-
Min fyraåring är mitt allt, men han kan också ha ett beteende som är riktigt, riktigt elakt. Jag hade idag gjort en dag där jag verkligen gjort allt han velat. Önskemat, gjort gofika ihop som vi pratat om en vecka, han fick se julkalendern och vi var på biblioteket.Dagen slutar med att han från absolut ingenstans sätter sig och skriker åt mig att jag är dum i huvudet gång på gång på gång. Från till synes ingenstans. Vi skulle gå i säng och så bara kom det nästan ostoppbart.Jag är mamma, men jag är också människa. Jag sliter på mitt jobb för att kunna ge honom allt, jag lägger min själ för att ge honom allt jag bara kan och det gör då så ont i mitt hjärta att få höra det när jag inte förstår varför. Jag tycker inte jag är dum, men jag har också fått höra det av människor hela livet i olika former, att jag inte räcker till, så det tog väldigt hårt på mig. Jag känner mig ledsen och misslyckad just nu.Ibland funderar jag på om han har en diagnos i grunden, det kommer sånt här med jämna mellanrum utan att nån förstår varför, men det är inget som nån velat göra.Hjälp, just nu känner jag att även om det bara är från en fyraåring så tar det hårt ändå på någon som är helt slut. -
Svar på tråden Barn som säger elaka saker
-
Och jag har tänkt såå mkt. Energi går åt på förskolan, han är ofta jättetrött efter. Så vi har lugna vardagskvällar. Men som idag fattade jag noll. Allt hela kvällen flöt på bra, vi gick i säng samma tid som alltid, han var inte märkbart tröttare innan. Inte sjuk. Och sen BAM - så var jag tydligen helt dum i huvudet vilket han upprepade gång på gång.Jimmy75 skrev 2025-12-11 21:33:48 följande:Värt att fundera på vad som tar energi ifrån honom. Lättare att undvika att han hamnar i såna situationer då. Likadant att försöka upptäcka i vilka situationer det uppstår och vad som utlöser det. -
Jobbigt! Kan förstå att du reagerar och funderar när det kommer på det sättet du beskriver det. Ibland går inte alla saker att förklara heller och då får man vara lite snäll mot sig själv.Anonym (Xyz) skrev 2025-12-11 21:37:45 följande:Och jag har tänkt såå mkt. Energi går åt på förskolan, han är ofta jättetrött efter. Så vi har lugna vardagskvällar. Men som idag fattade jag noll. Allt hela kvällen flöt på bra, vi gick i säng samma tid som alltid, han var inte märkbart tröttare innan. Inte sjuk. Och sen BAM - så var jag tydligen helt dum i huvudet vilket han upprepade gång på gång. -
Så är mitt barn också. Men det jag kom på är attdet är för att man som vuxen försöker resonera med barnet och försöka få barnet att analysera. Mitt barn skriker också "JAG VET INTE!" när jag ställer sådana frågor. Hon är för omogen för den typen av analyserande frågor. Det går inte att ha en dialog med så små barn som går på impulser och lever ut frustrationer.Anonym (Xyz) skrev 2025-12-11 21:00:30 följande:Jag har gått en sådan kurs. Och fick då just den typen av tips. Men det har inte hjälpt utbrotten. Det som hänt är väl att det gått från att han fysiskt slår mig till att han nu verbalt går på istället för att slåss.Jimmy75 skrev 2025-12-11 20:25:54 följande:Tycker det låter som en klok strategi. Det här med gränssättande när det handlar om barn som utmanar brukar vara en svår sak att få till på ett bra sätt, dvs så att det blir begripligt, tydligt och utvecklande för barnet. Många gånger blir det istället en arg vuxen som pratar om konsekvenser, som i själva verket är straff. Men stöd i föräldraskap är bra tips att kolla upp
Jag försöker mest prata med honom utifrån två sätt, att beskriva kort som stopp att man inte säger sånt när man blir arg, att det gör den som gör det ledsen och att vi då bryter aktiviteten vi höll på med. Och sen försöka fråga (när han kommit ur det) vad som hände, eller hur kan kände det i kroppen osv. (Men får bara JAG VET INTE!!!).
