Hur mycket planerar ni era liv?

Haha, jag tycker att såna som er är fascinerande, helt genuint. Jag planerar inte ens när jag går upp imorgon, jag planerar nästan ingenting. Det krävs rätt mycket struktur och planering i mitt arbete däremot, så det är väl del delen i livet jag planerar. Gör nästan allt spontant, och ofta

Har en inre avundsjuka, skulle faktiskt vilja vara mer som dig TS , men bara ibland 

Jag blir full i skratt av TS inledning. Sex 72 gånger, var det så? Ha ha ha.

Och jag som tyckte att jag var planerad och strukturerad.

Jag har varit egenföretagare och saknat chef. Jag har gjort veckoplanering och satt upp en lista varje dag med vad som ska göras, tre fyra fem punkter. Inte mer än att jag kunde stryka allt i slutet av dagen och känna mig nöjd.

Jag gjorde också en terminsplanering, med vad jag skulle satsa på i jobbet, på fritiden, med familjen etc. Som en stor mind map. Skön känsla av att ha kontroll över framtiden. Sen gjorde jag förstås inte det som stod på listan. Annat kom emellan. 

Jag är inte uppvuxen med planerande föräldrar, de var nog som de flesta. Jag är i grunden väldigt spontan och rätt oplanerad, men något hände under åren med småbarn och försöken att få ihop livet. Tror jag byggde upp en stress över hur lite av det jag älskar att göra jag faktiskt fick gjort. Att jag som slukade böcker jämt plötsligt inte läste en enda bok. Att jag trots fantastiska vinterdagar fastnade i måsten istället för att ta en skidtur. Någonstans där började jag skriva upp och känna tillfredsställelse när jag fick det gjort. Sedan blev barn stora och flög ut, massa tid blev över men när man nu börjat med de där listorna så är det svårt att sluta. De väller liksom över alla breddar. Det är inte så att jag planerar varje dag, jag håller bara koll över tid så jag fyller årskvoten på alla poster. Det låter lite knäppt, men svårare att sluta än att börja. 
 

Upplever du inslag av tvång, alltså att det skulle vara en stress som störde om du inte fullföljer? Eller är det bara en liten bi-syssla utan äkta tyngd?

Jag ska fan börja göra listor😂 Jag skulle visserligen inte upprätthålla det, men ändå, det låter faktiskt tillfredsställande 

Min erfarenhet är att listor verkligen kan avlasta hjärnan och hjälpa till att bocka av det man på förhand vill ha gjort.

Jag tycker dock att det inte alls är konstruktivt att lägga massa tid på att strukturera upp massa specifika, mätbara , uppnåliga, realistiska och tidsavgänsade mål. Det är ju roligare att ha en diffus idé om närmsta tiden och att försöka klämma in det man vill, det man mår bra av och det man tror på.

Hos mig kan det vara en annan del av min person som packar lunchmat och storhandlar än människan som ska äta matlådan, eller laga mat. Då är det rimligare att låta lust styra i viss utsträckning och inte hårt reglera sig. 

Samtidigt fattar jag att jag i andra avseenden faktiskt uppskattar hård styrning av mig själv. Då och då skapar jag rutiner och återanvänder vissa saker, utifrån att jag lärt mig vikten av att göra vissa saker på ett visst sätt, för att just ha utrymme till att vara spontan. Man kan ju liksom inte helt göra som det "känns", utan man behöver hitta sätt att just få in det man vill ha in i livet. 

Jag får dock mer energi av att se tillbaka över vad jag fått gjort, än att sätta tydliga mål om vad jag "borde".

Det låter ju lite stört när jag läste det första gången, men efter lite eftertanke: varför inte? Så länge du inte påverka någon annan eller dig själv negativt för att nå målen (tex. pressa din partner till sex eller hoppa i sängen med vem som helst, bara för att nå målet; eller träna när du är sjuk eller skadat), är det ju ingenting någon behöver ha en åsikt om.

Sedan är det faktiskt rätt klokt att sätta mål som inte handlar om saker som man ska uppnå för att på något sätt förbättra sig själv eller bli en "ny människa", utan som syftar på att man inte glömmer göra saker man gillar och mår bra av.

Med den bakgrunden och hur ditt liv ser ut så kan jag tänka mig att listorna ger dig struktur som du behöver. Annars får man ju ofta det genom jobbet eller skola. 

Hade du önskat dig mer struktur i din familj när du var liten, eller är det nu när du är vuxen som du behöver listorna för att få ordning på livet?

Jag köper det där att man måste få möjlighet att göra det man vill, inte bara måsten. Men för mig skulle läsandet och skidåkningen bli ett måste av att jag skrev det på en lista.

För mig har det mer handlat om acceptans och tanken att livet måste vara mer än bara slitet. Att det får vara okej att lämna tvätten ett par timmar till för att ge sig ut och åka skidor, eller att inte känna dåligt samvete över att jag sitter och läser och låter barnen leka själva ett tag, tex. 

Och dina sista rader antyder ju att listorna nu blivit ett självändamål, nåt som tar tid istället för att ge utrymme för dig? Som att du skriver listor om att du ska läsa, istället för att lägga den tiden på att faktiskt läsa.

Kanske du ska börja reflektera lite över dina listor, om de verkligen fyller den funktion du vill att de ska fylla?

