A-kassans nya regler

Men var tar rimligheten slut? Att den ena ska gå på A-kassa varvat med lite svetskurser tills ungen är 18 och flyttar för att gå på högskola? Naturligtvis ska man inte behöva flytta det första man gör, men det ska definitivt vara ett tvingande alternativ när man försökt annat tillräckligt länge. Att barnfamiljer ska kunna köra med 'det hade varken min man eller mina barn ställt upp på' ska inte finnas på kartan.

Man kan inte gå på akassa hur länge som helst, den tar slut och även om man kan få förlängning och så vidare så blir det försörjningsstöd till slut. Och de flesta människor vill faktiskt inte gå på soc. 

Det handlar inte om "det hade varken min man eller mina barn ställt upp på". Det handlar om orimligheten i att om ena parten har jobb och den andra arbetslös, att den med jobb ska behöva säga upp sig för att kunna flytta efter partnern, och kanske då själv behöva få akassa. Och att barn kommer att hamna i kläm. Man löser inte grundproblemet på det sättet, utan skyfflar bara runt det. Det är en kortsiktig, ofullständig lösning som inte tar verkligheten i beaktande. 

Det finns för många platser på utbildningar med dåliga jobbutsikter. Folk utbildar sig helt enkelt till saker som arbetsmarknaden inte efterfrågar, i stället för att utbilda sig till där det finns jobb. Och när man har lagt flera år på en utbildning och har massa studielån, tar det emot för många att skola om sig i första taget. Det är en av baksidorna med att utbildning är gratis (skattefinansierad), det ger mindre motivation till att välja en utbildning med höga jobbchanser, utan folk väljer främst efter intresse (och dessutom inte slutför utbildningen i samma utsträckning, och/eller hoppar runt mellan olika utbildningar). 

Det är en märklig syn att man antingen måste bibehålla eller höja bidrag för att inte vara ett troll. 

Hela det svenska välfärdssystemen bygger på en befolkning som vi hade för 100 år sedan Den befolkningen hade mycket hög arbetsmoral och pliktkänsla gentemot staten. Detta gjorde att mycket få använde sig av bidragssystemen.

Vi har en annan befolkning med en annan moral idag. Det är rätt självklart att göra om systemet så att det passar den nutida  befolkningen och dess moral.

Jag gissar att det är just arbetslösa de är. Därför har de så mycket tid över till att gnälla över andra arbetslösa, istället för att jobba. ;)

Sänkt akassa kommer inte göra att fler snabbare kommer hitta nya jobb

Om alternativet är att leva på samhället, så måste man ju det. Vi har blivit för bortskämda här i Sverige. Så är det ju i ALLA länder, att om en fabrik går omkull t.ex., där många på orten har jobbat, så får folk rycka upp sina bopålar och flytta. MED barn  och fruar och allt. 

De har även alternativet att säja huset, flytta till ett billigt boende och nöja sig med den ena lönen. 

Under förutsättning att de äger sin bostad och/eller att det går att hitta billigare boenden. Vad ska de som bor i en trångbodd hyresrätt i det billigaste området göra för att dra ned på sina utgifter? 

Då klarar de sig på en lön. Och skulle de inte göra det, så får de komplettera upp med soc.. A-kassan är en OMSTÄLLNINGSförsäkring. Det var aldrig tänkt att folk skulle gå på den i åratal, det är en missuppfattning. 

Hur vet du att de klarar sig på en lön? För att man ska klara sig på en lön, krävs det att den som jobbar har ganska hög sådan (hela vårt system bygger liksom på att bägge ska jobba). Om de bägge är relativt lågavlönade blir det svårt att klara sig på en lön, även om de bor i hyresrätt och även om de snålar. 

Jag säger inte emot att A-kassan är menad att vara tillfällig. Det jag säger emot är att det är rimligt att kräva att folk ska behöva säga upp sig "i skift" och flytta vartannat, vart tredje år bara för att en part är arbetslös.

Jag upprepar: då kan de gå till soc. Där är det uträknat så att familjer får sina behov tillgodsedda, baserat på familjens storlek, barnens ålder och eventuella särskilda behov. A-kassan ger oftast mycket mer, och det är inte rimligt i åratal.

