Hur blir man särbo och förlikar sig med att barnet kommer ha det sämre hos honom?

Beställ tid på familjerådgivning
varför är inte barnen också hos sin mamma?

Har han ansökt om boendestöd? Säg att han gör det.

Det har vi redan gått på vid flera olika tillfällen. Det hjälper inte hans minne och bristande struktur.Det skulle han ALDRIG göra. Det är alldeles för skamligt. Han kan inte ens ladda ner en app som påminner om att ge medicin eller hämta ut medicin när den börjar ta slut trots att jag har samma app och tycker den är skit bra.

Jag har uttömt alla möjligheter för att få det att fungera, men jag känner att det får vara nog nu.

Anmäl honom till soc och flytta, stackars barn!!

Det är inte ditt ansvar att lösa att en man med npf har ynglat av sig men klarar han inte ens att sätta ett larm på sin mobil så barnen kan få medicin i tid borde han ha hjälp av samhället.

Läste för lite och ser att du även själv lyckats få barn med honom.

Varför? Det måste ju varit uppenbart att han hade problem redan från början?

Hur gammalt är ert barn? Vill han ens ha barnet hos sig?

Naturligtvis kommer någon smart Captain Hindsight sättandes och undrar varför du inte förutsåg att det skulle bli så här. Tröttsamt!

Jag tänker så här: inte anmäla sambon till soc som någon slags straff. Ta istället kontakt med soc och ansök om hjälp i er familjesituation! Det här är ju inte hållbart för någon. Berätta för handläggaren om ert vardagsliv, om din sambos ganska omfattande funktionshinder, om era barns situation. Din sambo kommer kanske inte tycka om det, men du kan inte ha det så här, och inte ert gemensamma barn och hans äldre barn heller! Och handläggaren lär förstå att om ni separerar är inte han kapabel att ta hand om ert barn varannan vecka.

I ditt läge skulle jag nog välja att ha barnet självt och han kan träffa barnet då och då när ni har blivit särbos. Man kan umgås ändå utan att ha ansvar för barnet, t ex en middag då och då, helgumgänge mm.

Men jag skulle för mitt barns skull ta hand om logistiken själv.

Går i lågstadiet. Ja, självklart. Utåt sett ska det se bra ut. Har har enskild vårdnad om sina andra barn.
Jag har varit i kontakt med diverse insatser. Alla insatser är frivilliga, och han är inte intresserad. 
Under de år vi varit tillsammans har jag uttömt alla möjligheter till någon förbättring och det är därför jag nu känner att det får vara nog.
Det är därför jag tänker särbo. Då är vi fortfarande tillsammans och hans vilja att "jävlas" kommer inte vara lika stor. Att barnet har större möjligheter att få välja själv vart denna vill vara. Tänker att vårt behov av att samarbeta osv kommer vara mindre än om man har strikt uppdelat umgänge. Hade helst velat flytta till en lägenhet som finns på ett område 2 minuters promenad bort. 

Jag känner att jag behöver mitt space. Att ha mina egna rutiner, sköta mitt hem, mitt barn osv och slippa den undermedvetna tron om att man hjälps åt och får avlastning av varandra. Det går så bra när jag reser själv med barnet osv. Då har man ingen tanke på att få hjälp från någon annan. Jag sköter ju ändå allting själv nu, men det finns ändå ett undermedvetet hopp om förbättring som bara skapar besvikelse och irritation.