Orkar inte med ensamheten längre

Det bästa är väl om man kan kombinera det hela, något som man är intresserad av, och samtidigt kan träffa någon. 

Trist då som man om man bara är intresserad av flugfiske och älgjakt, kanske? 

Men min kompis var genuint intresserad av träning , han behövde inte låtsas, och har som 40 + nu träffat en  kvinna som också är det. 

Ja, han är ju ingen extrem handlingsmänniska, en ganska normal kille, men lite blyg och försiktig. Men med åren växte han till sig och han var mycket motiverad att träffa någon. Han var också ute efter en seriös relation. 

Om man är genuint intresserad av något så fyller det ju mening i livet. Man kan träffa likasinnade, vara med i jaktlag och flugfiskarföreningar om det råkar vara ens intressen. Finns många av båda könen som brinner av dessa intressen. Man kommer in i nya sammanhang som i sin tur kan leda till ytterligare ny bekantskaper...
Jag gick med i en bok-klubb föf nåt år sedan och vi ska nu fira nyår med en i bok-klubben tillsammans med hennes kompisgäng. Chans att lära känna massa nytt folk...

Jag tror inte på idén att göra saker enbart för att träffa någon. Riskerar att bara spä på känslan av misslyckande när man inte träffar någon.
Nä, lev ett liv som ger dig mening så blir en partner en bonus men inte själva meningen...

Du kan alltså inte läsa?

Tyvärr så fostras vi till att bli relationsmänniskor i mångt och mycket, och jag tror att främst män har en större benägenhet att ha formats av uppväxten och föräldrrnas syn på saker än kvinnor. Har mött en del ofrivilligt ensamma män som liksom lever kvar i det förgågna, som tror att det funkar på samma sätt nu som när de var i tonåren/ unga år. Vi har ju en helt annan tidsanda nu när det mesta sker digitalt och framförallt dating, och där sållas många män bort pga att de är socialt bortkomna när det gäller att ta kontakt med nya människor i allmänhet och kvinnor i synnerhet. Det är tyvärr väldigt vanligt att män inte kan formulera sig eller skriva en längre och presenterande text vid en första kontakt på en datingapp, utan det blir bara "Hej, läget?" "Lust att träffas?" och "vad görs?"

Kvinnor får hundra-tusentals sådana meddelanden och undrar nog om det är osäkra tonåringar eller fullvuxna, äldre män de har att göra med.

Uppenbarligen inte.

Du kommer inte undan att jobba med dig själv om du vill lösa situationen. Om du fortsätter som nu kommer garanterat inget att förändras. 

Hur ska man ta sig ur denna situation när man är 40 år?
Eller är det dags att inse att man inte är ämnad för denna värld?

Frågorna som du har ställt tycker du att du har fått något svar? 

Vad menar du med ta sig ur denna situation? Att du hittar en kvinna att dela livet med?  Att du får en bättre självkänsla? Att du inte känner dig ensam?

Om du inte tar dig ur situationen menar du då att vi ska svara Ja då är det dags för dig att inse att du inte är ämnad för denna världen d.v.s. men det menas väl att vi tycker att du skulle ta livet av dig? Rimligtvis borde vi säga nej. Livet blir inte alltid som man önskar man får ta det som det är.....det  kallas acceptans. 

När tänker du att du ska komma ur situationen? Hur mycket tid vill du ge på att försöka?

Vilka råd har du tagit till dig som du har fått här? Det verkade inte som att du kan nöja dig med att ha nära vänner...jag lever själv som singel och längtar efter en partner men jag tycker vänskap är så viktigt och värdefullt för mig. Vill inte att mitt liv ska vara tomt och innehållslöst och ensamt bara för att jag är singel. 

Att säga till sig själv att man är värdelös och liknande, det blir en slags psykisk misshandel och du bryter ner dig själv. Ett tips gör tvärtom!!! Jag duger jag är värdefull, jag tar hand om mig själv. 

Mycket klokt skrivet! En man som levt ensam i hela sitt vuxna liv, kanske med någon form av dignos, har nog svårt att göra sig en föreställning om hur krävande det faktiskt kan vara att leva i en relation. Vill man att det skall fungera måste man vara beredd på att göra stora uppoffringar och inte bara se till sina egna behov.
Plötsligt dyker det upp någon som tycker gardinerna är fula, vill se romcom istället för fotboll och som kan få ett raseriutbrott för att tallrikarna inte ställs in på rätt sätt i diskmaskinen!

