Goneril skrev 2025-10-04 15:47:23 följande:
Jag undrar hur i allsin dar man klarar 4 barn, därför skulle jag nog kasta några blickar i mammans riktning. Två som springer omkring, en liten som inte bestämt huruvida den ska springa eller ej och slutligen en i bärsele. Hur bär man hem de varor man handlat? Vilka mängder av mat måtte det inte gå åt och tänk på mängden blöjor! När man är ute och går med så många barn, hur tar man sig fram utan att det blir trafikfarligt? Om mamman skulle bära burka och därmed har försämrad sikt, hur tar hon sig då fram med en barnaskara? Hinner mamman läsa med de större barnen och finns det utsikt att de alla får egna rum? För mig som övertygat barnfri framstår en fyrabarnsmors liv som obegripligt, det måste jag erkänna, och föga eftersträvansvärt. Att yrkesarbeta går ju inte så länge barnen är små, hur stor bostad behövs och delar mannen hushållsarbetet rättvist? Jättedyrt måste det bli och tänk så trött mamman måste vara. Hinner hon någonsin läsa en bok eller se på TV? Om alla vore som jag skulle världen upphöra att existera, det tar 60 år. Detta inser jag, men barnafödandet har jag överlåtit åt andra, jag är tacksam för att dessa kvinnor kompenserar för oss barnfria.Jag tar fram mina böcker och lyssnar på min klassiska musik och känner mig mycket nöjd med mina livsval. Ordning och reda, gott om plats och vackra dukningar.
Min äldsta har iförsej nyligen blivit vuxen så jag har bara tre barn som är barn fortfarande.. Men jag kan säga att man är ganska sönderstressad. Var och handlade skor och lite annat till barnen och lite annat idag med de tre yngsta barnen och funderade nästan på att boka tid för att sterilisera mig efter det haha. Skämt åsido (halvt) men ja det är stressigt som sagt. Allt man ska göra , bara att gå och handla till exempel blir liksom ett jätteprojekt när man måste ha med småbarnen. Och ja man måste ha stenkoll för att det inte ska bli farligt i trafiken.
När de blir lite äldre är det skillnad. Att göra saker med de två äldsta som är 9 och 18 blir ju mest mysigt och roligt. Förra sommaren reste jag till exempel utomlands några dagar med bara 9-åringen (när jag var tidigt gravid med yngsta och näst yngsta var kvar med pappa). Det var ju mest kul som sagt och inte så jobbigt.
Allt beror väl också på hur mycket hjälp man får av sin partner och så. Varför det blev så många barn för mig var väl mest för att min sambo inte hade några barn sedan innan när vi blev tillsammans medan jag hade två barn. Hade han haft barn sen innan också hade det nog räckt med ett gemensamt. Men jag är såklart glad och tacksam för alla barnen.
Kan ju tillägga iförsej att jag är svensk och kristen och har ingen burka. Skulle nog garanterat inte kunna hålla koll på barnen eller springa efter 3-åringen om jag hade det. Fick till och med sluta ha ett par skor som jag köpte i somras för att jag märkte att jag inte kunde springa tillräckligt fort med dom om 3-åringen sticker iväg.
