Vi som gjort flertal IVF/många återföringar utan levande barn.

Hej, 
vad tråkigt att höra att ni haft en så lång resa. 

Får jag fråga hur gammal du och din partner är? I vilken region har nI fått hjälp? Är det alltså både via regionen och privat ni har fått hjälp Redan? 

Mig veterligen finns det inga andra sätt än de första tre försöken via regionen att få finansiell hjälp i Sverige. Eller vad menar du med sätt att få råd med? Jag tänker bort lån egentligen men du kanske menade kliniker som erbjuder delbetalning? 

Jag själv kämpade fast med insemination och det var fruktansvärt på alla sätt men väl värt det när det väl tog sig. 

Jag är också 35, snart 36. Alltid fått höra att vi har så goda chanser och allt ser så bra ut.

Mitt problem verkade vara att jag inte fick någon ägglossning, jag fick utslag på stickorna men äggen lossade aldrig utan gick tillbaka.

Vi har nu gjort 11 FET och aldrig fått ett plus. Vi började försöka bli gravida 2020. 

Kliniken vi går till vägrar testa något. Vi göra bara samma saker, om och om igen. Funderar på att göra en sån där immunologisk utredning. Har du gjort nån?

Vi har 2 embryon kvar i frysen innan våra landstingsfinansierade försök är slut. 

Har ni gjort alla äggplock och återföringar på samma klinik? Eller era första tre på en annan och sen två äggplock där ni är nu?

Man har ju hört om att vissa kliniker ska ha babygaranti, men vad dom har för krav för att man ska få det det vet jag tyvärr inte. 

Hej Dibella och Kattigloo

Så tufft för er att ha kämpat och kämpat utan att få ett levande barn i er famn. Vet att du och jag Dibella nog har hängt i samma trådar en gång i tiden. Skulle tro att ni säkert hänger på instagram också och möts av tusen olika förslag på behandlingar och metoder där också. Det är så lätt att få så många olika råd och så svårt att veta vad som är bra och inte. 

Jag gjorde fyra ägguttag mellan det att jag var 38 och 40år gammal. Tyvärr med lågt AMH så jag fick bara till ET och aldrig till frys och vid ett tillfälle (som av andra anledningar blev totalfrys) ingen återföring alls. Min sista insättning gav en kemisk graviditet/tidigt missfall. Men trots att det gav hopp om mina ägg fick jag fundera över hur mina pengar hade störst chans att leda till ett barn. Med egna ägg som 40åring är chansen inte stor så jag övergick till behandling med donerade ägg. Men där fick jag ännu ett kemisk graviditet och ett missfall i v 6 innan det tredje försöket ledde till ett levande fött barn. Så sex insättningar som gav tre missfall och en graviditet, helt annat utslag än för er. Men ändå en problematik.    

Likt många andra har jag också prövat diverse genom åren. Olika tillskott såsom q10, omega 3 och melatoni. Skickat mensblod på provtagning och fått antibiotika för bakterier där som i Sverige anses normala men utomlands misstänkts påverka inplantationen. Frågat min gyn här i Sverige om missfallsutredning men de har inte bedömt det varit aktuellt. Gjort en hysteroskopi och tagit bort en polyp. Utvecklat sköldkörtelproblem pga medicingeringen och fått levaxin. Av en annan anledning har jag också utretts för blödningsproblematik som i vissa fall kan ge missfall. 

Det är alltid svårt att utifrån andras vittnesmål veta vad som funkade. Jag har tyckt att det varit givande att läsa ESHREs ( European society of human reproduction and embryolog) råd och riktlinjer och utifrån dessa prata med min klinik. I mitt fall läste jag bla deras råd kring missfall, men även de gällande RIF, se nedan kring mer om det. Mina sista två försök fick jag kortison/prednisolon. Men, om det gjorde susen, levaxiner eller antibiotikan mot bakterier i underlivet vet jag inte. Vid äggdonation är sannolikheten att bli gravid vid tre insättningar väldigt stor. Så det kan mycket väl ha varit det som gjorde det. Rekommenderar er alltså inte att utgå ifrån vad som var bra för mig eller för någon annan, utan att försöka hitta en klinik som vill undersöka just er och era chanser. 

