"Man sakkner inte koa förn båset ä tomt"

Du är uppenbart lika korkad som jag har varit. 

Nej, jag tror inte det. 

Antagligen, men det bjuder jag på. Det tog typ 45 år av mitt liv men till slut så träffade jag min kvinna. 
Lång tid? Javisst! Var det värt det? Med två separationer med barn ... njaa, men i efterhand - absolut!
Kunde inte ha blivit bättre.

Hmmm... Vad du ska göra? Tja, allt det där som är kvar att höra för att det ska bli en bra jul. Städa, fixa julmaten, ordna med julklappar och slå in dem.... samtidigt som du sköter ditt jobb och de övriga vardagliga sysslorna. 

Du tror att hon inte lämnat permanent.... det beror nog på hur du löser uppgifterna nu fram till julafton samt vad som sker efteråt gällande hur mycket ansvar du tar för saker och ting. 

Du och frugan behöver sätta er ner och prata, sannolikt med hjälp av en terapeut, om hur ni ska lösa problemen som gjort att ni hamnat där ni är. Antar att du ser dnna reaktion från henne som att "den kommer från ingenstans"? Om du däremot vet varifrån reaktionen kommer så vet du också vad det är hon vill att du ska göra och ändra.

Män är alltså hjälplösa i hemmet t.o.m. i AI- eran? ChatGPT to the rescue!
--

På själva julafton

Äta julbord (ofta mitt på dagen)

🎁 Dela ut julklappar

📺 Titta på ?Kalle Anka och hans vänner? kl. 15 (väldigt vanligt!)

Umgås, spela spel, ta promenad

Okej, det är ju positivt i alla fall. Och kanske desto viktigare att du tar tag i sakerna nu. 

Då är det städa och göra klart julmaten du ska göra antar jag. Du vet väl vad ni brukar ha på julbordet? Har hon inte receptbok hemma så googla recept.
Är julklapparna klara? 

Gör så gott du kan med förberedelserna. 

När hon sedan kommer tillsammans med släkten, kasta dig i famnen på henne och gråt att köttbullarna är oätbara, skinkan  fortfarande i kylen, granen vält och ligger nu på golvet med krossade julgranskulor överallt och minsta barnet har packat upp alla presenter inklusive de till släkten.

Att få ihop ett julfirande är ett mammutjobb och ett farligt sådant med risk för psykbryt och eldsvådor. Inte det minsta fredligt så som vi har det nu! 

Tänk att kunna slippa allt? Alltså att slippa den smygande ångesten i början av November varenda förbaskade år,

och istället gå till kyrkan för att fira Advent hela familjen. 

Lovar att ingen kommer att jämra sig över hur ni valt att fira 
den äkta julen.

På Julafton har de flesta hotell relativt få gäster, och man kan hitta jättemysigt boende till halva priset.

Det blir bra, ska du se. Jättebra, tillochmed. 

Guds frid, och God Jul ❤️

Dags att städa och fixa.

Jag misstänker att hon har berättat för dig många många gånger vad problemet är och vad hon behöver men du valde att ignorera det för att det är bekvämt. Jag kan ha fel men det är det klassiska scenariot. 

Och vad då dålig på att lista ut saker? Tror du att det faller sig naturligt för henne att fixa allt? Allt hon gör kräver planering, struktur och tid. 

Det många män inte förstår är att det som gör att kvinnans känslor dör är respektlösheten i att bli tagen för given, som om det är självklart att hon ska fixa allt och hålla ihop familjen. Vem vill känna sig som en serviceinrättning? 

Jag tänker bara good for her! Särskilt att hon gick mitt i julstöket. Varför ska hon ta ansvar för det när det finns en till fullt kapabel vuxen som kan förbereda allt (som hon antagligen gör varje år). 

Försök att minnas vad hon har sagt. Vad är det hon behöver av dig? Gissa inte utifrån ?hur alla fruntimmer är? utan vad har hon sagt? 

Att lämna eller bli lämnad är verkligen olika. Jag har tyvärr varit den som stått ut i alla fall utom ett.
Och  när jag tog beslutet , även om det var med barn i bilden så var jag så trygg med vad jag ville.
Innan dess hade jag blivit dumpad med och utan barn - men var den som försökte.
Idag har jag en fantastisk kvinna men ... någonting skaver ändå och jag vet inte vad!
Kanske passar bättre ensam trots allt?

Har du dammsugit än TS?

