags diagnos har du? Är den utredd? Känner du att du har "verktygen" för att leva ditt liv som du vill..?

Modigt av dig att berätta om dig själv för denna "nät-kille". Men jag tycker att du får väldigt lite tillbaka... helt ärligt...

Alternativt så saknar han "struktur" för sitt liv, vilket kan vara förståeligt om det nu är så att du misstänker att han har någon form av diagnos. Vilket kanske kan förklara varför han bor hemma hos sin pappa, varför han har ett begränsat umgänge med sin dotter etc.

Men faktum kvarstår. Ni är 30 år gamla. Ni har snackat i 2 månaders tid. Du har (flertalet gånger) föreslagit en träff. Men det blir liksom aldrig av.

Din tråd blir din partsinlaga. Jag tycker att du skall vara mer rak, mer tydlig gentemot den här killen. Ställ mer frågor. Se hur pass starkt hans intresse verkligen är.

Sen bör du ställa dig en mängd frågor själv. Han har ett barn (!). Oavsett er framtid eller relation eller typ av relation, så kommer det barnet alltid att finnas där (!). Ni har ett geografiskt avstånd. Särbo absolut. Men hur ser du att ni skall utveckla och hålla liv i er relation? Är du "mobil" (dvs kan åka dit)? Är han "mobil" (dvs kan han åka hem till dig)?

Det här är ganska vanliga frågor som de flesta funderar på, och som man faktiskt adresserar till varandra när man kanske känner att man har haft en (längre) tids kontakt, och kontakten är frekvent.

Jag har Asperger och add ja jag är utredd för mina diagnoser och har haft diagnos sen jag var 5 år jsg är 33 nu så jag har lärt mig leva med mina diagnoser och accepterat dom men det är inte alltid lätt att ha diagnoser känner mest att min Asperger ställer till mest problem i mitt liv. Ja. Ja jag har möjlighet att åka tåg till honom men det är lättare om han tar bilen hem till mig . Ok jag känner mig bara lite rädd att han kanske blir arg om jag frågar frågor om han har en diagnos, varför han bor hemma med sin pappa och varför det tog slut mellan han och hans ex. Ja jag vet att hans dotter alltid kommer finnas med i hans liv och det har inget emot och jag förstår att han måste ha kontakt med sitt ex för att dom har barn ihop men jag vill nog helst inte att hon skickar meddelanden till honom och träffar honom om det inte handlar om deras barn. Sen säger alla att deras relation är avslutad jag har Inget med deras relation att göra men jag känner att jag inte riktigt litar på att deras relation är avslutad sexuellt och kärleksmässigt när hon kommenterar puss emojis på hans bilder på fb. Jag var väldigt nära igår på att skriva : Förlåt om jag är jobbig, men kommer du ligga med andra tjejer och träffa dom om vi börjar träffas och dejta typ ? Jag skulle bli lite ledsen om du gör det för jag tycker om dig, jag vet att vi inte är tillsammans men jag pratar iaf inte med andra killar än dig och kommer inte träffa nån annan kille än dig om vi börjar träffas ❤️  

Har du något särskilt emot styckeindelning?

Om du är rädd för att han ska bli arg låter det inget vidare. En relation ska väl bygga på ärlighet och man ska kunna vara öppna med varandra. Har dina tidigare killar blivit arga och du då blivit rädd och gett efter?

Varför det tog slut mellan honom och hans ex kan han ju svara att han tycker att det är för privat att berätta, men han behöver ju inte bli arg.

Att fråga om diagnos är ju inte konstigt i detta fall. Du kan ju skriva "jag har berättat om mina diagnoser, har du också någon diagnos?"

Du kan ju också säga "jag vill att vi ska vara exklusiva med varandra, vad säger du?"

Du ska väl inte tassa på tå för någon som du vill ha en relation med.

Nej jag tycker inte att du ska säga något om att han inte ska  träffa andra tjejer m.m OM ni börjar träffas. Det vore bara jättekonstigt eftersom ni inte ens har träffats en enda gång. Börjar förstå lite vad du har svårt med ju mer jag läser dina inlägg.  Du bör inte skriva det jag nämnde nu innan ni inte ens har varit på en enda dejt. Inte heller göra ett hjärt på hans bild på fb när ni inte har någonting ihop mer än möjligt ytligt bekanta brevkompisar.

Jaha ok du som känner mig då vad är det jag har svårt med då ?! 🤨 🙄

Om du är rädd att någon ska bli arg för helt vanliga frågor undrar jag också vad ni skriver om?