Nu är det ju skillnad på A-kassa och försörjningsstöd.
A-kassa betalas ut från din fackförening och gäller i x-antal tid, typ 6 månader.
Sedan hamnar man på försörjningsstöd hos försäkringskassan via arbetsförmedlingen - och det vill du inte....
Jag har varit arbetslös i drygt 2,5 år bor i radhus men vill växla ner till lgh.
Problem - behöver köpa lgh innan jag säljer huset, annars har varken jag eller sonen någonstans att bo.
Tänker att köpa en trea och fixa till innan vi flyttar in. Hittat lgh för ca 695 och huset borde gå för 2,5.Lån på ca 850.
Vill bo utan lån naturligtvis. INGEN bank ställer upp på detta!! Har cash på banken till lhg men vill ha buffert till renovering o.s.v.
Kan fatta att man inte är så sexig som arbetslös men ... kan köpa casch och har hus som säkerhet (om det nu blir sålt)
Kan verkligen ordna upp min ekonomi men - ingen vill hjälpa till!
Man är inte mycket värd som arbetslös ....
Och ja - kan tyckas vara lyxproblem men är ändå problem.

Tar akassan slut så hamnar man i nåt program väl på AF och då får man ersättning från fkassan och då har man inte mycket att välja på om man står utan jobb

Men det handlar inte om A-kassa eller soc egentligen, utan det orimliga i att människor ska behöva säga upp sig från ett jobb bara för att deras partner är tvingad att ta ett jobb i en stad bortom pendlingsavstånd. 

Förutom det, så det löser inget att ha försörjningsstöd istället för Akassa, eftersom om man är arbetsför, måste man söka jobb för att få rätt till försörjningsstöd (antar jag, någon som har bättre koll på regler och villkor får gärna upplysa mig). Och då är vi tillbaka till frågan om det verkligen är rimligt att en part ska behöva säga upp sig för att den andra parten har fått jobb i en annan stad. 

Ett mer rimligt alternativ är ju att partnern som får jobb tar det och hyr ett rum där och åker hem så ofta han/hon kan, medan den soker jobb i hemstaden, om den andra inte vill säga upp sig och flytta. Alternativ 2 är att de båda letar nya jobb i en tredje stad dit de kan flytta. Att gå på soc/A-kassa år ut och år in for att partnern inte vill säga upp sig och leta nytt jobb i annan stad är absurt.

Vilket fungerar under en begränsad period, och om den nya jobbstaden inte är alltför långt bort. Speciellt om man har barn, det kan ju inte sägas vara bra för barnen om ena föräldern är hemma en helg i månaden, förutom att det är psykiskt påfrestande både för den som är kvar hemma och för den som pendlar. Det kan ju också fresta på förhållandet att man bara ser sin partner någon gång i månaden. 
 
En viktig sak att påpeka är att arbetsgivare i allmänhet inte är ivriga på att anställa folk som ska vecko- eller månadspendla, de vet att dessa inte stannar länge på jobbet, utan byter vid första bästa tillfälle. De väljer en kandidat som bor nära eller som flyttar närmre, och med tanke på läge på arbetsmarknaden kan de välja och vraka bland de sökande.

Förslaget om att de ska söka jobb i samma stad, eller i en tredje stad, är bra  teorin, men funkar inte alltid i verkligheten. För det första är det dåligt med jobb just nu och konkurrensen är stenhård. Det är inte lätt att få jobb, visst kan man söka, men vad gör man om man inte får napp?  För det andra har inte alla den typen av jobb/utbildning  som finns överallt, det är inte säkert att det finns den typen av jobb i den nya staden. Och visst kan man omskola sig. Om man är under 40 kanske, och kanske bara en gång. 

Återigen, man går inte på Akassa i år ut och år in. Akassan är tidsbegränsad. 

Nej, jag tror att dessa regler kommer att öka psykisk ohälsa hos både vuxna och barn. Är den nya politiken värt antalet ökade brustna förhållanden och barn som hamnar i kläm?