Min man kallade mig ikväll till mötet "gör en lista med mig så jag vet vad vi ska ha gjort tills imorron kl 15 och kan börja bocka av saker".

Det tog 26 år, men vi börjar närma oss...

26 år med någon som inte fattar - då hade jag gett upp..Både jag och min kvinna förutsätter att vi är vuxna människor som faktiskt löser saker tillsammans. 
Tydligen har vi haft olika liv innan vi träffades och hon är såå ovan vid att jag faktiskt gör saker. Lagar mat, städar och tvättar även hennes kläder!!
Det ät helt sjukt och man undrar vilket liv hon haft innan!

Det finns många män som klarar diskmaskin, tvättkorg, tvättmaskin, toalettborste och dammsugare. 

Problemet tror jag är att det inte räcker till om hemmet är större än 80 kvadrat. 

Sänka ribban JA.

Många människor idag har föräldrar som växt upp på 50 talet och kan inte torteras till omedelbar omställning enligt jämställdhetsprincipen.

Är det ett större hem bör ni anställa hemhjälp. 

Och väldigt många män "glömmer bort" hur man använder dessa efter några år sammanboende med en kvinna. Speciellt efter att det tillkommit små minimänniskor. 

Och den utrustningen räcker till ypperligt även på boytor större än 80kvm, speciellt om man hjälps åt både under veckan och helgen. 

Särbon har inga som helst problem med att hålla iordning i sitt hus, även med tre barn varannan vecka, utan hemhjälp. "Trots" att det är en han och "trots" att han har en massa andra projekt på gång och en trädgård att ta hand om, plus jobbar heltid. Nej, han är ingen supermänniska, bara någon som bryr sig om sin omgivning. 

Nu bor inte jag och min partner ihop men jag är, precis som din kvinna, inte van vid att någon hjälper till.

Det var sällan jag och exet kunde laga mat tillsammans utan att det blev tjafs om att jag gjorde fel (inte på hans vis) eller var i vägen. Det gällde förresten alla projekt. Städningen ansåg exet var mitt ansvar men skulle ske till hans standard. Jag avskyr att städa, tycker det är pisstråkigt, och gör därför så att det ser rent och snyggt ut men går inte till överdrift. Att få hjälp att bära saker var heller inte alltid garanterat. 

Nu har jag någon som finns där, vi samarbetar, har kul ihop och hjälps åt. Någon som tycker att det är naturligt att tex bära de tunga sakerna (även om han inte alltid får för "kan själv"). Men visst är det en omställning att kunna förlita sig på någon annan. 

Torteras till? Mina föräldrar var födda på 30-talet och min farsa delade på hushållsarbetet. Han tyckte att det var patetiskt med män som hävdade att de inte klarade av hushållsarbete när en apa kan lära sig det på nolltid. 

Han var en typisk alfa som kidsen kallar det idag, högt uppsatt chef, och menade att en bra karl reder sig själv. 

Farsan hade rätt, det är patetiskt med män som blir helt handfallna om frun drar mitt i julstöket.

Att hävda att man inte förstår hur hushållsarbetet kan delas jämlikt, när frun dessutom säkert har förklarat det 100 ggr, är bara manipulativt och något man gör av lättja och bekvämlighet. 

Det finns två aspekter av detta. Dels att inte ha för höga krav. Man måste inte fixa allt och huset kanske inte måste vara perfekt städat. Men någorlunda städat, några julklappar till barnen, julgran, lite julpynt och lite julmat, är ändå rimligt när man har familj.

Den andra aspekten är att hjälpas åt med det som ändå bör göras. Båda måste inte göra allt eller lika mycket, men det får inte bli för skevt.

Så vilket är det TS? Vad är det du inte fixar? Varför står du handfallen? Förväntar sig din fru 10 olika avancerade julrätter? Det är inte rimligt. Men de vanligaste julrätterna samt se till att barnen får en mysig jul, är inte för mycket begärt. Det klarar de flesta vuxna.

Att din fru har tröttnat på allt och dragit mitt i julstöket, är något ni får reda ut senare. Kanske har du bränt dina broar om du brukar lämna allt eller det mesta till henne. Kanske kan äktenskapet räddas. Kanske är din fru perfektionist och får sänka kraven. Kanske inte. Det kan inte avgöras här. 

Vilken tur då att vi varken håller på med tortyr eller omedelbar omställning. Inte heller lever vi på 50-talet.