Och nej, jag är inte perfekt. När han inte slutar gå på utan fortsätter gå efter mig och söka konflikt så kan jag ibland gå i dialog med honom och då blir det för mycket pratande.Men de gångerna vet jag inte hur jag ska bryta det, kan ju liksom inte åka hemifrån och lämna honom ensam... Har testat att inte säga något, det eskalerar det. Har testat att försöka strunta i att prata utan istället försöka att vi gör något motoriskt (trycka händerna mot varann, hoppa etc men det funkar absolut inte varje gång för att bryta det).
Mitt tips är att ställa korta frågor av typen här och nu, tex:
"Jag ser att du är arg nu, men det är inte ok att slåss" (man ska vara lugn)
Eller "Jag ser att du är arg nu. Vill du ha en kram eller vill du att jag ska gå ifrån en stund?"
Då får barnet välja. Korta konkreta val.
Till Jimmy75: vilka otroligt bra svar du ger. -
En annan sak som hjälper är att ge mitt barn snacks när jag hämtar, se till att barnet får vila hemma och äta lite. Ofta kan hunger och trötthet bidra.
-
Se inte ditt barn som en mini-vuxen man ska analysera och förstå, han är för liten. Han har impulser och intryck inom sig som han lever ut efter dagens slut. Det är oftast inte så djupt, även om det är otroligt jobbigt. Det kan också vara en utvecklingsfas, när barnet prövar en extra.
-
Ja, du har rätt. Saken är väl att jag upplever att det första du skrev där inte går in (men det kanske gör det även om det inte ser ut som barnet bryr sig) och det andra möts av INTE GÅÅ men DUM I HUVUDET MAMMA INGEN KRAM DU ÄR DUM I HELA HUVUDET. Jag hittar inget bra sätt att möta det.Anonym (kram eller gå) skrev 2025-12-11 22:09:49 följande:Så är mitt barn också. Men det jag kom på är attdet är för att man som vuxen försöker resonera med barnet och försöka få barnet att analysera. Mitt barn skriker också "JAG VET INTE!" när jag ställer sådana frågor. Hon är för omogen för den typen av analyserande frågor. Det går inte att ha en dialog med så små barn som går på impulser och lever ut frustrationer.
Mitt tips är att ställa korta frågor av typen här och nu, tex:
"Jag ser att du är arg nu, men det är inte ok att slåss" (man ska vara lugn)
Eller "Jag ser att du är arg nu. Vill du ha en kram eller vill du att jag ska gå ifrån en stund?"
Då får barnet välja. Korta konkreta val.
Till Jimmy75: vilka otroligt bra svar du ger. -
Ja, jag kör så med. Som idag dock hade barnet sovit, ätit bra, fått energi så, vilat och vi hade inte haft någon konflikt. Så kom ändå detta precis innan läggning. Ena sekunden nöjd och tittade på en leksak, nästa var jag helt dum i hela huvudet och en loop att säga det om och om igen.Anonym (kram eller gå) skrev 2025-12-11 22:10:48 följande:En annan sak som hjälper är att ge mitt barn snacks när jag hämtar, se till att barnet får vila hemma och äta lite. Ofta kan hunger och trötthet bidra.
-
Ja, något sånt är det, det har eskalerat rejält senSte tiden.Anonym (kram eller gå) skrev 2025-12-11 22:12:46 följande:Se inte ditt barn som en mini-vuxen man ska analysera och förstå, han är för liten. Han har impulser och intryck inom sig som han lever ut efter dagens slut. Det är oftast inte så djupt, även om det är otroligt jobbigt. Det kan också vara en utvecklingsfas, när barnet prövar en extra.
Och det är jobbigt med just då jag inte har något i min vardag som ger positiv återkoppling. Jobbet är hektiskt och alla kräver att jag ska leverera men ingen ger någonsin ett snällt ord, och ingen annan runt mig ger nåt positivt utan bara önskemål om att jag ska hjälpa till eller lösa saker åt dem. Så då blir det ibland extra jobbigt när det också blir utbrott jag inte ens förstår. -
Anonym (Xyz) skrev 2025-12-11 22:14:47 följande:Ja, du har rätt. Saken är väl att jag upplever att det första du skrev där inte går in (men det kanske gör det även om det inte ser ut som barnet bryr sig) och det andra möts av INTE GÅÅ men DUM I HUVUDET MAMMA INGEN KRAM DU ÄR DUM I HELA HUVUDET. Jag hittar inget bra sätt att möta det.Det låter litegrann som att han i det läget befinner sig i en krissituation som han inte vet varken vad han vill eller hur han ska göra. Han är frustrerad över något (som absolut inte måste vara något som hänt i närtid). Det måste inte ens ha med dig att göra, men du får det eftersom du är där och du är en trygg vuxen för honom. Han tycker antagligen just då att du gör något fel, utan att veta vad, men vill försöka ha kontroll på situationen och dig, så därför gör du i hans värld fel både om du kramar honom och om du går.
