När man inte har några arvingar

Använda upp mycket.  Testamentera fina  prylar till släktingar. Tillgångar till släkt och några föreningar vi gillar. 

Jag vet många som skriver testamente och ger bort sitt arv till bästa vännen, den kör man sjungit i, sin kyrka, hunddagiset,  välgörenhet eller andra personer som inte är familj men stått en nära på olika sätt . Eller en på ålderns höst nyfunnen partner. Finns ju 70-åringar som dejtar o gifter sig så man ska väl aldrig utesluta den möjligheten att det kan finnas en naturlig arvinge.  En del hittar en partner/person just med tanke på arvet och gör en överenskommelse juridiskt- utan känslor. 
Så det kan ju lika gärna vara grannen Betty 87 år som ärver likväl som en käresta. 

Finns det inga släktingar  eller andra närstående  är det kommunen som röjer upp efter dödsfall och tar reda på om det finns testamente och vita arkivet. 

Dina ägodelar gör du vad du vill med så länge du lever och vill du ge bort olika saker under årens lopp  så gör det .  Har du arvegods kan det vara skönt att ge vidare det till nån som uppskattar det än att det hamnar på loppis när du dött. Passa på om det fortfarande finns släktingar att redan nu ge bort sånt.  

Det är väl bara bröstarvingar (barn, barnbarn,  syskon, äkta make) som.ärver automatiskt.  Finns det släktingar på annat sätt kan dom ärva  via testamente.  Tex typ ingift svägerska , din pappas kusiner eller dina kusinbarnbarn . Dessa kan också bli tillfrågad om dom vill sköta fin begravning och dödsbo men har rätt att avstå och då går staten/kommunen in istället. 

Som fler säger. Sätt guldkant på tillvaron. Skänk och testamentera. Allmänna arvsfonden får allt om inga arvingar finns. Se till att ordna med ett vitt arkiv och begravningskonto så finns det täckning för hur du vill ha det. För kan du köpa alla tjänster du tror dig behöva. Sälj av redan nu det du inte behöver. Hur jäkla lycklig gör en dyr klocka dig? Nämen ser man på. Det går inte att köpa lycka och det måste vara något in i böngen häftigt om någon ska lyfta på ögonbrynet. Sant besitta kunskap. Annars kan det vara vilket fejk som helst. 

Jag ska bli sugar mama åt yngre män när jag blir gammal, win win 

Syskonbarn, till exempel, ärver. Man får väl köpa tjänster för att ha det bekvämt, städning och fotvård till exempel. Det gäller stt hålla sig fysiskt i så god form man kan och en PT kan man gott anlita. Det blir inte jättedyrt eftersom man får RUT. Nu har väl alla köpt ny dator, kompatibel med Windows 11.
 (Har åldringarna en skapligt ny dator så behöver de inte köpa nya).         
                                                                                                     Ska man ha det fint omkring sig och ska man glädjas åt vackra föremål och designmöbler? Självklart ska man det, ända in i det sista. Inte ska man sitta i ett torftigt hem och invänta körkarlen! Jag tror att man kan bli helt förvirrad om man inte lever i sin vanliga miljö, nej fint ska det vara. Jag tror till exempel att man ska köpa nya möbler och prydnadsföremål på ålderns höst och klockor och smycken ska man inte göra sig av med. Välgörenhet? Ja, självklart, det ena goda förtar inte det andra. Välgörenhet har de flesta ägnat sig åt genom hela livet. "Operation smile" har fått en del av mig, skatteeffekt på vissa 90-nummer.

 

Mon mormor blev 99 år och pigg och rask in i det sista. (En lunginflammation tog henne) 

Hon började döstäda när hon var 80 då hon också flyttade . Sen gjorde hon samma dödstädnong och en flytt till när hon var 90 . Då fick vi barnbarn en varsin summa pengar och lite småsaker som förskott på arv. 

Hon hade sparat pengar till sin begravning och resten av pengarna levde hon på.  Hon köpte mycket kläder , unnade sig finare mat och kostade på tjänster i sin vardag som matkassar, fönsterputsning etc . 

Så ta med I beräkningen att du kan bli väldigt  gammal och självklart ska du leva ditt liv som du vill under tiden. Du kan ju inte sitta i en trång etta när du är 70  och ha sålt allt du äger och så lever du kanske 20 år till...

Ja samt föräldrar, om de är i livet. De ärver före syskon

Syskonbarn ärver endast om deras föräldrar är döda.

Självklart, arvlåtarens syskon antas vara borta och då kommer syskonbarn in i de bortgångna syskonens ställe.

Jag vill i första hand att mina saker kommer till den som tycker om dem/ uppskattar dem.

Några kvinnliga vänner i min omgivning ska få välja bland mina finaste smycken och antika ting, oavsett vad min släkt tycker.

Några lite ovanligare skrifter och böcker (varav några redan blivit skannade av ett museum för bevarande) ska erbjudas till muséet där jag bor nu.

Det var en hel del bra tankar från er.  Mycket av det ni skrev gör jag redan som att absolut inte snåla på saker, jag har mycket av det majoriteten skulle beskriva som lyxprodukter och i det räknas smycken, klockor, väskor, konst, möbler och diverse annat. Saker som gör mig glad igår, idag, imorgon.

Jag reser, handlar det jag vill, köper in tjänster där jag tycker jag behöver det och för att inte göra det onödigt långt så kan jag bara säga att jag snålar inte. Mycket av det jag köper har ju ett stort andrahansvärde pga att det är så kallad lyx och där ligger en del av problemet. Ska jag sälja bort det redan nu och absolut inte köpa mer? Men varför? Varför inte njuta av tillvaron om jag lever 25 år till? 

Jag skulle säkert tänka helt annorlunda om jag har närstående eller barn att ge saker till när jag en gång är borta men saken är den att om jag dör sist så att säga så finns det verkligen ingen person att ge tillgångarna till. Absolut ingen som förtjänar att få dom och ingen som har stått mig nära eller brytt sig speciellt mycket om mig så varför skulle dom få massor av pengar av mig? Nej, nej, nej det kommer inte på fråga. 

Om man skänker till diverse välgörenhetsorganisationer hur garanterar man att pengarna hamnar hos dom nödställda och inte i fickorna på dom som driver organisationen eller till reklam? Jag vill ju att pengarna ska gå till misshandlade kvinnor och djur som exempel och inte till ordförandes nya båt. 

Starta en stiftelse?

Inga arvingar innebär inga barn, barnbarn, make/maka, inga syskon, föräldrar eller syskonbarn. Har du något av det finns det någon som ärver. Om du inte har det eller ett testamente går dina pengar till Allmänna arvsfonden. 

Självklart ska du unna dig allt du vill och kan, och inte sälja av allt och vänta på att dö. Men har du ingen vän eller så som står dig nära och ingen anhöriga som ärver så får du helt enkelt testamentera till sådant som ligger dig varmt om hjärtat. Som barncancerfonden, nån förening för hemlösa katter eller BRIS. 

Viktigt att det blir rätt. Jag skulle lägga en slant på en advokat. Eller ta kontakt med en begravningsbyrå som ofta har billigare juridisk hjälp. Och de är rutinerade.