Hur begränsar barn ens liv?

Bil är inget "krav" för att ha barn, det är ett bekvämlighetsval man gör. Bostad behöver du även utan barn, förvisso kan du vilja ha ett extra rum, men då kan man välja att bosätta sig längre från stadskärnan och så är kostnaden vips mycket lägre. Mat äter alla, och man väljer själv om man vill lägga sina pengar på 1000g köttfärs eller 500g och en förpackning röda linser när man gör sin köttfärssås. Vettiga val sparar dig tusentals i månaden.

Lever man så hårt på marginalerna att en tvillingutgift (när man redan får barnbidrag och flerbarnsillägg) är det som sänker skutan så skulle man inte skaffat ett "tredje" barn alls.

Buhu, en man på ditt jobb vet inte hur man håller en budget, jadå ska ju hela världen agera på samma sätt. INGEN behöver en studentmössa för 5000kr eller champagnefrukost bara för att man sovit sig igenom svenska gymnasiestudier.

Inkomstbortfall så som föräldraledighet går inte att schablonräkna mot prisindex, förövrigt så stämmer inte beräkningarna mellan de två listorna du länkat, det är en skillnad på mellan 25000-10000kr
 
Blöjor har barnen en kort tid, börjar man träna bort blöjorna med babypotting vid 6 månader så har du inte den kostnaden alls. Ammar du och sedan purear själv när barnet är större så behöver du inte lägga tusentals kronor på bebismat.
Det var 20 år sedan jag var 17, och jag har räkningar att betala, så därför låter jag inte onödiga kostnader skena iväg eller lägger pengar på onödigt kostsamt skit. Det går helt utmärkt att leva på en låg lön och barnbidraget.

Vem tusan köper kläder för 1000kr i måndan till sina barn?? Då har man ju inte ett uns vett. 350kr på hygienprodukter.. och då vet man inte vart man shoppar. Gissar att denna lista är skriven av någon med 70000kr i lön som aldrig satt sin fot på annat än NK.
Men ok, för skojs skull, ponera att ett barn kostar 60K /år, barnbidraget är på 15000kr per år så det är 45000kr som återstår av egenutgifter, á 3750 vilket inte stämmer med beräkningarna på listan alls.
Medellönen i Sverige ligger på drygt 40K innan skatt, utgår vi från en skattetabell på 32 så blir det 27200 kr i månaden. Enligt tabellen så är kostnaden för en vuxen 13K per månad, ej inkluderat bostad, säg med en snitthyra hyra för en 2:a så ligger den på 10K. Redan där har vi gjort en beräkning att av dina 27200kr i lön, så har du använt 23K, så kvarstår 4200kr, vilket är mindre än ett barn kostar enligt tabellen. Så, alltså har ingen medelsvensson råd att ha ett barn, ännu mindre två eller fler om man är singel. Ändå finns det fullt med ensamstående mammor, pappor, arbetslösa och sjukskrivna med barn.
Till detta så är det en rejäl skillnad i beräkningslistorna där det står att ett barn kan kosta 160000kr på ett år... dvs mer än 13000kr per månad, så en ensamstående med tvillingar ska alltså bara driva runt som ett spöke i jutesäck för hon har inte råd med något till sig själv utan all hennes lön går till barnen...och just det, hon är ju föräldraledig också så då får hon ju inte ut full lön utan det är bara att lägga sig i jordkällaren direkt.

Eller kan det vara så att människor som har lite vett och koncept av ekonomi vet ur man använder sina kronor och sparar in på slantarna man har?

Mat kan man absolut spara på, håller med. Fast det är rätt trist.

Om man tycker om sina barn ens lite och de inte har sovit genom skolan så lär det bli studentfirande och det lär kosta en bra bit. 

Inkomstbortfall pga barn blir det. Du kommer att få VAB-dagar och här drabbar det de som är fattigast och inte har kontorsjobb med flextid och vobbmöjligheter. Det är rätt ofta folk här har skrivit att de inte har råd att vara hemma, varken för egen sjukdom eller barnens. Hittar de alla på det då eller?