Istället för att bara gråta över vad han vill ha, bör TS fråga sig vad han faktiskt kan erbjuda en kvinna. Har han ett fast jobb och ett mål i tillvaron? Ordnad ekonomi? Har han en välrenoverad, välinredd och välstädad bostad? Klär han sig propert och är ytterligt noga med sin hygien? Fritidsintressen förutom TV-spel? Någorlunda händig? Körkort och bil? Detta är absoluta grundförutsättningar!
Om TS är arbetslös, långtidssjukskriven, bor hemma hos mamma, är överviktig och/eller har skulder kan det nog kvitta vilka välmenande råd trådens skribenter vill ge honom. Ingen vettig kvinna vill ha med en gråtmild loser att göra.

Så är det. Tyvärr så är det så att en man måste ha mycket att erbjuda idag för att lyckas på relationsmarknaden. Minimikraven brukar vara ett fast jobb, ett socialt liv och grundläggande skötsel av hygien och att vårda sitt utseende, ta han om sin kropp m.m.

Här på forumet har funnits män utan riktigt arbete, som kanske på sin höjd gått på någon dagverksamhet eller inte haft någon sysselsättning alls, som suttit och gnällt på FL och skyllt sina misslyckanden i livet på kvinnorna. Sådant har aldrig fungerat och kommer aldrig att fungera. En man som inte har arbete, är utbildad, inte har ett socialt liv och inget som kan ge honom mening förutom ett förhållande och sex, är ett big no no för de allra  flesta kvinnor.

Möjligtvis kan de attrahera kvinnor som har lika stora problem som de själva.

Jag försöker se de positiva sakerna också. Jag har ett bra jobb, jag har en lägenhet i ett område där jag verkligen vill bo. För jag har kämpat mig till det. Jag reser en hel del vilket jag tycker om och gör saker jag vill. Men ensamheten gör sig alltid påmind när jag kommer hem till en tom lägenhet. Särskilt på helgerna.Det är för att jag känner mig som det. Som andra sagt i tidigare inlägg här på forumet så finns det riktiga träsktroll som hittar en kvinna. Och alla möjliga defekter. Men jag har aldrig hittat en enda. Då känner jag mig som ett missfoster.

Det värsta är att jag inte tror på att detta kan ändras. Varför skulle det plötsligt göra det såhär mitt i livet?

I denna världen finns det inga garantier för att lyckas med det som man vill ska hända, det finns ingen "magic silverbullet". 

Det enda man kan göra är att ge det som man önskar ska hända en god chans att inträffa.

Genom att göra saker som får en att närma sig målet kan man ge målet en möjlighet att uppnås. 

Att ha en viss inställning och arbeta mot något, istället för att krampaktigt förvänta sig att det man vill ska hända inom kort. 

Exempel från ekonomin:

Jag vet att börsen går på plus i ett långt tidsperspektiv, så har det varit historiskt,  men ett enskilt år och i allra värsta fall ett drygt årtionde, så kan den gå back eller ligga still. 

När jag nu ska spara långsiktigt (över 10 år t.ex.), så sätter jag in pengar i en billig fond med aktier från hela världen och låter tiden gå. 

Nu kan jag ha otur och det mycket ovanliga fallet inträffar att börsen inte går upp på 10 år. Utfallet av min investering blev inte bra. Men det berodde inte på att jag gjorde fel, utan på otur.

Mitt val var rätt. I de allra flesta tidsperioder brukar börsen gå upp en bit på 10 år. 

Mer än så kan jag inte göra. Utan jag måste göra det som historiskt har gett bäst avkastning i ett längre tidsperspektiv. 

Det är precis detsamma med att söka en partner eller utbilda sig till ett jobb. 

Man måste göra de val och de handlingar som kan föra mot målet. Men man kan inte bestämma att det ska hända. 

Så livet handlar egentligen om att kunna hålla kursen, trots motgångar och egna tvivel. Och vara beredd på att, trots ansträngningar, så kanske jag inte alltid når ända fram. 

Du kan bara göra det vettigaste som leder mot målet.

Det kan vara att t.ex. ägna sig åt något som man själv är intresserad av, där det samtidigt brukar finnas kvinnor som också är intresserade av ämnet. Men det är inte säkert att man hittar någon, man kan bara göra sitt bästa.

Livets konst är att ändra det man kan ändra och acceptera det man inte kan förändra. Men man vet inte vad man kan förändra förrän man har prövat på ett uthålligt och klokt sätt.