Är du bra på att se om en människa är "dålig"?

Dålig och dålig? De riktigt dåliga är pga sin ev diagnos mästare på att manipulera. Se skillnad på en diagnostiserad person med psykopatiskt beteende och en drogmissbrukare. Båda är bra på att manipulera med i olika grad och form. Det du känner för  en människa alt magkänslan. Du märker det på handlingarna och beteendet. Visar personen empati? En dålig människa känner inte det. Inte skam eller skuld heller. Fronta inte en sådan person utan lyft på hatten och gå vidare. Man går på sina smällar och lär sig. 

Har hämt att jag träffat och lärt känna någon och tyckte att det är något som inte stämmer och hållt avstånd. Sen har det visat sig att personen gjort en del dumma saker

Å andra sidan har jag en jag haft väldigt stort förtroende för som sen visade sig försnillat en massa pengar.

En sak som jag lärt mig sortera bort är dessa högintensiva häftiga brudar som är all-in från början. Det blir alltid en massa helt absurd drama, kaninkokande och psykobitch för eller senare  

Håller med 100 procent!

Sedan klagar dessa ADHD brudar på att alla bra män väljer vad de anser är "tråkiga kvinnor".

Har stött på en person som lite förstrött inflikade i konversationen att polisen kom. Hon ville locka fram frågor. Visade sig sen att hon inte alls var ett offer på något sätt. Hon ville bara framstå på det sättet. 
Människan försökte manipulera sin omgivning på andra sätt också. Hon etablerade ett narrativ där det skulle vara vanligt att andra gav en ersättning till någon de tyckte synd om varje månad. Hon ville att hennes faster skulle stå som medlånare till ett hus hon ville ha. (Eller en annan "snäll person") fastern svek henne, hon var förtvivlad. Själv hade hon ingen inkomst överhuvudtaget. Hon förväntade sig ett gratis boende. Ganska fascinerande.

Nej, inte särskilt sympatisk, men en skicklig manipulatör ser till så att frågorna kommer till dom. Då skapas en känsla av att du ska ta hand om personen på något sätt. 

Jag brukar märka om personer är mindre bra. Av alla jag känt genom åren är det nog bara ett par gånger som jag blivit överraskad av någons beteende. För min del tittar jag bl.a på:

-Visar de tendenser att vilja sätta sig på andra? Lyssnar inte eller förminskar övrigas åsikter? Använder sig av härskartekniker?

-Är de skitsnackare? Ibland kan skitsnack vara befogat men väldigt ofta används det för att smutskasta andra.

-Är de överdrivet sliskiga eller inställsamma? Arbetar de aktivt med att binda folk till sig och få deras stöd?

-Händer det massor av olyckliga saker kring dem hela tiden och de är alltid offret i situationen? Återigen, ibland kan det vara sant, men mer ofta än inte så är det ett sätt att vinna sympatier och vända folk mot varandra.

-Har de våldsamma eller emotionella impulser? Spricker fasaden emellanåt och en helt annan människa tittar fram?

-Behandlar de alla människor lika eller slickar de uppåt och sparkar nedåt? Ser jag att de visar förakt för sådana de anser är lägre stående litar jag inte alls på dem.

Jag tror att många gånger när folk blir lurade gällande en annan människas natur så har man antingen varit oaktsam eller valt att blunda för de tecken som funnits. Med undantag då för att vissa är väldigt dåliga på att läsa andra människor och som sagt, de enstaka gånger när masken varit perfekt.

Håller med. Den enda luriga kategorin som jag ser det är dom med nära nog perfekt mask. Där det ibland kommer något som inte stämmer med resten av personen, en iskall arrogans. Dom extremt få jag träffat har haft just en offermentalitet med, dom är inte värda att tycka om, ser inte bra ut, är inte intelligenta nog, bla bla. Och så kommer det kommentarer som antagligen speglar deras verkliga inre. Att dom är bäst på olika sätt och alltid har rätt. Går något fel så är det någon annans fel, varje gång. Ologiskt.

