Rik eller medel?

Vet att vi är höginkomsttagare och i min värld har vi det väldigt förspänt. Men kanske tror jag att vi har det bättre än vi har det och det speglar sig kanske i sonens känsla att vi är medel, precis i alla andra. Jag kommer inte från pengar och tar det inte för givet och förväntar mig kanske mer än vad som är rimligt att barnen ska förstå att de är priviligierade utan att jag egentligen vill prata alltför mycket om det. 

Hårt arbete tycker jag ska löna sig, man ska kunna tjäna bra pengar. Vi skattar ju också därefter. Det betyder inte att jag tycker att anställda inom vården ska kämpa med försörjningen pga alltför låga löner. Vi jobbar privat om det gör någon skillnad. 

Även om vi har kunnat ge våra 4 barn väldigt mycket, har vi varit noga med att inte skämma bort dem. När de tex tappat bort/förstört sina mobiler - har de fått önska sig ny till födelsedag och då aldrig någon jättedyr. De har fått spara själva. Däremot har de fått resa ganska mycket om de nu är att skämma bort. Rika personer tror jag inte har behov av att visa upp det

Att resa med barnen är inte att skämma bort, tycker jag. Om föräldrarna vill resa följer ju barnen med. Så är det ju bara. 

Vi reste på en massa dyra resor till fina hotell med helpension eller halvpension när våra barn var små. Jag tror inte att de hade roligare än min brors barn som fick följa med sina föräldrar på friluftsliv i stället. En massa tid i naturen med föräldrarna, sova i tält mm, tror jag är minst lika roligt för barn än att bo på dyra hotell. 

Däremot var vi föräldrar helt slut av våra krävande jobb och ville bara bo på hotell och få lagad mat. 

Vad ni tjänar i månaden är inte så jättelångt ifrån vad jag hade dragit in på ett år, om jag hade jobbat heltid vill säga. Och det gör jag inte. Så det skiljer ju rätt mycket! Jag känner mig långt ifrån fattig utan tycker mig leva ett bra liv. Mina barn har en stor studsmatta och en rätt ny spelkonsol. 

Hur som helst har jag pratat en hel del om pengar med barnen. Pratat om varför jag och deras pappa valt att jobba deltid istället för att ha mer pengar tex. Vi har pratat om att hårt arbete inte alls är ett sätt att garanterat få mycket pengar utan att många av de tyngsta jobben faktiskt ger rätt låg lön. Vill man tjäna mycket pengar ska man istället välja ett yrkesområde med höga löner. Lönen har med hur samhället är uppbyggt att göra, inte med hur hårt jobbet är. 

Vi har pratat om att en del har mycket pengar och fina grejer utan att det kommer från eget arbete. De har ärvt sina hus och pengar. Mina barn är rätt väl medvetna om, tror jag, att pengar är lite av ett lotteri och att ödets lotter faller olika. Man kan påverka sin situation men en del har betydligt bättre utgångsläge än andra. Att vara frisk är ju en viktig grej till exempel. 

Mitt ena barn tittar på youtubers från usa med lyxvillor och massa bilar och vi har varit noga med att berätta om den andra sidan av usa. Den där ensamma föräldrar har tre jobb för att kunna betala mat och hyra. 

Så, var inte rädd att prata ekonomi med ditt barn. 

Jag anser att medvetenhet om hur pengar blir till är något av det viktigare man kan lära ett barn. Jag började utbilda vår son från 7 års ålder via Lyxfällan och Tonårsbossen, och visade honom familjens budget och hur vi följer upp den när han var 10.

Eftersom han är begåvad insåg han då av sig själv att vi har det bra, även om vi inte har era löner. Vi har aldrig gett honom extra pengar utöver överenskommen månadspeng, och den är kopplad till att vissa saker görs. För så funkar det i livet.

Under tonåren har vi talat aktier och andra placeringar. Med en miljon i startkapital hemifrån sparar han nu 4-5000 kr/mån av sitt studiemedel, jobbar och investerar aktivt för att bygga nästa miljon innan utbildningen är slut.

Det är föräldrar som skapar sina barns omedvetenhet och bortskämdhet och lär dem att förvänta sig gratis lunch. Sluta dränka dem i extra swish så får ni se vad de är gjorda av.

Jag fick hjälp av mina föräldrar som ofta var med mina barn när de gick i låg och mellanstadiet, de fick samla mynt och gå till dem med banken. Mamma och pappa som var uppvuxna med sparsamhet pratade mycket pengar med dem. Vi gav månadspeng från tretton år  , det är ju jätteviktigt tror jag med månadspeng. 

Detta ideliga swishande som många föräldrar ägnar sig åt idag är ju ett perfekt sätt att få fram  fler kandidater till Lyxfällan.

Även de som har god ekonomi bör lära sin barn om ekonomi och sparsamhet. När barnen kan det kan man gå vidare med nästa kurs, hur man investerar. Men budget och sparsamhet är grunden. 

Hur gör man när bara den ena parten i relationen tjänar såna sjuka summor och en själv typ 1/5: e del av vad han tjänar? Jag känner mig rätt kass. Han säger alltid det är våra pengar, vi har gemensam ekonomi, tänk inte så men det känns ändå fel. Varje gång jag köper något jag inte hade haft råd med egentligen så känner jag så. Vi har varit ihop sju år, gifta fem, går det över längre fram?

Hade vi haft det ni får i län ens om året hade jag varit lycklig. Vi ligger på 20 000 kr efter skatt totalt med barnbidrag osv. Så jag skulle klassa er som rika...