Varför håller förskollärare på med den här eviga kampanjen att skuldbelägga föräldrar?

Ser du verkligen inte vad insändaren försöker säga? 

Det var högst sannolikt bättre förr när ungarna gick på dagis, eller hos dagmamma.
Jag upplevde aldrig, på alla år, några klagomål öht.

"Förskola"?
Vad var det för fel på dåtidens dagis/dagmammor?

Vi hade dagmamma alla år förutom de två sista, då regionen tog bort dagmammorna... de fick börja jobba på dagis istället.

Märkte iofs inget negativt när barnbarnen gick på fsk heller, men å andra sidan är jag ju inte förälder till dessa barn. Men aldrig att jag hörde föräldrarna klaga heller.

Det är ju en fråga om hur man tolkar saker och ting. Det går ju att ta åt sig och känna sig utpekad och kränkt om man nu är lagd på det viset. Det går också att se det som att den som skrev det endast vill ge barnen en röst eftersom det är svårt för barnen själva att göra det. Som förälder är jag oerhört tacksam att pedagogisk personal engagerar sig i barnens väl och ve. Jag tog inte åt mig ett smack av den artikeln. Det fanns inget i den som fick mig känna mig som en sämre förälder. Jag önskar att mina barn (när de var små) kunde gått kortare dagar än de gjorde på förskolan. Det hade alla vunnit på. Nu var det tyvärr inte möjligt för vår del och då var vi ändå långt ifrån de som hade barnen där flest timmar. Men artikeln belyser bara barnens behov och inget annat. Jag har full respekt för att förutsättningarna ser olika ut och att det absolut finns familjer där det inte finns någon bättre lösning än att barnet är på förskolan 10 timmar om dagen. Men det hindrar inte att artikelns insändare har rätt i att det är ett bekymmer för barnen och i den bästa av världar kunde vara annorlunda. Det pekas inte ett finger i artikeln....men om man letar efter det och har en tendens att känna sig utpekad, eller har nära till dåligt samvete så är det lätt att ta åt sig.

Personligen tänker jag att det hade blivit mer konstruktivt om du istället konkret hade skrivit vad du såg som ett problem istället för att bara ifrågasätta om jag inte fattade det själv. Peka finger är inte särskilt svårt....det är inte särskilt hjälpsamt heller. Jag har jobbat på olika vis inriktat mot barn och ungdomar i snart 20 års tid och frågar du mig så är jag lite trött på det eviga nånannanismen-tugget.

Kanske vi alla skulle lyfta blicken och tanken istället och börja fundera på vad vi kan göra åt saken istället för att vara så upptagna med att berätta vems fel vi tycker det är....vilket no-shit-sherlock, ALLTID är någon annans.

Jag kan förstå båda sidor men börjar själv tröttna på det här skambeläggandet av småbarnsföräldrar. Jag har själv inga barn i förskola längre, nu när hon går i skolan är livet helt annorlunda. Jag kan göra vad jag vill på dagen utan att någon bryr sig, det är skolplikt osv. Men när barnet var litet, när man faktiskt behövde det, fanns ingen möjlighet till någon form av avlastning på det viset, trots sömnlösa nätter, virus efter virus, jobb som skulle klaras av på deltid, arbetsgivare som suckar över vab, förskola som ringer hem en varannan vecka, aldrig göra ett litet ärende under förskoletiden. Ständigt jagad och man gör fel i någons ögon hur man än gör. Jag tror hela samhället skulle tjäna på om vi slutar jaga folk som försöker göra rätt och få ihop sin vardag. Inte bara förskollärare har en tuff arbetsmiljö, många kvinnor jobbar i liknande verksamheter i offentlig sektor där arbetsmiljön är urusel. Jag arbetar själv på en vårdcentral och träffar varje vecka sjukskrivna personer som mår dåligt av stress. Arbetsgivarna borde ta sitt ansvar, det är där problemet ligger också. Om förskollärarna har en bättre arbetsmiljö skulle de själva må bättre och inte bli så bittra på alla föräldrar. Tror det också handlar om avundsjuka också, att de tror att föräldrarna har en mycket bättre arbetsmiljö där de kan flexa och slappa eller ta ledigt när de vill. De flesta har det dock inte så.

Jag tycker den är fruktansvärt raljerande över föräldrar i allmänhet: tolkar det som att det absolut är generell nivå som menas och inte enskilda dåliga föräldrar. Som att alla föräldrar prioriterar jobbet (enbart för sin egen skull , inte alls för att försörja familjen), skiter i sina barn och helst hade sluppit dem, men det ändå hade varit bättre för barnen att vara hemma med ignoranta föräldrar 

Den är såpass överdriven att det inte alls handlar om att känna mig träffad utan snarare att den är verklighetsfrånvänd. Jag själv är nog som folk är mest: stressar emellanåt över balansen jobb/familj, jobbar heltid, älskar tid med mina barn i allmänhet men längtar stundtals efter egentid. Barnen har trivts bra på förskolan som haft sina brister men tack och lov inte så stora som beskrivs i texten.

Jag uppmärksammade detta genom att den dök upp i facebook-flödet som förslag (alltså ingen jag känner/följer) och hyllades av förskolepersonal. 

Det framgår tydligt av texten att den är skriven av en förskollärare. Hur dom gör dokumentation i mentor visar på det (ifall du undrar). 

Jag kan inte se något annat syfte med texten än skuldbelägga föräldrar. Vad annat kan det annars vara? 

Det finns inget i den här texten som får mej heller att ta åt mej. Jag har förmånen att bara behöva ha mina barn halvtid på förskolan under tider som passar mina barn. Men för de föräldrar som kämpar för att få pusslet med ekonomi, arbete och barn är den här texten ett slag under bältet. Jag förstår inte hur du inte kan se det?

Naturligtvis är den skriven av en förskolepedagog....var det ens en fråga huruvida den var det???

Jag ser det antagligen ur ett annat perspektiv bara, inte svårare än så.

 

Det handlar nog inte om att skuldbelägga, jag tror förskollärarna vill belysa och berätta om ett stort problem, som de ser. 

Så uppfattar jag också texten.

Jag har nu också läst texten och håller med dig. Stärker tyvärr fördomar om hur förskollärare ser på föräldrar. Att "jobbet är viktigare och telefonen och egentiden" än det egna barnet. När de flesta föräldrar, i alla fall alla jag känner, kämpar för att få livet att gå ihop. På jobbet är man inte för att det är "viktigare" utan för att man behöver försörja sig. Om förskolläraren verkligen var intresserad av att göra det bättre för barnet borde hen fundera på och ge förslag på vad som skulle göra det bättre för föräldern. Men det är man ju inte intresserad av utan man vill tala om hur dumma föräldrar är.

Exakt detta, just precis såhär tror jag att det är, så bra sammanfattat. 

Jag har 2 barn, vi föräldrar hade möjlighet att ge våra ungar lagom mycket tid på förskolan.
Jag pratade alltid med personalen och kunde underlätta för dem och de kunde göra våran vardag lättare.