Samtidigt blir jag arg när jag läser om er båda. Det är inte normalt att inte ha lyckats med så många insättningar i er ålder.  När man misslyckats med flera insättningar (antalet beror på ålder och huruvida embryona är testade eller ej) så uppfyller man kriterierna för RIF, recurrent implantation failure och det finns då saker att utreda. Hoppas det går bra för er att läsa på engelska, jag tycker det är ganska enkelt att förstå ändå och de är tydliga med vad som är bra råd, vad som ibland kan vara vettigt och vad som inte rekommenderas. Tryggt när det är många olika experter som tillsammans utformat dem utifrån forskning.  De är tydligt vad man kan titta på hos mannen respektive kvinnan och beskriver varför vissa behandlingar kan vara värda att prova respektive inte. 
ESHRE good practice recommendations on recurrent implantation failure - PMC

Här finns en modell över vad man kan tänkas utreda vidare: 
Figure - PMC

Och här vad man kan tänka för olika behandling beroende på problematik. 

Figure - PMC

I er situation skulle jag fråga kliniken hur de tänker kring chanser och vad de rekommenderar att utreda vidare. De vet också att det är ovanligt med så många försök utan framgång. Och funderar ni på att söka er vidare till andra kliniker, ha ett första samtal med vad de skulle rekommendera för undersökningar innan nästa insättning. Det kan tom vara bra att ta kontakt med flera olika kliniker för att höra efter vad de rekommenderar, och därefter välja klinik. Ni ska välja den klinik som tar er på allvar och vill hjälpa er. Ingen av er tillhör längre det normala IVF patienten, och således behöver ni vård som är individuellt utformad.

De kliniker som har babygaranti dvs pengarna tillbaka om man inte lyckas har också fler undersökningar av både kvinnan och paret innan man får köpa ett sådant paket. De jobbar med ekonomiska beräkningar, tror de att era chanser är små lär de inte erbjuda er ett garantipaket. 

Dibella: De brukar utgå ifrån AMH och vid lågt värde brukar de inte erbjuda paketpriser. Ju fler misslyckade försök man har bakom sig, ju mindre är chansen att få köpa paket också. Tyvärr... Jag har ingen erfarenhet av Elivia i Sthlm men de verkar kunna erbjuda fler undersökningar än många andra. ( Sedan skulle jag vara lite tveksam till dem då de förlorade sitt avtal med landstinget. Men de har också nöjda patienter, så svårt att veta vad som är vad.) Lägg ner tid på att kika runt på vart ni vill vända er, även om det tar tid är det viktigt. Så ni känner att ni gjort vad ni kunnat. Vill man kunna testa embryona med PGT är det tyvärr utomlands, vet at Elivia har en mindre invasiv variant, men kan för lite om det för att veta skillnaderna. Utifrån din ålder borde ju embryona vara bra statistiskt sett. 

Hoppas ni båda hittar läkare som ni känner förtroende för och som kan hjälpa er att nå er dröm. Så viktigt att känna att man har en läkare som lyssnar och vill förstå varför det inte går. 

Hej Kronärtskocka!

Grattis till lyckan! 

Tack för alla länkar! Ja man har ju kammat alla sociala medier efter information många gånger om under dessa år, men det är ju så svårt att veta vad man bör ta till sig och inte. 

Min klinik vill inte göra något som inte har bevisad effekt. Vilket gör det lite frustrerande för oss.

Vid mitt senaste samtal med läkaren så frågade jag om dubbeldonation men det tyckte hon absolut inte eftersom jag själv redan är ung nog att donera ägg. Men i nästa mening säger hon att det kan vara så att våra embryon inte har den inre programmering dom behöver för att fortsätta dela på sig och fästa. Då tänkte jag ju att nån annans celler kanske skulle ha bättre chans men tydligen är jag inte gammal nog för att testa..

