Hjälpa sin partner med större lust

Ett nej kan bli ett ja. Det kallas förförelse. En del människor har "responsiv lust", som ibland måste väckas.

Min fru har ett standardsvar på sådana frågor: "Jag vet inte."

Då tar samtalet stopp. Men visst ska man försöka, inte bara ge upp framför den stängda dörren. Och småkela lite, vara beredd att släppa taget om gensvaret uteblir. 

Min fru ska gå i pension och funderar mycket på hur det ska bli med allt, även med att vi ska vara tillsammans mycket mer än tidigare. Jag har en känsla av att hon ifrågasätter vårt äktenskap mer än tidigare. Allt jag kan göra är att fråga, lyssna, försäkra henne att jag förstår hennes tankar och vill att hon ska ha det bra som pensionär.

Jag kan förstå hennes svar, det är en känsla att man vill eller inte. För mig skulle det aldrig gå att peka på "du plockade inte in i diskmaskinen igår" som skäl, skulle jag ha en känsla av att inte vilja är det för att jag inte längre är tänd på personen, för mig är relationen i stort sett över. Det är min signal att avsluta om jag kommit dit. I en bra relation finns det ett konkret svar om jag inte vill eftersom det då finns nåt som migrän, att jag har ont någonstans eller är mkt trött. Men man är olika.

Småkela, du gör det alltså bara som inledning till sex. Jag tycker att du ska tänka om där om möjligt, att vara nära på det sättet helt kravlöst är att behålla en närhet i hela relationen. När hon vet att kommer du nära är det bara för att du vill ligga, då blir det en stängd dörr om hon inte vet om hon vill ännu. Kan vara att du får en reaktion efter ditt småkel om det inte blir sex som hon inte vill uppleva.

Om hon istället vet att är du nära är det för att du vill vara i det läget med henne, inte att du vill mer. Då kan hon slappna av och njuta av det(om det är så att hon tänder på dig) vilket kan stanna där, det kan även leda till sex om hon vet att det inte finns outtalade krav.

Jag tror att du vill ha sex med henne där hon vill, där hon mentalt är med dig. Eller så är du nöjd med en avstängd partner där det blir avstängt sex, det vet jag ju inte. För mig är sex där båda inte kan låta bli målet, då får man sätta upp manegen på bästa sätt och se vad som händer. Lust är ömtåligt liksom, krav och missnöje passar väldigt dåligt där.

Jag förstår inte varför man vill ha sex med någon som "ställer upp", dvs. egentligen inte vill.

Ja, att väcka lusten hos någon är en annan sak än förväntningar på att ställa upp på något som man inte har lust med.

Egotrippade tänker på det sättet. Samma empatibefriade egotorskar som kan tänka sig att köpa sex. 

Det är inte svart eller vitt. Jag kan ibland tillfredsställa min man utan att vara jättesugen själv. Men jag gör det för att jag vill, inte för att han "kräver" det eller förväntar sig det. Han skulle aldrig tjata, och jag har heller aldrig känt att jag har behövt ställa upp "för husfridens skull". Då är något fel. Jag skulle heller inte göra det om jag inte hade lust alls.

Vi vill ha sex, men det varierar hur ofta. Generellt är hans lust något större än min, men ibland är det han som inte vill. Särskilt när han är väldigt trött eller inne i en stressig period. Självklart respekterar jag det. Ingen av oss vill leva i ett sexlöst förhållande, men det är en annan sak. Vi är överens om att samlivet är viktigt, men att lusten går upp och ner. Inte heller är det frikopplat från hur relationen mår i övrigt.

Om den ena sällan eller aldrig vill, får man försöka hitta lösningar. Jobba på det tillsammans. Kanske försöka hitta orsaken. Eller så får man leva med det, eller ha ett öppet förhållande, eller gå skilda vägar. Det beror väl på hur stort problem det är och hur relationen är i övrigt.