Nej absolut inga listor, men jag har övergripande mer mjuka mål gällande saker som barnen, hälsa/träning, karriär och livsstil. Men de är mer på  3,5, eller 10 års sikt.

Fokus är inte heller att ticka av olika saker utan att man lever i vardagen på ett sätt som främjar att vi/jag når dit. Känner man att något börjar att avvika mot dessa mål så får man fundera på hur man ska komma på rätt bana igen och agera därefter.

Vad var det John Lennon sa?

"Livet är det som pågår medan man gör upp andra planer."

Haha, och min man tycker att jag är överplanerande 

Skämt åsido, jag planerar mycket och har listor för mycket. Dock inte nöjesgrejer. På jobbet gör jag färgkodade veckolistor för vad som måste hinnas med denna vecka och prioordning. Hemma gör jag listor för saker som måste göras och köpas. En lista för lägenheten och en för stugan. 

Sen vill jag gärna ha planerat några dagar framåt vad som händer och sker, vad vi ska göra och så. Ska vi på semester vill jag ha den planerad i stora drag. Ska barnen ha kompisar som sover över eller ska äta middag hos oss tycker jag det är skönt att veta det i alla fall några timmar innan, tycker det kan vara lite jobbigt att ställa om när de frågar om kompisen får sova över typ 21 samma kväll.

Det finns såklart ett visst utrymme för spontanitet, ibland funkar det inte att planera. Tror min planeringssida tycker det är skönt att ha koll så man vet att man kan förbereda sig och se till att allt blir så bra som möjligt och att man inte missar någon detalj.

Kan, utifrån ditt inlägg där du förklarade, ändå se det positiva med att ha en del av dina grejer på lista. Då framför allt de som inte berör andra, typ läsa si och så många böcker eller ta sig ut och göra sånt man vill oftare. Dock känns det, för mg, märkligt att ha listor över sex eller vänner.

Men så länge det tillför något positivt i ditt liv så kör på!

Jag brukar göra listor över aktiviteter vi som familj vill göra under året tex jul (baka pepparkakor, julpynta tillsammans, besöka en julmarknad) och sommar (bada i en viss sjö, besöka en plats etc)
Alla får önska och det blir lättare att planera ut vad vi vill göra utan att det blir stressigt :)

Förvisso är jag lite av ett listfreak och har framför allt listor över diverse nöjen  av olika slag, det kan många även här på FL vittna om, men inte bestämmmer jag i förväg hur många gänger jag ska ha sex, träffa vänner, eller hur många timmar jag ska syssla med min hobby.

Att ha mål och skriva ner dom är nog vanligt men det du har på dina listor skulle jag säga är udda. Jag läser till exempel mycket men har ingen aning om hur många böcker jag läser på ett år. För mig är det avkoppling och rekreation och inget mål. Antalet böcker är helt oviktigt för mig. Läsa är något jag gör när jag har lust.

Jag har listor på sånt som ska göras, det är mest praktiska saker för hus, trädgård, bil, barn. Byt bilbatteriet, skruva fast överliggaren till verandan och sätt på takboxen står till exempel på helgens lista.

På jobbet har jag liknande lista, det kan stå ring X, maila Y, följ upp projekt blabla med någon. Saker som ska göras och behöver prioriteras.

Jag älskar iof processen att göra listor och tankekartor, reflektera över lärdomar och erfarenheter och sätta upp mål. Processen hjälper mig genom att hjälpa mig vidare i tanken och visualisera i stunden. Men när de väl finns på pränt måste jag lämna dem bakom mig för annars får de motsatt effekt för mig. Jag har ett okej inre driv (väldigt mycket i perioder, ibland vilar jag mycket och ibland gör jag mycket och när det kommer från mig själv njuter jag lika mycket av båda). Men om någon annan bestämt vad jag ska göra tappar jag hela lusten och motivationen. Och då är jag ändå relativt framgångsrik och duktig flicka. Mindre framgångsrik när jag inte kan styra mig själv. Så fort det känns som att det finns en förväntan på att jag ska göra något så försvinner min inre motivation. Det gäller tyvärr även om det är min egen lista som sätter förväntan. Så jag har slutat med det. Har bara listor på jobbet för annars skulle jag glömma bort vad som måste göras pga att jag tyvärr jobbar i en miljö som premierar multitasking, ju fler bollar i luften samtidigt desto bättre tydligen. Men det är som sagt inte alls positivt för min motivation. Det kanske är därför jag har så svårt att hitta motivationen på jobbet, drivet får mycket sällan chansen att komma inifrån. Det handlar till 99% om deadlines och andras prioriteringar, oklart vems. Samma med träning. Så länge jag går och tränar enligt en plan som är enkel att ha i kroppen (typ en gång per dag på kontoret innan jobbet) och inte har någon checklista och ingen annan förväntar sig att jag ska göra det så funkar det toppen. På så sätt har jag i långa perioder haft motivationen att träna mer än de flesta. Men så fort det existerar ett mål eller en förväntan utanför min egen kropp tappar jag motivationen. Yttre ?accountability? får nästan omedelbart helt motsatt effekt på mig. Jag vet att för vissa är det helt tvärtom. Arbetsgivare och skola borde kanske lägga mer tid på att skapa rätt förutsättningar för både de som drivs av inre och av yttre motivation.