Men din stackare, hur fick du sköldkörtelproblem? Inte nog med lidandet att försöka skaffa barn så länge med dom motgångarna, att sen ha kvar sånna men efter det är ju världens otur. 

Fick du donerade ägg här i sverige? Om jag fattade rätt på min läkare så kostar ett äggplock på en annan kvinna och en annan mans spermier 120 000kr och då får man, som vid ett eget äggplock, dom emryon det resulterar i. Alltså allt från 0 till ptja- 8? grovt gissat, fast jag kan tänka mig att det finns dom som fått fler. Var det nått sånt för dig?

Jag har frågat vad dom tror på min klinik och dom säger bara att allt ser bra ut så det ska kunna gå typ... Dom kollar efter polyper och sammanväxningar nån gång varannat år och tar nytt sköldkörtelprov en gång om året. Det är det dom gör.

Skriva gärna om du har några tips på kliniker där du själv har fått bra känsla. Vi går i Göteborg nu.

Jag vet inte om jag hade vågat åka utomlands. Förutom typ Danmark då, Det känns ju änna inte som utomlands, det är ju bara över till grannen.

Jag är 35 och min partner 40, men när vi började i svängen var vi ju "unga".
Vi har fått hjälp i västra götalandsreg och sedan betalat 2 försök privat själva

Tråkigt nog får vi inga fler paketpriser pga våra låga odds vilket skapar ekonomiska hinder.

 

 

Hjärtekrossande när man får höra att allt ser bra ut och sen har så många återföringar utan plus. Våra kliniker, både landsting samt privat har också vägrat någon typ av avvikelse från vanliga planen utan varje sak vi föreslagit blir nedslaget med "det finns inte forskning på det, era chanser ser goda ut".

Vi började privat med 2 försök, första försöker var i princip meningslöst då vi hade för låg hormondos och knappt fick ut ägg, andra försöket blev en till frysen som vi sparade.
Vi kom sedan fram i kön till landstinget och gjorde våra 3 försök där det gick bättre och vi fick flera till frys. Sista försöket i somras var FET från vårt 2a försök, så det var ju 5 år gammalt, vilket kliniken nu hakat upp sig på och hävdar att vi borde ge upp i princip då jag nu är så gammal, trots att landstinget hävdar att vi har goda chanser och bara haft otur, så det är olika besked.

Vi har inte gjort immunologisk utredning, men dock kromosonkoll samt hysteroskopi där de tog biopsi på livmodern, vilket båda set fint ut vad jag förstod.

Tyvärr tror jag baby garantin inte gäller dem som haft flertal misslyckade försök, alternativt att det gäller om man kan tänka sig ägg/spermiedonation.

Men kliniken kan inte tänka sig annat nu inför sista återföringarna?

 

Minns dig väl, vad härligt att höra att det gick vägen tillslut, även om det blir på andra sätt än man kanske först tänkt.
Det som är svårt med IVF vården i sverige är att det känns som att ingen kan/vill frångå deras vanliga protokoll alls. 

Ska kika lite på länkarna du skickat med! Och sedan så får vi börja ringa runt till kliniker och se hur de tänker, tycker vi blivit tråkigt bemötta av den vi var på nu. Också konstigt att 2 kliniker ger så olika besked, där den ena säger att allt ser fint ut och att vi ska fortsätta och att den andra säger att det är hopplöst och att vi borde se över ägg donation osv. 
Men såklart den största sorgen för min del blir att vi inte kan få paketdeal igen, då det hade känts ekonomiskt försvarbart och rimligt, men inte att köpa enstaka flera stycken.
Det hade kanske varit något att testa utomlands men det känns som en djungel

Hej igen

Tack, jag är så tacksam över att det gick bra till slut. Mot slutet ville jag mest bli klar, vända blad och få tillbaka mitt liv. 