Jag vill bara om hon vill. Hon får inte "ställa upp", det skulle kännas förnedrande.

Jag småkelar mycket, ger henne en kram, kysser henne på halsen i soffan, håller handen när vi är ute. Allt för att jag gillar att vara nära henne och känna hud och doft.

Ibland vill jag ha sex, då är jag väldigt diskret och försiktig. "Undrar om det är varmt i sängen fortfarande", som jag sa igår när vi åt lördagsfrukost. Och det var det. Hade hon sagt nej så hade det varit lätt att backa. (Eller... nja... inte lätt... men okej förstås).

Det drivs en tes ibland här att antingen vill man eller så vill man inte. Men livet är inte svartvitt, det finns en gråskala. Min fru har uttryckligen sagt att hon uppskattar att jag sätter igång henne, ibland. Det viktiga är att inte sura ihop om det inte leder till sex. Inte tjata, inte vara sur.

Jag tror man behöver urskilja nyansen mellan "vill" och "känna för". 
Till exempel :  ganska ofta så vill jag gå till gymmet, men jag känner absolut inte för det.
Jag vill för att jag vet att det behövs, men jag känner inte för det för att soffan är skön, det är mörkt och regnar ute, osv osv. 
Däremot när jag väl kommer dit och har kört ett par set så börjar det kännas bra, och när jag går därifrån så känns allt kanon. 

Har förstått att för många kvinnor kan det funka liknande med sex, dvs även om hon inte känner för det i början, om hon litar på sin partner och är öppen för att prova så ganska ofta kan känslan komma när man väl sätter igång, responsiv lust kallas det. 
Men det förutsätter förstås att man inte är slav under sina känslor utan kan skilja på vad man vill och vad man känner. 

Det är inte jämförbart.

Du måste förstå att ett så här balanserat och insiktsfullt inlägg från en kvinna inte hör hemma i den här sortens trådar. Här är det konfrontation och skyttegravskrig som gäller!

Ja, som jag också skrivit kan lusten väckas, även om man inte hade så stor lust från början, men det är något annat än att ställa upp på sex bara för att det förväntas av en, trots att man helst hade sluppit.

Ja, då har du ju rätt inställning, fint att höra.

Varför är du diskret och försiktig? Tydligt intresse brukar gillas.

Mm, som den person som oftast vill mest förstår jag vad du menar. Jag känner själv en stark besvikelse ibland, jag har lämnat för den obalansen. Jag har svårt att tugga i mig om båda tidigare har velat lika mkt om det då minskar. För mig har det hängt ihop med att förhållandet har blivit sämre, det har funnits andra saker som inte varit helt bra med. Klart bäst är att vara med nån som synkar.

Jag och min man är båda i 45-årsåldern. För fem år sen fick jag betydligt minskad sexlust. Vet än idag inte varför. Det bara blev så. Älskade min man lika mycket som innan, inga konstigheter i förhållandet osv. Jag erbjöd honom då att ha en älskarinna vid sidan om. Han ville ju helst ha sex med mig men insåg väl att det var bättre än inget. 
Förutsättningen för att han skulle få ha en älskarinna var att han skulle bara ha sex med henne här hemma och att jag skulle lära känna henne osv. Ålder var valfritt..... Jag skulle också kunna vara hemme om jag ville....
Han hittade en tjej på lite över 20 år och jag fick lära känna henne osv. Lång historia kort!!
När de hade sex här hemma väckte det något i mig. Insåg att jag helt enkelt blivit "trögstartad". Ingen aning om varför men så var det. Nu mera har de ofta sex och när de hållit på en stund blir jag tänd och vill vara med. Har dessutom fått prova på tjejsex och det är helt fantastiskt när jag är kåt. Sen skulle jag nog inte kunna ha sex med bara en tjej men tillsammans med min man är det fantastiskt.
Detta är säkert ingen lösning för alla men jag har kommit till flera insikter om mig själv.