Är det inte dags att vi gör oss mindre beroende av skärmar?

Just det, och eftersom de flesta fattar det, vad ska diskuteras? Fast ok, kanske trevligt med en tråd där alla håller med alla?

Förstår inte vad det är som är så svårt med att syssla med mer kreativa och uppbyggande saker överhuvudtaget. Jag undrar hur det kommer bli när många som pensionärer kommer se tillbaka på sina liv och "upptäcka" att de faktiskt spenderat merparten av sina liv framför en skärm, istället för att leva i den yttre verkligheten. Är det något folk kommer att vara stolta över?

Att styrketräna och konditionsträna, vara ute i naturen och bara njuta av den, skapande, konst, keramik, skulptur, musik eller kanske hjälpa människor som har det svårt eller är ensamma, istället för att ha en massa onödig egotid framför skärmen. Resa och se sig omkring i världen. Det finns så mycket man kan göra istället för att bara scrolla i mobilen, ändå är det det många väljer att göra, för att det är lättast, bekvämast och mest underhållande för stunden.

Jag tror inte många inser hur lata, passiva och obrydda om vår omgivning vi faktiskt blivit

jag är hellre ute i naturen och försöker sparka boll mot ett träd än försöka 
njuta av konst, keramik, skulptur, är inte båda egotid?

Just det, och eftersom de flesta fattar det, vad ska diskuteras? Fast ok, kanske trevligt med en tråd där alla håller med alla?

Var och en gör som de vill. Jag delger bara mina uppfattningar.

Jag tycker att det är jätteskönt med skärmar. Jag scrollar ungefär fem timmar om dagen. Det får mig att varva ner. 

Många vanor är negativa om de går till överdrift. Sen är det upp till var och en att bestämma hur man ska leva, så vad ska diskuteras här? 

Folk kan inte tvingas att använda mobilen mindre, motionera mer, äta färre kakor, bidra till Rädda Barnen och sluta med alkohol. 

 

Jag växte upp på 80- och 90-talet, utan skärmar annat än tv.

Jag har en iphone och har varit rätt beroende av den, vilket jag har avskytt. Nu har jag (tror jag) lyckats bli kvitt mitt FB-beroende för första gången på 15 år, och det är så himla skönt. Tyvärr behöver jag logga in där ibland pga bostadsrättsföreningens infogrupp, vissa evenemang och annat.

Jag ogillar det mesta med fenomenet skärmar, på så sätt att jag ofta tänker på det från ett mer övergripande perspektiv, hur det påverkar barn, vad det gör med oss som människor. Jag ryser när jag ser små barn med mobil i handen på bussen eller i barnvagnen. Med min tioåring har jag alltid, alltid haft med mig böcker av olika slag, eller en Rubiks kub eller Uno, eller bara pratat över lite mellis. Nu har han en mobil, men han läser fortfarande ibland Kalle Anka på bussen. Själv lyckades jag i fjol börja läsa böcker igen efter en lång paus och försöker läsa ibland, även om jag märker att det krävs viss ansträngning att komma igång.

Jag tycker också det är plågsamt att barn vänjer sig vid ett allt snabbare tempo i och med alla snabba klipp på nätet. Igår tittade min son och jag på Fiskarnas rike på SVT Play (han älskar fiske). Vi tyckte programmet var helt okej, men mot slutet började han bli lite otålig (långa klipp med vackra vyer etc). Sen ville han visa mig ett Broke Boys-avsnitt på Youtube. Det kändes som om hastigheten gick från 0 till 100 på en sekund. De visade upp fiskar som jag knappt hann se eftersom det gick sekundsnabbt allting, och det var ett himla gormande och skrattande. De här programmen kunde inte ha varit mer olika fastän båda handlade om fiske. Det säger ganska mycket om hur otroligt speedat allt är numera, och barnen tycker det är helt normalt. Jag undrar verkligen hur det kommer att se ut när dessa barn är vuxna och fått egna barn. Är det tiondels sekunder som gäller då, eller har det backlashat och lugnat ner sig igen? Svårt att veta.

Jag kan ibland längta tillbaka till när jag satt och gjorde favoritkassetter med låtar från radion, när saker och ting var mer handgjorda, som när jag var barn på 80-talet och såg affischer e.d. från 70-talet, som var tecknade för hand. När många saker var mer äkta än nu. Allt med botox, lösnaglar, Photoshop, AI gör mig helt uppgiven ibland. Magin med det naturliga och med att göra saker själv har liksom försvunnit.

Det finns förstås en del bra grejer med skärmar, det gör det. Men eftersom jag är sån att jag ofta tar ett steg tillbaka och försöker se vart vi är på väg, så ser jag väldigt mycket av det negativa. Att vissa har AI som sin bästis är ju väldigt talande. Människor interagerar allt mindre med varandra och allt mer med tekniken. Jag tror inte att det leder till nåt gott.

Vad händer den dagen en massiv cyberattack sker?
Vilken nog är snarare när än om. Eller en naturkatastrof.

Hur överlever den digitaliserade korkade generation x då? När de inte kan googla fram information om hur man gör upp eld, letar upp föda, bygger skydd?

Evolutionen går baklänges. Om 200 år är världen full av osocialiserade idioter typ Idiocrazy. utan någon form av överlevnadskuskaper.

Skrämmande.

Det är upp till var och en att bestämma över sitt liv, men det är samtidigt i allas intresse att gemensamt diskutera frågor som rör folkhälsan. Jag vet inte hur gammal du är, men jag är gammal nog att ha upplevt hur samhället gick från att rökning var det mest naturliga i hela världen, till att det till slut förbjöds på allmänna platser samt texterna på paketen om dess hälsofara. Från att det började pratas om hur farligt det var tills ett första förbud var på plats tog massor med år och en lång samhällsdebatt, just på grund av bland annat Jag gör vad jag vill med min kropp.

Vad händer den dagen en massiv cyberattack sker?
Vilken nog är snarare när än om. Eller en naturkatastrof.

Hur överlever den digitaliserade korkade generation x då? När de inte kan googla fram information om hur man gör upp eld, letar upp föda, bygger skydd?

Evolutionen går baklänges. Om 200 år är världen full av osocialiserade idioter typ Idiocrazy. utan någon form av överlevnadskuskaper.

Skrämmande.

du duckade för frågan

jag är hellre ute i naturen och försöker sparka boll mot ett träd än försöka 
njuta av konst, keramik, skulptur, är inte båda egotid?

Var och en gör som de vill. Jag delger bara mina uppfattningar.

Vad ville du att jag ska svara på? Allt du gör för dig själv är väl egentid, men det du gör för att validera dig själv genom andras bekräftelse, som t.ex. på sociala medier, kan ju mer ses som egotid, eftersom du då försöker göda ditt ego.

jag är hellre ute i naturen och försöker sparka boll mot ett träd än försöka 
njuta av konst, keramik, skulptur, är inte båda egotid?