Jag har alltid varit emot att göra något kul som inte innefattar barnen. Med åren har jag blivit mer och mer deprimerad och hur gärna jag än vill lägga alla pengar vi har på barnen så går det tyvärr inte.
Har nu blivit bjuden på en resa, 7 dagar, jag och min man för jag fyller år. Men mår så dåligt för barnen. Jag och mannen har krisat senaste året så kanske vore välbehövligt men känns ändå fel. Vad har du gjort?
Jag hade åkt.
Tror du att barnen kommer att lida av att ni är borta en vecka? Eller är det du som kommer att lida - av dåligt samvete?
Om denna resa förhindrar att ni skiljs, är det inte bäst för barnen?
Hur gamla är barnen?
Jag förstår inte riktigt din TS men skulle också vilja veta mer.
Har du blivit deprimerad för att du inte kan lägga alla pengar på barnen eller är det någon annan anledning?
Kommer resan göra så att depressionen släpper?
Hur gamla är barnen?
Vem bjuder på resan?
Vad har du och mannen gjort för att lösa krisen, går den att lösa på annat sätt eller är det ett måste med en resa?
Ska förtydliga. Vi har varit tillsammans i 18 år. Vi har aldrig gjort något som inte barnen varit med på. Men nu är vi som sagt bjudna utomlands en vecka och allt känns bara fel. Vårat äktenskap håller på att krascha men tror inte att det förändrar saken.
Barnen är 17, 15 och 10 om det spelar roll. Vet inte vad jag ska göra.
Ska förtydliga. Vi har varit tillsammans i 18 år. Vi har aldrig gjort något som inte barnen varit med på. Men nu är vi som sagt bjudna utomlands en vecka och allt känns bara fel. Vårat äktenskap håller på att krascha men tror inte att det förändrar saken.
Barnen är 17, 15 och 10 om det spelar roll. Vet inte vad jag ska göra.
Jag har alltid varit emot att göra något kul som inte innefattar barnen. Med åren har jag blivit mer och mer deprimerad och hur gärna jag än vill lägga alla pengar vi har på barnen så går det tyvärr inte.
Har nu blivit bjuden på en resa, 7 dagar, jag och min man för jag fyller år. Men mår så dåligt för barnen. Jag och mannen har krisat senaste året så kanske vore välbehövligt men känns ändå fel. Vad har du gjort?
Hade åkt, barnen kanske tycker att det är er väl unt.
Jag hade absolut åkt. Men så åker min man och jag på en resa utan barn, tillsammans årligen. Och det gör verkligen underverk för vår relation. Även om det är slitigt innan och stämningen kanske inte är på topp, ger dagarna när det bara är vi utan måsten och göromål, oss oerhört mycket.
Varför har du varit emot det?
Jag ser inga fel alls i att göra saker utan barnen, utan tvärtom en nödvändighet. Det är ju en fördel om barnen också får vara med emellanåt.
Så länge de är omhändertagna under tiden ser jag inget fel. Särskilt inte om de inte är jättesmå.
Ska förtydliga. Vi har varit tillsammans i 18 år. Vi har aldrig gjort något som inte barnen varit med på. Men nu är vi som sagt bjudna utomlands en vecka och allt känns bara fel. Vårat äktenskap håller på att krascha men tror inte att det förändrar saken.
Barnen är 17, 15 och 10 om det spelar roll. Vet inte vad jag ska göra.
Barnen har varit ifrån oss tidigare. Vi fick barn "tidigt" och nu har vi en kris. Vi vet inte om vi ska fortsätta eller inte. Vi har tillsammans sen 2007. Har tre barn.
Självklart ska ni åka. Som förälder behöver man egentid ibland.
Var ska barnen vara när ni är borta?
Sju dagar tror jag de klarar sig utan er.
Det är väl bara att säga att nästa resa gör vi ihop bla bla bla..och då ska vi ha jättekul.
Jag har alltid varit emot att göra något kul som inte innefattar barnen. Med åren har jag blivit mer och mer deprimerad och hur gärna jag än vill lägga alla pengar vi har på barnen så går det tyvärr inte.
Har nu blivit bjuden på en resa, 7 dagar, jag och min man för jag fyller år. Men mår så dåligt för barnen. Jag och mannen har krisat senaste året så kanske vore välbehövligt men känns ändå fel. Vad har du gjort?
Jag tycker du ska unna dig att åka. Det kommer att göra gott för dig själv. Maken och er relation. Ni måste ta hand om den. Eftersom ni inte gjort det kanske det är därför det knackar. Unna barnen lite självständighet också. Spännande att vara själva i en vecka. Fattar ju att vuxen är inblandad men ändå. Unna er alla resan. Det kommer er till gagn allihopa.
Ska förtydliga. Vi har varit tillsammans i 18 år. Vi har aldrig gjort något som inte barnen varit med på. Men nu är vi som sagt bjudna utomlands en vecka och allt känns bara fel. Vårat äktenskap håller på att krascha men tror inte att det förändrar saken.
Barnen är 17, 15 och 10 om det spelar roll. Vet inte vad jag ska göra.
Kan det vara så att inställningen att ni inte kan åka pga barnen trots att äktenskapet håller på att krascha och en vecka iväg skulle kunna vara precis vad ert förhållande behöver kan vara en bidragande orsak till att äktenskapet håller på att krascha?
Jag är också sådan som får jättedåligt samvete av att åka iväg utan barnen, men har insett att de faktiskt inte bryr sig ett dugg, de är glada att vi får ha det bra med vänner eller varandra.
Jag är själv uppväxt med att min ena förälder reste över hela världen i jobbet och att min andra ibland följde med. Och trots att vi som familj inte hade råd att åka utomlands mer än två gånger under hela uppväxten så slog mig aldrig tanken att tycka något annat att det var mysigt att få vara med mormor och morfar när de var borta och kul att få höra om resan när mina föräldrar kom hem.
Jag tycker absolut att ni ska åka. Och att ni ska börja göra saker bara ni två, utan barnen även på hemmaplan ibland, om ni vill fortsätta ihop vill säga. Det är helt okej att göra saker utan barnen ibland, rentav nyttigt.
När jag var liten fick jag och syrran åka till mormor ibland och mer regel än undantag brukade mina föräldrar passa på att gå ut och äta, gå på bio eller nåt annat kul. Inte led jag eller min syster av det.
Det låter lite som att ni förlorat er själva i rollen som föräldrar och glömt bort att ni också är, och får vara, ett par i en kärleksrelation. Era barn börjar bli stora, de behöver (förhoppningsvis) inte er nu på samma sätt som när de var småbarn. Det är okej att lägga energi och fokus på er också.
Ska förtydliga. Vi har varit tillsammans i 18 år. Vi har aldrig gjort något som inte barnen varit med på. Men nu är vi som sagt bjudna utomlands en vecka och allt känns bara fel. Vårat äktenskap håller på att krascha men tror inte att det förändrar saken.
Barnen är 17, 15 och 10 om det spelar roll. Vet inte vad jag ska göra.
Om man ALDRIG gör något utan barnen så förstår jag att äktenskapet kraschar. Man slutar inte vara en individ för att man får barn...