Så var det i perioder ofta med min dotter och det är SJUUUUUKT frustrerande i det läget. Skulle säga att signaturen kram eller gå sätter fingret på det väldigt bra här ovanför. Den har jag gjort mig skyldig till många gånger. Är din pojke dessutom i övrigt väldigt verbal och utvecklad för sin ålder är det ännu större risk att göra så. Det händer att barn kan vara före sin förväntade utveckling rent kognitivt, samtidigt som de ligger efter i sin förväntade emotionella utveckling. En sådan skillnad gör det många gånger utmanande för dem eftersom det är lätt att bemöta sitt barn på nivån vi upplever dem språkligt, men oavsiktligt därigenom utsätter dem för överkrav då om inte den emotionella utvecklingen är lika långt gången.
-
Tack det var vänligt sagt....och lite roligt eftersom du själv levererade ett mycket klokt svar. Det är så lätt att gå i den fällan som förälder i sin iver att vara pedagogisk och försöka vara inlyssnande och resonera om saker man gör. Tanken är god men blir ett överkrav på barnet.Anonym (kram eller gå) skrev 2025-12-11 22:09:49 följande:Så är mitt barn också. Men det jag kom på är attdet är för att man som vuxen försöker resonera med barnet och försöka få barnet att analysera. Mitt barn skriker också "JAG VET INTE!" när jag ställer sådana frågor. Hon är för omogen för den typen av analyserande frågor. Det går inte att ha en dialog med så små barn som går på impulser och lever ut frustrationer.
Mitt tips är att ställa korta frågor av typen här och nu, tex:
"Jag ser att du är arg nu, men det är inte ok att slåss" (man ska vara lugn)
Eller "Jag ser att du är arg nu. Vill du ha en kram eller vill du att jag ska gå ifrån en stund?"
Då får barnet välja. Korta konkreta val.
Till Jimmy75: vilka otroligt bra svar du ger. -
Ja, jag tror jag hamnar där ibland. Sonen är stor som en 5-6-åring, pratar otroligt mycket och är på många plan långt fram.Jimmy75 skrev 2025-12-11 22:41:45 följande:Det låter litegrann som att han i det läget befinner sig i en krissituation som han inte vet varken vad han vill eller hur han ska göra. Han är frustrerad över något (som absolut inte måste vara något som hänt i närtid). Det måste inte ens ha med dig att göra, men du får det eftersom du är där och du är en trygg vuxen för honom. Han tycker antagligen just då att du gör något fel, utan att veta vad, men vill försöka ha kontroll på situationen och dig, så därför gör du i hans värld fel både om du kramar honom och om du går.
Så var det i perioder ofta med min dotter och det är SJUUUUUKT frustrerande i det läget. Skulle säga att signaturen kram eller gå sätter fingret på det väldigt bra här ovanför. Den har jag gjort mig skyldig till många gånger. Är din pojke dessutom i övrigt väldigt verbal och utvecklad för sin ålder är det ännu större risk att göra så. Det händer att barn kan vara före sin förväntade utveckling rent kognitivt, samtidigt som de ligger efter i sin förväntade emotionella utveckling. En sådan skillnad gör det många gånger utmanande för dem eftersom det är lätt att bemöta sitt barn på nivån vi upplever dem språkligt, men oavsiktligt därigenom utsätter dem för överkrav då om inte den emotionella utvecklingen är lika långt gången.
Det svåra är just hur jag ska få honom vidare när han fastnar i en loop av att säga något han vet att man inte ska. Det enda jag kan försöka är att fortsätta försöka. Men när någon blir arg att man får och arg att man stannar och bägge sätt eskalerar, då är det lurigt.
Tack för dina svar i tråden iaf, skönt att få lyfta det lite med någon annan. -
Gissar nu bara, men kan det vara så att han har blivit överstimmulerad under dagen? Många intryck och känslor kan få det att bli jobbigt. Kan även vara så att intrycken gör att han blir trött i huvudet. Trötthet och liknande kan utrycka sig i frustration.
Som sagt gissar nu bara.