• Anonym (inlärd hjälplöshet?)

    Tror ni att jag kan jobba med något?

    När jag var 4 år sa en person till min mamma: "Hon kommer aldrig ha en riktig barndom. Hon kommer inte ha en normal tonår. Hon kommer aldrig klara sig som vuxen. Hon kommer med stor sannolikhet inte leva tills hon är 40, de flesta i hennes situation dör innan dess, pga sig själva eller andra."

    .Detta var inte en läkare eller något, utan en "guru". Min mamma har alltid varit inne på sånt och sökte upp en efter jag diagnosticerats, av riktiga läkare, med ett hjärtfel och då misstänkt, lite senare bekräftad, autism.

    Hon tog det verkligen till sig och jag har vuxit upp i en blandning av överbeskyddande och vågar jag kalla det mobbing. Psykisk misshandel? Ständigt tillsagd att jag inte kan, även om jag har velat saker. Det var knappt att jag fick gå i skolan, hade vi inte bott i Sverige hade hon förmodligen inte låtit mig alls. Jag fick gå gymnasiet för att jag tjatade mig till att få gå med min bästa kompis, för det hade jag ju så få av. Natur.

    Nu bor jag ensam i alla fall, i ett attefallshus på en släktings gård. Mamma fixade så jag skulle få aktivitetsersättning, för "jobba kan hon ju inte".

    Men jag vill jobba. Något vill jag jobba med. Jag sitter ju framför datorn och pysslar med diverse saker, hemmasnickrad statistik över saker jag finner intressant, digital konst och annat jox. Jag förstår att det inte är att jobba, men ändå.

    Tror ni att jag kan jobba med något? Vad? 

  • Svar på tråden Tror ni att jag kan jobba med något?
  • Anonym (E)

    Håller med ovanstående om att du ska gå till läkaren utan din mamma och få konkret information om hur du ska förhålla dig till ditt hjärtfel, till exempel vad du ska undvika och vilka begränsningar som eventuellt finns. Se till att få fakta i stället för din mammas antaganden. Hon är inte direkt en pålitlig källa om hon tror på sk gurus? 


    Självklart kan du jobba. Du måste bara hitta något som fungerar utifrån dina förutsättningar och intressen. 

    Det finns tex många yrkesutbildningar inom IT, som du verkar intresserad av, som du kan läsa på distans och som ger goda chanser till jobb, bland annat hemifrån om det passar dig bäst. Du kan söka på sådana utbildningar här tex: https://www.studentum.se/utbildning/yhutbildning?gclid=EAIaIQobChMIpvvb8pGhjwMVdmORBR3ALw8qEAAYAiAAEgLDX_D_BwE

  • Anonym (G)
    Anonym (inlärd hjälplöshet?) skrev 2025-08-22 21:50:29 följande:
    Tror ni att jag kan jobba med något?

    När jag var 4 år sa en person till min mamma: "Hon kommer aldrig ha en riktig barndom. Hon kommer inte ha en normal tonår. Hon kommer aldrig klara sig som vuxen. Hon kommer med stor sannolikhet inte leva tills hon är 40, de flesta i hennes situation dör innan dess, pga sig själva eller andra."

    .Detta var inte en läkare eller något, utan en "guru". Min mamma har alltid varit inne på sånt och sökte upp en efter jag diagnosticerats, av riktiga läkare, med ett hjärtfel och då misstänkt, lite senare bekräftad, autism.

    Hon tog det verkligen till sig och jag har vuxit upp i en blandning av överbeskyddande och vågar jag kalla det mobbing. Psykisk misshandel? Ständigt tillsagd att jag inte kan, även om jag har velat saker. Det var knappt att jag fick gå i skolan, hade vi inte bott i Sverige hade hon förmodligen inte låtit mig alls. Jag fick gå gymnasiet för att jag tjatade mig till att få gå med min bästa kompis, för det hade jag ju så få av. Natur.

    Nu bor jag ensam i alla fall, i ett attefallshus på en släktings gård. Mamma fixade så jag skulle få aktivitetsersättning, för "jobba kan hon ju inte".

    Men jag vill jobba. Något vill jag jobba med. Jag sitter ju framför datorn och pysslar med diverse saker, hemmasnickrad statistik över saker jag finner intressant, digital konst och annat jox. Jag förstår att det inte är att jobba, men ändå.

    Tror ni att jag kan jobba med något? Vad? 


    Snälla, din mamma gjorde fel! Man ska förstås låta sitt barn pröva sådant som är rimligt att pröva! Olyckligt att hon tror på spådamer! Du klarade ju natur på gymnasiet!

    Jag tycker att du ska kontakta habiliteringen i regionen om du har en fastställd autismdiagnos. De kan ibland erbjuda enskilt samtalsstöd.

    Annars brukar man kunna få samtalsstöd genom de vårdcentraler som har psykologer anställda. Man kan fritt byta vårdcentral inom regionen till en som har en psykolog. Även Svenska kyrkan har diakoner som kan ge samtalsstöd. (man behöver inte vara religiös). 

