Hur kommer det sig att yngre inte kan gå?

Till viss del kan jag hålla med, till viss del inte. Kan jämföra min uppväxt och mina barns uppväxt då vi flyttade tillbaka till min uppväxtort. Liten tätort utanför större stad i en kranskomun till en av storstadsregionerna. 

När jag var liten kunde jag cykla till en kompis då det var en liten väg med lite trafik. Cirka 3 kilometer, andra bodde längre bort. Då gick vi i klasser så alla bodde inom samma område hyfsat. Visserligen bodde jag utanför centralorten men ändå. I huvudsak spelade de flesta fotboll i samma lag och då var det träning på vår lilla ort. Musikskolan gick man på i skolan på skoltid i skolans lokaler och så vidare. Vi hade ca 6 km till fotbollen och skolan - 90 väg. Inte en chans att mamma släppte i väg oss på den förren vi var tonåringar. 

Idag - det finns ett par idrotter till som etablerat sig på orten - men efter de första ca 3 åren behöver man åka till den större närliggande staden för allt ska centraliseras. Musikskolan är också numera efter skoltid och centralt i centralorten. Klasserna är numera blandade med alla inom upptagningsområdet så ena barnet hade två klasskompisar som bodde lite mer än 3 mil i från varandra. Vägar med tung och tät trafik. Bra att få lära känna andra än inom närområdet förvisso - men de har inte ens koll längre på att de bor jämnåriga 200 meter bort. 

Jag har motiverat i mångt och mycket att mina barn själva ska ta cykeln dit de ska när det finns trafiksäkra vägar och lagom avstånd. Men att släppa ut dem på vägar där man vet att det kör tung trafik eller där folk gärna testar hur fort de kan köra undviker jag gärna. Jag undviker också själv att gå på de vägarna om jag inte måste. 

Men jag vet också att detta inte är hela sanningen.

Jag vet ju också vilket kaos det är utanför både låg- och mellanstadieskolan och högstadieskolan på morgonen. Föräldrar som skjutsar sina barn. Barn som har gång- eller cykelavstånd på säkra gångvägar. Barn som bor i samma område men inte har koll för de går inte i samma klasser. När mitt äldsta barn började skolan var det en strid ström av ungar som gick, idag är det inte så många längre. 

Det är dags att slå ett slag för gående/cyklande skolbuss för alla som har det avståndet. 

Mina ungar går jäkligt fort. Äldsta dottern är en tvärhand hög med taxben men pinnar på så jag har problem att hänga med. Sen har hon liksom lärt upp resten.

Och då är jag ändå väldigt vältränad och springer massor så kondisen är det inte fel på.

men visst, jag kan gå fort om jag behöver. Men behöver jag det inte så går jag hellre lite långsammare. Lyssnar på pod, tänker på annat än att bara hålla tempot.

Jag tycker om att gå, tycker det är trevligt och rogivande. Men ser inget nöje i att gå så fort jag kan och ska jag gå hem från jobbet estimerar jag hellre 5 min extra för att slippa gå fort.

Tänker att många unga nog går och lyssnar på musik, poddar, kanske messar lite samtidigt. Fokus är kanske inte på att komma fram så fort det går.

Många tonåringar var lata och slöa redan när jag var ung på nittiotalet-tidiga 00-talet. Men det blir såklart värre när man är van vid att sitta vid skärmen större delen av sin vakna tid och förväntar sig att bli skjutsad överallt och dessutom daltas något fruktansvärt med.

"De elever som tar bussen får sluta några minuter senare eftersom de tycker det är så obehagligt om de måste skynda sig så de blir svettiga eller andfådda och man vill ju inte att skolan ska bli ett trauma" hörde jag från en gymnasielärare för något år sedan och jag höll på att tappa hakan. Busshållplatsen var bara några meter från skolentrén och bussarna gick åtminstone en gång i halvtimmen. Men nej, tydligen blir dessa tonåringar "traumatiserade" om de har typ tio minuter på sig efter sista lektionen att ta sig till busshållplatsen för det är ju så ansträngande att behöva gå den sträckan...

När jag gick gymnasiet pendlade jag 35 kilometer varje dag och missade jag lokalbussen efter att jag tagit bussen in till stan fick jag promenera de två kilometer jag hade till skolan. Inte blev jag traumatiserad av det.

Normal gångfart är inte att gå fort. Ska man bara ta sig fram utan att titta sig omkring eller tex har ont så går man ju varken långsamt eller fort. Om många går förbi dig utan att ens behöva gå på fortare så går du ju långsamt.  Normal hastighet så går du 1 km på 12 min dvs 5 km/timme.
Är man ute efter att komma fram så fort som möjligt så ökar man ju på farten. 

Föräldrar måste sluta curla sina ungar helt enkelt. Många gör det miot bättre vetande, för att de tror att de inte "får" vara hårda mot sina tonåringar.

Jag tror att TS har rätt till viss del.
Det är bevisat att ungdomar generellt har fått sämre kondis, ökad fetma och diabetes, skjutsas mer och har sämre motorik.

Däremot så får man skilja på ungdomar som går i grupp eller om de går ensamma.
Vuxna som går i grupp är också väldigt långsamma och fokuserar mer på att snacka med varandra än att pinna på i snabb takt.

De har väl förhoppningsvis inte lika bråttom som en 40-plussare på väg till jobbet.

Låt dem få gå i den takt de önskar.

Jag har noterat liknande med mina yngre kvinnliga kollegor. Jag har två yngre kollegor, båda är smala och snygga men de har ingen kondition alls. Jag skulle ha Walk and talk möte med den ena , det var hemskt , hon gick så långsamt, jag hade svårt att gå så långsamt. Då är jag ändå 20 år äldre och dessutom överviktig. De verkar inte ha muskler heller. 

Jag har också hört att unga  inte längre cyklar på det sätt man gjorde förr. Det har märkts för cykelhandlarna som säljer färre cyklar, det är inte längre självklart att han en cykel. Unga åker elsparkscykel eller tom Uber nuförtiden. 

Elsparkcyklarna borde tass bort de är ju fullständigt livsfarliga dessutom. Jätte många som skadar sig. Det var ju prat om att dessa skulle tass bort, men det kommer inte hända. Vi behöver ytterligare en pryl och anledning att vara lata.Vi kommer snart inte behöva lyfta ett finger ska du se när robbotarna gör allt åt oss och vår hälsa kommer vara sämre än någonsin.

Helt rätt. Har en släkting som råkade ut för en olycka med elsparkcykel och bröt flera revben.. föräldrar som skaffar elspark åt sina ungar är verkligen inte rädda om deras liv.

Det ligger något i det. Å andra sidan hade jag betydligt fler ställen jag kunde ta mig till på gångavstånd där jag växte upp. När vi bodde i stan gick jag själv otroligt mycket mer än nu när vi pendlar långt varje dag. Men visst, barnen tar hellre tåget än går 45 minuter till skolan och 45 minuter hem från skolan. Jag själv älskade att gå. Vi bodde nära ett stort naturområde. Vi har inga bra promenadvägar nära oss. Ska man njuta av naturen får man ta bilen dit trots att vi nu inte bor i stan. Gillar det verkligen inte.