Som rubriken lyder, när tycker ni ett barn är för gammalt för att föräldern ska hålla på att överraska med nissebus varje morgon i december?
Det är mycket jobb för oss föräldrar, men när blir barnet liksom för stort? När bör de förstå att nissen inte finns på riktigt? Hjälp!
15 åringen höll förra året på "jag undrar vad nissen hittar på imorgon, tänk om han skulle......" maken vart lite orolig en stund men sen insåg jag att det är ju bara roligt, hen vet ju att det är vi så nu har vi en annan lek, vi turas om att hitta på hyssen, jag en dag, maken en dag, 15 åringen en dag och 17 åringen en dag, en helt annan nivå
Och ja, vi fattar ju att tonåringar inte tror på tomten men det är liksom en kul grej och tradition, precis som att jag gärna vill att tomten kommer på julafton även om jag vet att det är pappa :)
Vad är Nissebus och när började man med det? Mina barn är stora och när det var små fanns inte detta.
Vad är Nissebus och när började man med det? Mina barn är stora och när det var små fanns inte detta.
Följde länken. Förstår inget. Jag fattar inte heller vad det går ut på. Kanske tur att jag inte är en förälder.
Vilka föräldrar med jättemycket tid och ork hittar på allt detta? Och varför måste alla föräldrar ställa upp på det? Ja, jag vet, "alla andra får ju".
Hade det varit så många krav på min tid hade jag nog aldrig vågat skaffa barn.
Blir man någonsin för gammal för sånt? 
Men, då har ju vi å andra sidan aldrig tutat i våra barn att tomtar å sånt finns på riktigt. Har ni gjort det så har ni ju målat in er i ett hörn som är rätt krångligt att ta sig ur.
Vad är Nissebus och när började man med det? Mina barn är stora och när det var små fanns inte detta.
Säg bara att det inte finns nissar på riktigt
Man gör otroligt klokt som förälder att inte bygga upp massa galna förväntningar av sina barn.... Utan att portionera ut sin "magi" lite lagom, utifrån vad man tror man orkar.
Om man vill binda upp sin vardag utifrån en busig Nisse som varje dag (och år) överträffar sig, så vill det till att man genuint själv gillar sådant.... För det finns tider då barn faktiskt blir ledsna över att Nissen INTE flyttar in.... Och det drabbar ju inte oss tråkmånsar som aktivt väljer bort den typen av hysteriskt firande.
Vi har gjort Nissebus och dylikt på helger, många andra jag känner också. Inte på vardagar.
Det är inte så konstigt om föräldrar stressar sönder sig med alla dessa upplevda krav och måsten.
Eller har deras barns kompisars föräldrar all tid i världen att pynta, baka, fixa, feja, ordna Nissebus varje dag fram till jul?
Vi pyntar med måtta. Bakar och pysslar i mån av tid. Sen tillbringar vi alltid julafton hos svärföräldrarna, vilket underlättar. Svärmor bakar och lagar mat i dagar, men hon är pensionär och har tid, plus att hon tycker att det är roligt. Vi har varit tydliga med att ingen förväntar sig att hon ska göra allt det där, men hon vill fortsätta med det så länge hon orkar.
Vilka föräldrar med jättemycket tid och ork hittar på allt detta? Och varför måste alla föräldrar ställa upp på det? Ja, jag vet, "alla andra får ju".
Hade det varit så många krav på min tid hade jag nog aldrig vågat skaffa barn.
Det går utmärkt utan även nu.
Min snart 10-åring hade definitivt uppskattat det. Båda förstått att han inte finns, det har de nog gjort redan när förskolan hade Nisse? Sen har vi andra traditioner med lite liknande inslag.
Mina barn är 9 och 11. Vi har två nissar som flyttar in varje gång, så barnen får varsin nissedörr i sina rum. Dessa nissar håller dock inte på med en massa bus och man kan heller aldrig se dem. Barnen brukar skriva små meddelanden till dem. Fråga vad de heter, ålder mm. Och så får de svar nedskrivet på pappret. Mina barn brukar ibland ge nissarna små saker som de tror de vill ha/behöver.
Mina barn är 9 och 11. Vi har två nissar som flyttar in varje gång, så barnen får varsin nissedörr i sina rum. Dessa nissar håller dock inte på med en massa bus och man kan heller aldrig se dem. Barnen brukar skriva små meddelanden till dem. Fråga vad de heter, ålder mm. Och så får de svar nedskrivet på pappret. Mina barn brukar ibland ge nissarna små saker som de tror de vill ha/behöver.
Mina barn är 9 och 11. Vi har två nissar som flyttar in varje gång, så barnen får varsin nissedörr i sina rum. Dessa nissar håller dock inte på med en massa bus och man kan heller aldrig se dem. Barnen brukar skriva små meddelanden till dem. Fråga vad de heter, ålder mm. Och så får de svar nedskrivet på pappret. Mina barn brukar ibland ge nissarna små saker som de tror de vill ha/behöver.
Som rubriken lyder, när tycker ni ett barn är för gammalt för att föräldern ska hålla på att överraska med nissebus varje morgon i december?
Det är mycket jobb för oss föräldrar, men när blir barnet liksom för stort? När bör de förstå att nissen inte finns på riktigt? Hjälp!