    Med det samtalsstödet kan ni kanske komma fram till vilka arbeten som du skulle kunna vara intresserad av, vilka du skulle kunna klara utifrån dina förutsättningar och inom vilka arbeten det finns jobb i framtiden.

    På SACOS hemsida brukar man kunna se framtidsutsikterna på olika jobb. Inom data finns det t. ex. många personer med autism. 

    Du behöver också få tala med den personen om hur det har påverkat dig att ha en mamma som inte trodde att du skulle klara något alls.

    Om du är osäker på att påbörja högskolestudier skulle du kunna börja med att ta en kurs på distans.

    Jag vet inte om man blir av med din aktivitetsersättning om man tar studielån, kolla upp det! Troligtvis kan man inte få det samtidigt.

    Sedan, om du inte vill studera kan du kolla med Arbetsförmedlingen om du kan få en egen arbetsförmedlare på grund av din funktionsnedsättning. Ibland förmedlar de  jobb som är tidsbegränsade med viss statlig subvention till lönen, som är anpassade till människor med funktionsnedsättning. 

    Men du är ju fri att söka vilja jobb du vill! Det är väl bara inom militären och polisen som det finns restriktioner med personlig prövning. Och om man vill bli pilot. Man behöver inte uppge sin diagnos när man söker andra jobb, det är sjukhussekretess på den. 

    Men om man har haft ett arbete som inte är speciellt anpassat för din funktionsnedsättning så kan det nog bli svårt att få tillbaka aktivitetsersättningen, om arbetet skulle upphöra och du blev arbetslös. Då har du ju bevisligen arbetsförmåga på den öppna arbetsmarknaden, om du fick jobbet på egen hand. Men då har du ju arbetsköshetsersättning en viss tid, om du har gått med i A-kassan. Och annat stöd från Arbetsförnedlingen.

    Lycka till!
  • Anonym (G)

    Arbetsförmedlingen hade tidigare ett långt frågeformulär där man genom att besvara deras frågor sedan fick förslag på passande akademiska yrke. Där behövde man inte uppge sin mail-adress, efter vad jag kommer ihåg. 

    Sedan kan man bläddra i Yrkeshögskolornas utbud av utbildningar. 

  • Anonym (G)

    Frpgeformukäret där man undersöker vilka arbeten man kan vara intresserad av på Arbetsförmedlingens sida heter Intresseguiden.

  • Anonym (G)

    "Frågeformuläret" ska det stå. 

  • Anonym (H)

    Jag har en kollega som har både autism (tror vi, något är det i alla fall...) och är hjärtsjuk. Vi har ett väldigt viktigt jobb inom säkerhetsbranchen och han har dessutom en krävande hobby som kräver att man är ansvarsfull. 
    Självklart skulle du klara av att ha ett jobb! Kolla med arbetsförmedlingen om de kan hjälpa dig att reda ut vad som passar dig. Du kan prova dig fram med att ha praktik. Lycka till.

  • Anonym (inlärd hjälplöshet?)
    Anonym (hmm) skrev 2025-08-23 00:35:02 följande:

    Att vilja arbeta gör att du erkänner att du inte har en kreativ själ. Sluta med din utskriva ketamin... Du är bra nog utan det. Fick du inte en dotter nyss förresten??? Du tror att du måste arbeta, när vi alla andra önskar at vi slapp. Finns dig själv istälet utan ketaminet... Du kan nå DIN väg... och det är inte att lava för någon annna. Du är fri, du har tid. Du kan göra vad du vill. Så sluta springa efter lampan likt en nattfjäril... vi andra har inget fuccking val ... men du har ! Att du då ber om det... är ju bara än sjukare... Barjöa med Yoga och starta ett center... elller lär dom såga... bygga sin egen koja.. OM du är den jag tror att du är... (du vet vem jag är då jag visade dig denna sida från första början isåfall) Så GÖR någonting gott för din egna Aura istället för at jaga andras bekräftelse! Btw... saknar hunden och grabben


    Vad svamlar du om?
  • Anonym (inlärd hjälplöshet?)
    Grässtrå77 skrev 2025-08-23 02:07:10 följande:

    Har du träffat din hjärtläkare/sjuksköterska själv någon gång utan att din mamma är med? Om inte så är det bra att göra det nu. Kontalta din läkarmottagning (ring eller skriv meddelande på 1177) och berätta att du känner dig osäker på hur mycket du får belasta hjärtat. Det låter som att din mamma sätter större begränsningar än nödvändigt. Hon kan inte avgöra hur mycket du kan belasta ditt hjärta, det är du tillsammans med din läkare som måste göra den bedömningen.


    Nej, det har jag inte gjort. Du har rätt i att jag borde göra det, men det blir då i smyg.
  • Anonym (inlärd hjälplöshet?)
    Anonym (G) skrev 2025-08-24 08:26:25 följande:
    Snälla, din mamma gjorde fel! Man ska förstås låta sitt barn pröva sådant som är rimligt att pröva! Olyckligt att hon tror på spådamer! Du klarade ju natur på gymnasiet!