Ja, i Sverig vill man ha bra studier på den vård man erbjuder, vilket kan upplevas frustrerande som patient. Det jag länkade till är dokument som har hög trovärdighet, så då kan man läsa sig till om varför vissa saker rekommenderas och inte. Och lyfta det med sin klinik om det står något som kan vara aktuellt för en själv. Man har också valet att söka sig vidare om man vill prova  nytt som kanske inte har helt tydliga studie. Sedan kan man ibland önska att de vill prova nytt, å andra sidan tycker jag det är vettigt att de vill ha studier som är stabila. Som målgrupp är vi som vill bli gravida beredda att testa allt, så lätt att bli lurad. Men, jag vet också att det finns saker såsom ex pgt-a som även många läkare önskade att de fick erbjuda men där vår lag nu säger nej.

Kunde läkaren förklara vad hon menade med inre programmering? Och hur ni ska veta om
det är så? 

Vet ej varför min sköldkörtel ballade ur. Om det pga  östrogenet, kortisonet eller livssituationen? Nu funkar den dock normalt igen utan medicin, häftigt nog.

Vände mig till Danmark för donerade ägg. Då de hade ett 3pack med tre insättningar av blastocyster för 100 000 jmf med samma summa och bara garanti på en blastocyst i Sverige. ( Det blev dock dyrare då jag behövde flera äggdonationer för att få det antalet, vilket innebar extra kostnader för nya spermier. Men, så skönt att veta hur många försök det skulle ge chans till. Äggplock är ju rysk roulette som du är inne på.)

Kliniker är svårt, är olika vad man trivs med. Och vad man önskar. Tror på rådet att kontakta några för samtal. Även om det då kostar 2000-3000kr så får man en bild av vad de kan erbjuda och hur det känns. Be dem skatta era chanser och vad de tänker kring att ni inte lyckats på så många insättningar.

Jag trivdes på Göteborgs ivf klinik, men mig lyckades de inte med. Å andra sidan, när jag därefter hörde mig av till kliniker utomlands med gott renommé så ville de inte försöka mer med mina ägg utan tyckte att det som var gjort var bra. Så då hade de nog gjort vad som gick med mina förutsättningar. Andra patienter har andra chanser.

Lycka till!

Ps.
Glömde svara om äggplocken med donerade ägg:
fem ägguttag och fått mellan 0-4 blastocyster.

Gällande kliniker utomlands: Finland har varit populära tidigare, då de erbjuder pgt-a vilket Danmark ej gör ( annat än på en klinik tror jag) sedan åker många till något av de baltiska länderna med. Glömt bort vilket av dem nu. Då de varit billigare. Men Spanien, Grekland och Tjeckien är också populära hos heteropar.

Vet att någon ensamstående jag följt fått RIF utredning via sitt landsting men att det även i det fallet var olika hur läkarna såg på olika saker. Att ni får olika besked borde ju tyda på att det inte är helt lätt att avgöra. På gott och ont. Samtidigt vill man ju ha ärliga läkare, hur stor är chanserna? Så man kan välja. Och vänder ni er till flera kliniker kan vissa svar förhoppningsvis vara lika. 

Utomlands har minst sagt fördelar med vad de kan göra. Men det kostar, är krångligare med medicinerna och resor osv. Och så lätt i denna värld att tänka att allt de vill sälja till oss är bra. ( Fastän man inte kan veta det. Är samtidigt en stor industri där de gör pengar på oss.)

I mitt fall skulle två IVF med egna ägg och donerade spermier kosta mig lika mycket som insättningen av tre blastocyster med donerade ägg. Procent väldigt stor skillnad på sannolikheten att de olika behandlingarna skulle ge mig ett levande barn. Men, det var inget lätt beslut och tog flera försök innan jag kom dit. Nu kan jag efteråt tycka att mitt fjärde IVF med egna ägg var onödigt, men, hade det tidiga plusset då stannat hade jag ju varit överlycklig över det.

Lycka till i era fortsatta steg!

Vad tråkigt att höra att ni gjort så många återföringar och att det ändå inte tar sig? Jag håller med om vad andra skrivit här -något är inte helt rätt, om äggen och embryona i övrigt ser fina ut. Så gamla är ni inte att kvaliten ska påverka så många återföringar.. Blir också arg på er klinik som bara kör på och kör på. Men tyvärr måste man inom fertilitetsvården, om det inte tar sig, betala för undersökningar på egen hand om man vill ha några svar.