Annars så tycker jag att det man ser är vad man får.

narcissism/narcissist är ingen diagnos, missbrukar inte du också orden när du kallar det för diagnos?

för det var lång kö i affären.

Finns ju mycket trassliga människor av olika slag med olika kännetecken som jag undviker men direkt dåliga träffar man mer sällan.

När man träffar en sådan person, sociopat eller dylikt, tycker jag att det syns tydligt i blicken - kall oavsett vad resten av ansiktet gör. 

Blicken, det är intressant. Jag brukade bli road av det där tomma uttrycket den värsta personen jag träffat på hade ibland, skojade om det med för det var så märkbart när det hände. Sen ibland iskall blick när jag hade sagt eller gjort något som inte sågs som ok. Kontrollerat under ytan, faktiskt som hat. Jag tror att jag blev lurad i början för att ögonen då uttryckte...lust och hunger kommer närmast.

Ja det är ganska skvallrande de gånger som fasaden brister. Är man uppmärksam så kan man lära sig mycket om en person på det sättet 

Håller med om att de som är bäst på att dölja sina riktiga avsikter och känslor ofta är de som kör på offermentaliteten. De sticker inte ut hakan så att säga utan spelar istället på människors omtanke och känslor. Dessutom brukar de vara väldigt bra på att bearbeta andra att föra fram deras agenda. Själva kan de sitta kvar i bakgrunden.

För övrigt kom jag att tänka på ett annat sätt man kan märka om något inte står rätt till. De flesta har kanske någon gång varit i en situation där person B drar en vit lögn för person C. Fast man själv (person A) vet att det är en lögn. Det är rätt intressant då att lyssna och iaktta. De som är vana att ljuga tendererar att göra det väldigt naturligt och trovärdigt. 

Ja, man minns dom där avvikelserna, dom sticker ut. 

Exakt. Tror att dom vill håva in bekräftelse med, folk försäkrar dom om att dom visst ser bra ut, är visst bra på saker. För det ser dom till att vara, perfekt skötsel av utseende, jobb och vad dom gör på fritiden. Jag har ju tänkt både och när det sker, att dom har dålig självkänsla och att dom nog vill få bekräftelse. Men det är naturligt att vilja vara bra och få höra det så det kan vara mänskligt. Fast här kan det röra sig om ett absolut självförtroende och av nån orsak har man en mask som en "god" och känslig person. Det är som en helt annan person egentligen men som sagt med en mask. För mig är det svårt att förstå varför man skulle vilja men det ligger i sakens natur eftersom jag inte är sån. Jag förstår teorin men inte känslan.

Ja, vissa ljuger med absolut trovärdighet. 

Nja... inte alltid. Jag har iallafall träffat människor som ser väldigt snälla ut och har snälla ögon, men som senare visat sig ha sidor man inte kunde ana. Många är bra på att manipulera andra, även genom att försöka se "snälla och oskyldiga" ut. Detta vet ofta kvinnor som levt i relationer med misshandlande män, som ofta är väldigt trevliga och charmiga till en början.

Fast kvinnor är nog bäst på att "spela snälla och oskyldiga", eftersom de har "mjukare" utseende och hud än män.

Jag tycker att jag jag känner igen mig i det där. Har lärt mig att livet blir lättast om jag framstår som god och känslig. Tycker människor är ganska jobbiga och jag undviker dem, trivs bäst ensam. Men när jag måste ha med människor att göra så lägger jag på den masken. Vill ingen illa men jag gör ju faktiskt så för att jag tjänar på det.

Appropå psykopater och deras blick 

Kan dock inte se något psykopatiskt i dessa blickar. Hen ser ju helt normal ut.

Bilden har ju tagits fram för att illustrera att det den sk mörka triaden (narcissism, machiavellism, psykopatism) även visar sig i människors ansikten. Av förklarliga skäl är det svårt för gemene man att upptäcka då det handlar om små nyanser, men appropå trådens ämne så kan det finnas personer som observerar dessa skillnader och är därav duktiga på att upptäcka "dåliga" människor enbart baserat på utseende (men även sättet). Handlar väl om perception som kallas för intuition.