Han säger alltid att jag är arg!!!

Klart att han är missnöjd när hushållerskan han en gång fick på kroken inte sköter sitt jobb.

Och klart att du är missnöjd över att upptäcka att han ser dig som en hushållerska och inte en jämbördig partner.

Ni behöver nog många långa samtal för att få ordning på vilka roller ni egentligen ska ha (och vilken roll hans mamma ska ha).

Jag gör det mesta av det du säger redan men ändå så måste jag bli projektledare av någon outgrundlig orsak eller så får jag tusen frågor. Ska jag köra diskmaskinen? Ja vad tror du själv? Den är ju full?!
Det är ett mindre grustag i hallen borde jag dammsuga? Nää varför då? Dra runt det i hela huset i stället så att det tar en timme att dammsuga istället för fem minuter? Han frågar ju mer dumma frågor än en treåring och treåringar har ju en ursäkt i alla fall för dom är små och lär sig nya saker varje dag. 

Som när hans morsa insisterade på att sova över trots att hon bor 10 minuter bort och skulle få skjuts till oss och hem igen den dagen. Han fick tvätta alla handdukar i gästbadrummet och städa upp det både innan och efter att hon hade varit där och samma sak med lakanen i gästsängen. Så fyra tvättmaskiner fick han köra, bädda och städa istället för att resolut skjutsa hem henne. Jag tvingade på honom det arbetet då han inte verkar fatta hur mycket jobb det är att ha gäster t ex. 

Du skriver att jag är passivt aggresiv och det är jag absolut ibland. Men först när ord aldrig går in i skallen på honom och jag måste få honom att fatta genom att själv göra jobbet som med hans morsas helt onödiga övernattning eller att bara låta bli att fråga om middag i tid på helgen. 

Han säger alltid att jag är arg!!!

Nu är jag förbannad på min man. Varje gång jag ska prata med honom om något som idag; planering av julen och 11 personer hemma hos oss så reagerar han som en jävla idiot rent utsagt och börjar skrika direkt. 

Han skulle iväg mitt på dagen för att ta sin morsa på shopping och lunch som tar drygt fyra timmar. Innan dess så försöker jag säga att han väl inte behöver köra henne tvärs över stan till en restaurang hon alltid vill äta på varje helg utan att dom kan väl äta i centrum för vi har massor att göra. Om han åker till restaurangen ifråga så lägger det till en dryg timme på hans utflykt med henne till fem timmar. En timme vi egentligen inte har just nu då inget är klart till i jul än. Som vanligt är det jag som måste planera allt, tänka på allt och ändå så höjer han rösten direkt och säger att jag ska "lugna ner mig". 

Nu drog jag iväg i texten på dagens bråk men så här går det normalt till när jag försöker addressera något. 

Jag: Vi måste fundera ut hur vi ska göra med den där saken.
Han: Tagga ner! Sluta stressa över allt alltid! Jag har inte tid att prata om det här nu med arg och elak röst. 
Jag: (NU kanske jag höjer rösten) Men NÄR ska jag få prata med dig då? Jag får inte prata innan jobbet, under jobbet, efter jobbet för då är du stressad/trött/vill inte. Jag får inte prata när du är ledig för då vill du vara ledig. När ska jag få prata?! Varpå han ändrar hela samtalet till att jag måste försvara mig för att jag är så arg och måste sluta stressa. Men jag är INTE arg men man måste ju planera och fixa saker i ett vuxet liv. Gaaaah! Någon som har samma problem?

Nästa år så köper du hem färdig julmat istället. så kan du också vara ute på stan? 

Jaaa. Beställ hem mat, boka en storstädning till några dagar innan jul och skit i att agera hushållerska. Räkningarna delar ni ju på. 

Jag har helt slutat laga mat till jul, går till närliggande saluhall och köper det jag vill ha. Ingen blir glad av att jag är utsliten. Tycker man det är kul och rogivande att laga mat till 15-20 personer så är det väl toppen, vi andra kan beställa mat av professionella. 

Låt honom gå på sina luncher med mamma, under tiden tar du en spa-stund i några timmar med en kompis och bubblar och bastar och har det skönt.

Ju mindre man låter andras scheman påverka en, desto bättre. Kanske därför jag separerar nu haha! Ska bli så härligt att få bestämma allt själv! 

Han säger alltid att jag är arg!!!

Nu är jag förbannad på min man. Varje gång jag ska prata med honom om något som idag; planering av julen och 11 personer hemma hos oss så reagerar han som en jävla idiot rent utsagt och börjar skrika direkt. 

Han skulle iväg mitt på dagen för att ta sin morsa på shopping och lunch som tar drygt fyra timmar. Innan dess så försöker jag säga att han väl inte behöver köra henne tvärs över stan till en restaurang hon alltid vill äta på varje helg utan att dom kan väl äta i centrum för vi har massor att göra. Om han åker till restaurangen ifråga så lägger det till en dryg timme på hans utflykt med henne till fem timmar. En timme vi egentligen inte har just nu då inget är klart till i jul än. Som vanligt är det jag som måste planera allt, tänka på allt och ändå så höjer han rösten direkt och säger att jag ska "lugna ner mig". 

Nu drog jag iväg i texten på dagens bråk men så här går det normalt till när jag försöker addressera något. 

Jag: Vi måste fundera ut hur vi ska göra med den där saken.
Han: Tagga ner! Sluta stressa över allt alltid! Jag har inte tid att prata om det här nu med arg och elak röst. 
Jag: (NU kanske jag höjer rösten) Men NÄR ska jag få prata med dig då? Jag får inte prata innan jobbet, under jobbet, efter jobbet för då är du stressad/trött/vill inte. Jag får inte prata när du är ledig för då vill du vara ledig. När ska jag få prata?! Varpå han ändrar hela samtalet till att jag måste försvara mig för att jag är så arg och måste sluta stressa. Men jag är INTE arg men man måste ju planera och fixa saker i ett vuxet liv. Gaaaah! Någon som har samma problem?

Sätt er ner med papper och penna och gör en lista på vad som behöver göras. Dela upp sysslorna sinsemellan. 

Lägg dig inte i hur trött han är, vad han gör med sin mamma hur länge och annat tjafs. Gör bara det som står på din lista.

Men varför är det alltid kvinnan som ska göra den där listan? 

Nästa år så köper du hem färdig julmat istället. så kan du också vara ute på stan?