Jag själv gjorde några misslyckade återföringar (med fina embryon) utan resultat, visserligen bara tre, men jag började redan då fundera på hur mina pengar bäst kunde generera ett lyckat resultat. Och började betala för egna undersökningar och mitt egna detektivarbete. Detta är vad jag gjorde för att komma vidare, kanske kan det ge er lite inspiration till vidare väg framåt:

1. Jag kollade mina TSH-värden (sköldkörteln). Visade sig att jag hade för högt TSH för fertilitetssammanhang (man ska gärna ha under 2.5. Jag hade ca 3.7). Började därför med levaxin. 

2. Min klinik reagerade på att min ägglossning kom tidigt en månad och kollade då min progesteron-halt vid återföringen. Den ska ligga mellan 30-60 nmol/L för optimala värden inför återföring. Visade sig att mitt värde var något lågt, inte mycket dock, och fick därför börja med Utrogestan vaginaltabletter inför varje återföring (vilket är ett progesteron). Detta måste mätas på rätt cykeldag om det ska ha någon relevant mening. Utan rätt mängd progesteron i cykeln förbereds inte livmodern på att implantera ett embryo.

3. Jag betalade Fertylysis mensblodstest där det testades för bakterier i livmodern. Tanken är att bakterier kan störa implantationen. Visade sig att jag hade bakterier och fick antibiotika för det. 

4. Jag gjorde en privat undersökning via Fertilitetsplus angående mitt immunförsvar, där vita blodkroppar i blodet testades. Tanken är att man kanske har ett överaktivt immunförsvar som kan försvåra att embryot fäster. Jag hade inga förhöjda värden, visade det sig dock. Trots att jag inte hade några förhöjda värden testade jag ändå kortisontabletter/prednisolon för att utesluta detta problem.  

5. Jag testade även Q10, melatonin, och väldigt många andra vitaminer och kosttillskott inför ägguttaget. Kan inte uttala mig om det gjorde någon skillnad, då jag enbart gjorde ett uttag och kan inte jämföra med något annat.

6. Jag testade bisolvon inför varje insättning för att jag hört att det kan hjälpa slemmet att bli tunnare och på så sätt hjälpa implantationen.

7. Jag testade trombyl, då jag hört att det också kan hjälpa till med implantationen, men kanske framför allt förhindra missfall (inte för att jag varit med om det tidigare men jag var desperat)

8. I slutändan betalade jag för en hysteroskopi där de undersökte livmodern med kamera, där ett myom hittades och togs bort.

Allt detta gjorde jag, men jag personligen tror att det var myomet som spökade. 

Annat jag funderat på men inte testat själv:

- ERA-test: Man testar när i cykeln livmodern är som mest mottaglig för ett embryo. Vissa personer har kanske en annan dag än "standard"-dagen som livmodern är mest mottaglig för ett embryo.

- Nedreglering inför återföring: Om man har endometrios kan livmodern vara inflammerad eller uppretad vilket stör implantation. Vissa kan ha så kallad tyst endometrios, där det alltså inte märks så tydligt att man har det, vilket stör implantationen. Då kan man nedreglera i några månader med hormoner för att "lugna ner".

- Testa för endometrit: en liten biopsi tas på slemhinnan -detta verkar ni dock redan ha testat

Jag säger inte att något av detta nödvändigtvis är lösningen för er. Men ush så jobbigt det är när ingenting fungerar och man inte kommer vidare <3

Om ekonomin finns hade jag personligen valt att undersöka några av de här sakerna lite mer innan jag betalade för en ny IVF.

Jag kan tyvärr inte så mycket om privata kliniker och vad de erbjuder för lösningar och paketpriser, eller vad de har för krav för att få paket etc. Jag vet bara att vissa kliniker har delbetalning så man slipper betala allting på en och samma gång.