Medellön är aldrig av intresse för en statistiker- medianlön är det man resonerar från eftersom extremt rika personer ökar på medlet och ger en skev bild. Medianlön i  juni 2025 var 37 100 kr. Med en snittskatt på 32,4 % blir det 25 k ut. Och hälften av de arbetande har alltså mindre än det.

Det är fint att du i alla fall förstår att matten inte går ihop för många ensamstående föräldrar, och att barnbidrag och andra bidrag är väldigt viktigt för dem. 2024 fick 150 000 hushåll bostadsbidrag, och det är ju då något som krävs för att klara kalkylen, som du själv har konstaterat.

En del tar av sparkapital om man har, en del blir skuldsatta.

Jag tycker vidare du ska fråga på närmaste förskola hur många föräldrar som kört babypotting vid 6 månader och har blöjfria barn när de börjar där? Det lär inte vara ens 1/10 så den punkten är helt i det blå.

Jag kan hålla med dig om att pengar blivit allt för viktigt i det svenska samhället. Det är trist att många verkar fokusera så mycket på pengar och materiell status, jämfört med andra värden i livet. Det kan bidra till att färre barn föds.

Ja jag kan mer och mer känna att vi kanske har grundproblemet till varför folk mår dåligt och varför det föds så få barn. Alla jagar pengar och materiell status och det i sin tur verkar göra att man tappar glädjen och alla andra drivkrafter runt omkring. Man liksom ser inte skogen för alla träden. 

Ja jag kan mer och mer känna att vi kanske har grundproblemet till varför folk mår dåligt och varför det föds så få barn. Alla jagar pengar och materiell status och det i sin tur verkar göra att man tappar glädjen och alla andra drivkrafter runt omkring. Man liksom ser inte skogen för alla träden. 

Hur begränsar barn ens liv?

Ekonomiskt, uppenbarligen. Även geografiskt och tidsmässig begränsning, främst under skolgången. Som också är obligatorisk. Man kan inte bara resa runt i något år eller två, det är till och med svårt att få ledigt ens en månad för att kunna ta med barnen på resa. Inte kan man heller bara lämna de ensamma hemma.

Allt färre skaffar barn och min bild är sådan att det beror på att allt fler anser att de begränsar ens leverne i tillräckligt stor utsträckning så att de helt enkelt inte är värt det. 

Vilka begränsningar känner du att barn tillför? Uppmanar er i förväg att hålla er till ämnet, hålla en god ton, skippa gnäll och tjafs. Vill ni argumentera då är det här helt fel tråd. Här listas bara det som respektive individ känner att barn begränsar.

Och det som är mest tragiskt i detta är att det man "ser" inte är sanningen. 
När vardagen och uppfattningen om hur andra har det baseras på utvalda små snuttar som personen som delar med sig själv har valt ut?
Och så tar man detta för sanning?

Den källkritiken och den grundläggande tryggheten att förstå att det faktiskt är så upplever jag att vi som är 70-80-talister har. Vi förstår att det ofta bara är yta. Att man lånar för konsumtion. Vi är vana vid att livet inte är rättvist och aldrig kommer att bli. Att man inte kan få allt och att alla bär sin skit.
Men det verkar saknas hos yngre människor.

Jag skulle också få panik om jag levde i den smeten och verkligen trodde att det var sant. Trodde att man måste bo i hus för att ha barn, köra runt ungarna i en sprillans Bugaboo för att alla gjorde det. Och då menas inte alla i mitt samhälle som potentiellt kunde bli bekantskaper i det riktiga livet utan "alla" jag följer på Instagram typ. 

Sen har vi en slags motrörelse där man handlar second hand, kokar sylt på jordgubbar från trädgården och delar på föräldraledigheten som därav upplevs som en extrem! Helt sjukt, det som borde ses som fullt normalt blir sett som udda. Klyftan - kan den bli bredare?