    Jag tycker att du ska kontakta habiliteringen i regionen om du har en fastställd autismdiagnos. De kan ibland erbjuda enskilt samtalsstöd.

    Annars brukar man kunna få samtalsstöd genom de vårdcentraler som har psykologer anställda. Man kan fritt byta vårdcentral inom regionen till en som har en psykolog. Även Svenska kyrkan har diakoner som kan ge samtalsstöd. (man behöver inte vara religiös). 

    Med det samtalsstödet kan ni kanske komma fram till vilka arbeten som du skulle kunna vara intresserad av, vilka du skulle kunna klara utifrån dina förutsättningar och inom vilka arbeten det finns jobb i framtiden.

    På SACOS hemsida brukar man kunna se framtidsutsikterna på olika jobb. Inom data finns det t. ex. många personer med autism. 

    Du behöver också få tala med den personen om hur det har påverkat dig att ha en mamma som inte trodde att du skulle klara något alls.

    Om du är osäker på att påbörja högskolestudier skulle du kunna börja med att ta en kurs på distans.

    Jag vet inte om man blir av med din aktivitetsersättning om man tar studielån, kolla upp det! Troligtvis kan man inte få det samtidigt.

    Sedan, om du inte vill studera kan du kolla med Arbetsförmedlingen om du kan få en egen arbetsförmedlare på grund av din funktionsnedsättning. Ibland förmedlar de  jobb som är tidsbegränsade med viss statlig subvention till lönen, som är anpassade till människor med funktionsnedsättning. 

    Men du är ju fri att söka vilja jobb du vill! Det är väl bara inom militären och polisen som det finns restriktioner med personlig prövning. Och om man vill bli pilot. Man behöver inte uppge sin diagnos när man söker andra jobb, det är sjukhussekretess på den. 

    Men om man har haft ett arbete som inte är speciellt anpassat för din funktionsnedsättning så kan det nog bli svårt att få tillbaka aktivitetsersättningen, om arbetet skulle upphöra och du blev arbetslös. Då har du ju bevisligen arbetsförmåga på den öppna arbetsmarknaden, om du fick jobbet på egen hand. Men då har du ju arbetsköshetsersättning en viss tid, om du har gått med i A-kassan. Och annat stöd från Arbetsförnedlingen.

    Lycka till!
    Tack för alla tips. Det var många trådar att dra i som min pappa brukade säga. Jag ska ta dem i veckan och se vad som händer/vad jag kan göra.
  • Anonym (Me)
    Anonym (inlärd hjälplöshet?) skrev 2025-08-24 18:21:03 följande:
    Tack för en till! Tänk om jag gör båda och så säger de olika saker.

    OM du skulle tycka att det känns jobbigt med olika beslut så skulle jag välja att enbart göra den från arbetsförmedlingen. Men annars är det ingen fara om de gör det. Det är inte att dessa test ska bestämma vad du ska jobba med. Det beslutet är ditt.  
    Men det är inte heller så att den plockar fram bara ett jobb, utan den på arbetsförmedlingen tex den plockade fram 10 olika som skulle passa mig baserat på hur jag svarade på frågorna.


    Det dessa gör är att ge dit ett hum om vilka jobb som passa med dina intressen och så. Ge förslag. Sen får du kika på förslagen och se vad som är och inte är intressant. 
    Och ta din tid med allt detta. Nu har du tagit ett första steg, och du har mycket att rodda i nu, men det är bättre att du tar din tid och gör det ordentligt än att jäkta på och missa massa viktiga saker. 


    Du, jag insåg en sak till nu. Det finns något som heter personligt ombud. Det är lite typ som en godman, fast det är inte det. Du betalar inte för det och det är någon som kan hjälpa personer med psykiska funktionsnedsättningar. 
    Detta är en kontakt som du själv kan ta, och förklara läget lite, och då får du där en utbildad person vars jobb det är att hjälpa dig med det du behöver. Så om du tex känner att du behövt hjälp att kolla upp allt detta med FK och pausa ersättning osv så kan du få hjälp med det. 


    OBS, säger inte att det är så att du behöver det. Jag vill bara att du ska veta att det finns om det är så att du skulle kunna bli hjälpt av det. Jag har faktiskt själv använt mig av det några gånger när det varit saker jag känt mig osäker på. 
    https://personligtombud.se/


    Förresten, dels gärna här sen vad du fick för resultat på testen 😊

  • Anonym (Hmmm)
    Anonym (inlärd hjälplöshet?) skrev 2025-08-24 18:19:51 följande:
    Nej, det har jag inte gjort. Du har rätt i att jag borde göra det, men det blir då i smyg.
    Om du är över 18 behöver inte mamma veta om att du går till läkaren. Hon har inget med dina läkarbesök att göra. Vem vet, ditt hjärtfel kanske dessutom går att operera. Har du kollat i din journal om vad som står där? 

    I övrigt är det självklart att du skulle kunna jobba och försörja dig. Ställ dig även i bostadskö så du har chans på en egen lägenhet sen när du fått jobb, så du kan frigöra dig från mamma och familjen. 
Svar på tråden Tror ni att jag kan jobba med något?