Ny skola, barnet krashar i allt

Skriver du för att provocera nu?

Inga egna barn en bit upp i skolåren?

Finns tillräcklig info i TS för att man ska förstå att i den här flickans fall bör skolan fundera på hur det kommer sig att hon inte visar tillräckliga kunskaper i de ämnena....om det nu är det som är skälet, vilket jag betvivlar.

Hur vet du det?
Hon undviker skåpen pga mobbing.
Hon är tyst på lektionerna för att ingen lyssnar.

Anledningen till att undvika gymnastik och matsal framgår inte men är väl klassiska ställen som blir jobbiga då.
Självklart blir man trött och ledsen av den anspänningen med dålig skolmiljö +att inte äta. 

Jag tycker det klart och tydligt framgår att skolan ger en dålig arbetsmiljö som kan vara grunden till det mesta av problemen. Den obekväma läraren tycker jag också låter oroväckande. 
Kanske finns behov Av extra stöd även om miljön blir bättre, kanske inte. 

Det här betendet hos din dotter ska du ta på djupaste allvar innan skolk och håglöshet blir manifest. Något har ju gått väldigt snett. Hon har tydligen kompisar som hon gillar så kompismobbing kan vi kanske utesluta. Men hon har klagomål på lärare och de kan också mobba och kränka dessvärre.De svar du fick var ointresserat respektive direkt kränkande (och det skulle jag ha anmält på direkten) Fråga hennes vänner hur det är på lektionerna så du kan få andras bild av hur det är inte bara dotterns. Bestäm sedan tid med mentor och rektor för ett samtal. Det kanske är ett riktigt rörigt och vanskött högstadium hon hamnat på - sådana finns det rätt många av dessvärre.

Men vad är det för jävla pedagoger!? Kommentaren om att hon följer i dina fotspår för att du fick barn ung borde du ta upp med rektor!
Du ska verkligen ta din dotters problem på allvar, det låter som om hon hamnat i en depression. Börja med att kontakta skolkuratorn. Att bara avfärda problemen med att "det är normalt när man börjar sjuan" som den andra (läraren?) sa är helt idiotiskt! Vissa människor borde verkligen inte jobba med barn!

Ja, och så klart säkert tonårshormoner på det, men efter en månad i högstadiet känns det som att vi balanserar på avgrundens rand. 

Hon har:
Börjat komma hem direkt efter skolan och lägger sig i soffan eller sin säng och gråter. Hon "är trött".
Slutat äta skollunch "för matsalarna är jobbiga"
Slutat gå på gymnastiken "för jag orkar inte"
Börjat bära alla sina skolsaker hela dagarna för "folk mobbas vid skåpen och kastar skit från trappan"
Slutat vara aktiv på lektionerna för "det är ändå ingen som lyssnar när jag säger något"
Börjat skolka från vissa andra lektioner, för "läraren gillar inte mig" och även "läraren är obekväm". Det senare ger mig faktiskt lite red flags, men
Missat vissa lektioner för "jag var i fritidsrummet och gjorde xyz, tappade bort tiden och ingen sa något".
Fått höra att hon ska börja både matte-gruppen och engelska-gruppen för svagare elever, vilket känns som ett totalt misslyckande, särskilt som hennes  pappa är engelskspråkig, och hon har räknat högstadie- och gymnasiematte "på skoj" i flera år.

Det är mer saker, men vi stannar där.

Imorse sa hon klart och tydligt att hon går till skolan för att hennes kompisar är i skolan, i övrigt är det skit samma.

Jsag har sträckt ut en hand till skolan för att få tala om situationen, men från den ena jag pratade med fick jag bara "det brukar lugna ner sig efter ett tag, många sjuor ballar ur lite i början", och från den andra blev jag anklagad för att vara en dålig förälder för att jag blev förälder ung. "Ja, hon gör väl som du, barn ska inte ha barn." Tack för den, eller så.

Så, vad gör vi nu? Väntar och ser?

Gräsligt bemötande från skolan! I synnerhet den som kommenterade din ålder. Det tycker jag att du bör ta vidare. Det är oacceptabelt. 

Kontakta kuratorn och be om ett samtal. Din dotter ska inte behöva må så dåligt i skolan. Gör inte skolan något mer hade jag övervägt att byta. 

Om det här fortsätter så ha i bakhuvudet att det inte sällan är i högstadiet som smarta flickor med autism eller adhd kraschar. Fram till dess ungefär kan de ibland hålla ihop - i synnerhet om mellanstadiet varit med en bra lärare i en bra och lugn klass. Det behöver så klart inte vara något sånt, men kan vara en förklaring. Att hon haft matte som specialintresse känner jag igen från min egen dotter med adhd. Hon går inte längre på matten alls och har F, trots att hon låg före de andra i ämnet i mellanstadiet. Detta pga bristande stöd i skolan. 

Det finns lite filmer på youtube från Attention om flickor med adhd. 

Om din dotter har tex adhd är det viktigt att det fastställs. Hon har då rätt till anpassningar. Som förälder råkar man dessutom ofta ut för att skuldbeläggas för barnets svårigheter. Det har ju tyvärr redan hänt dig. Risken för det minskar med en fastställd diagnos. 

Det är vanligt att skola (och även socialtjänst) skyller på föräldrarna när flickor har problem. När pojkar beter sig problematiskt letar man oftare förklaringar i tex funktionsnedsättningar. Det är viktigt att komma ihåg även om det inte är en funktionsnedsättning som är orsaken till ditt barns dåliga mående. Man ska ta emot den hjälp som finns, men också vara medveten om - och påtala för skolan - att den här olikabehandlingen på grund av kön är belagd i forskning. Det gäller att vara påläst för att kunna stå upp för sitt barn. Oavsett orsaken till att barnet mår dåligt. 

Då är det nog bra att kontakta BUP redan nu. På många ställen är det lång kö. Berätta om problemen och att ni har npf i båda släktleden.

Många upplever att de blir mer tagna på allvar i skolan när de har en diagnos fastställd. Soc och skolan kan då inte heller skylla dotterns problem på er föräldrar utan ni kan hänvisa till utredningen.