V.33 bebis i säte

Mitt andra barn körde först tvärläge ett par veckor och sen säte. Men jag tror att runt v35-36 hade han lagt sig med huvudet nedåt och sedan höll han sig så.

 

Tack snälla för svar! Håller tummarna att samma händer mig!

Min trea låg i säte från typ v 32. Även född vaginalt i säte.

Han ville ligga så, de gjorde aldrig ens ett vändningsförsök eftersom han var liten och hade gott om plats. Läkaren så att provar jag vända så är risken stor att han är tillbaka innan du ens är ute på parkeringen.

Fyran låg i klockrent tvärläge i V 36. Barnmorskan hämtade alla studenter de hade för att de skulle få känna. Det var tydligen ovanligt men hon vände sig sen neråt. 

 

Hur var det att föda i säte jämfört med vanligt? 

Okej så då finns Det en chans att min fyra vänder sig också! 

Eftersom det är fjärde barnet så borde bebisen ha utrymme att snurra tillbaka själv. Så sa de till mig och det stämde.
Samtidigt .... så kan de också snurra tillbaka rätt sent (pga de har utrymme). 

För förstagångsföderska är det ovanligt att barnet vänder sig själv efter vecka 37-38 men finns det space så kan de snurra på rätt bra

Hoppas att din bebis lägger sig rätt!

Det var jättebra. Bästa förlossningen. Mjuk rumpa först var behagligare än hårt huvud. Jag hoppades på en till sätesförlossning med fyran eftersom hon ändå var och snurrade runt så sent.

Det fanns vissa regler som behövde uppfyllas. Jag fick inte ha haft en historik av förlossningar som avstannat. Bebisen behövde väga mellan 2 och 4 kg. Förlossningen var tvungen att starta spontant och de gjorde en röntgen först för att kolla bäckenmåtten.

Det var födsel i benstöd som gällde (övriga har jag stått på knä) och det var lite mer personal på rummet. De kopplade värkstimulerande när det började vara krystvärkar för att förebygga att det skulle avstanna och jag fick inte krysta aktivt förrän kroppen var ute. För att sen ha så mycket kraft som möjligt att få ut huvudet. Man vill ogärna ha läget kropp ute, huvud inne någon längre stund.

Jag var innan rädd för det värkstimulerande men det var helt ok. Värkarna blev inte värre. Sen hade det ju varit kul om någon hade upplyst mig om den där lilla detaljen att jag inte fick krysta förrän kroppen var ute innan för nu blev det en: Just ja, har vi kanske inte sagt men du får inte hjälpa till, du måste försöka andas bort alla värkar.... Say what?!?!

Men summa summarum så var det en fantastisk förlossning. Bilden av sonen halvt ute (med huvudet inne i mig) var helt surrealistisk. Minns att jag tänkte att det såg ut som att någon lagt en rå kyckling mellan mina ben :)