Man är så snabb med att stämpla folk också, okej, du har en beggad duffel och kör en begagnad Emmaljunga med en tvååring i - okej du är SÅN. Nej jag är inget alls, jag är en vanlig småbarnsmorsa i radhus med Volvo och tjänstemannajobb som planerat min föräldraledighet ihop med maken och delar på allt. Jag blir jättegärna din vän om du bara lägger bort mobilen.

Men har du tänkt på att varje bilbyte innebär en ekonomisk förlust i sig? 
......
Men visst, väljer man att bo på landet och ha två bilar istället och sen antingen neka sina barn alla aktiviteter som inte finns inom räckhåll för att man inte har råd med bränsle, så funkar det ju. Men hur roligt blir det för barnen?

Jag fick själv aldrig göra en viss aktivitet som jag var duktig på för att en förälder tyckte det var för bökigt.

Men har du tänkt på att varje bilbyte innebär en ekonomisk förlust i sig? 

Inte konstigt att folk inte får ihop sin ekonomi när ni förnekar självklara saker.

Men visst, väljer man att bo på landet och ha två bilar istället och sen antingen neka sina barn alla aktiviteter som inte finns inom räckhåll för att man inte har råd med bränsle, så funkar det ju. Men hur roligt blir det för barnen?

Jag fick själv aldrig göra en viss aktivitet som jag var duktig på för att en förälder tyckte det var för bökigt.

Alternativt kan man om man har ett mer normalt antal barn räkna på ett boende närmare stan utan de där två bilarna, som ofta blir rätt dyra.

Du har helt rätt i att man kan leva billigare men frågan är ju då vem som får sitta i kläm för det, och vad jag hör så blir det rätt ofta barnen. Har en kompis som menar att hon blev osocial och rädd för att resa för att hon satt ute på landet och inte kunde ta sig till kompisar och aktiviteter. Föräldrarna prioriterade sina hästar och alla pengar gick dit. Hon levde en hel uppväxt med ett rum där gullfibern stack ut ur väggen vid burspråket för det fanns aldrig tid, pengar eller ork att renovera klart hennes rum.

Och då får man kanske ett barn som möjligen skaffar en högre utbildning men aldrig vågar ta chansen att jobba utomlands eller resa ut i världen och få den karriär som hör till den utbildningen, eftersom man är ovan och det känns läskigt. 

Min vän köpte ett helt nybyggt nyckelfärdigt hus och tog då ett stort lån. Hon klarade inte ens tanken på att bo i ett objekt med renoveringsbehov, p.g.a. sin uppväxt.

Jag tror att det delvis beror på att familjer idag är så stressade av alla krav att familjelivet blir lidande. När barn växer upp med konstant stressade föräldrar och upplever att de själva är en belastning som begränsar föräldrarnas liv, så blir de ju självklart inte så positiva till att själva bli föräldrar. 

Delvis tror jag också att det beror på att det är dyrt att bilda familj och svårt att göra det eftersom idealen och normen är att man skall först utbilda sig väldigt mycket , ha ett bra jobb och fin bostad och först därefter bilda familj. Till skillnad från på sjuttiotalet när massor av barn växte upp i studentområden i tex Uppsala medan föräldrarna studerade. Vi borde nog med hjälp av högre barnbidrag och andra bidrag underlätta för unga att bilda familj tidigt, gärna under studietiden. Jag tror det är bra att få barnen relativt tidigt. 

Å andra sidan fick jag mina barn väldigt sent, efter långa studier, utlandsår, karriär  , husköp och giftermål. Kanske just därför jag ser mina barn som det allra finaste och berikande i mitt liv. För jag gjorde allt det andra först. Så kanske är det bra med barnafödande senare i livet? Men alla har ju inte den turen jag hade, fertiliteten minskar ju med år. 

Jag är också orolig för att inte kunna bli en pigg och engagerad farmor och mormor.