-
-
Svar på tråden Hur orka?
-
Inte alls rädd för honom.. världens snällaste.. kanske för snäll.. inte rädd för att bli själv heller.. kan längta efter det.. men alla år o allt ihop....Hellishen skrev 2025-12-31 12:11:15 följande:
Är du rädd för honom? Isf måste du ta hjälp med att lämna.
Är du rädd för att bli ensam? Det är en dålig anledning att stanna i en dålig relation. Du mår bättre ensam än med någon som får dig att må dåligt. Jag lovar.
-
Sjukdom frestar på. Det kan både förändra oss som personer och förändra dynamiken i våra relationer.Anonym (Såna tvivel) skrev 2025-12-31 17:11:33 följande:Båda har nog förändrats.. åt olika håll.. viss sjukdom genom åren..
-
Låter som någon slags parterapi skulle kunna leda framåt, antingen att ni hittar lösningar tillsammans eller att ni separerar.Anonym (Såna tvivel) skrev 2025-12-31 17:13:07 följande:Inte alls rädd för honom.. världens snällaste.. kanske för snäll.. inte rädd för att bli själv heller.. kan längta efter det.. men alla år o allt ihop....
Eller är det något annat du behöver ändra i livet, jobb eller fritid? Man lever bara en gång. -
Är nog på väg isär... får ångest av tanken, han anser att det är mest mitt fel men jag anser att det krävs två i tango... jag borde kanske hitta ett intresse.. o även han.. tid ifrån varann så tiden ihop blev mer värt..Anonym (P) skrev 2026-01-01 21:24:27 följande:Låter som någon slags parterapi skulle kunna leda framåt, antingen att ni hittar lösningar tillsammans eller att ni separerar.
Eller är det något annat du behöver ändra i livet, jobb eller fritid? Man lever bara en gång. -
Jättesvårt att säga vad som är bäst för dig.Anonym (Såna tvivel) skrev 2026-01-03 19:21:31 följande:Är nog på väg isär... får ångest av tanken, han anser att det är mest mitt fel men jag anser att det krävs två i tango... jag borde kanske hitta ett intresse.. o även han.. tid ifrån varann så tiden ihop blev mer värt..
Det kan kännas hemskt att tänka på skilsmässa oavsett om förhållandet är värt att kämpa för, eller om det inte är det och skilsmässa i det fallet är bäst. Själva tanken att separera är otäck. -
Att han skuldbelägger dig för att er relation faller sönder och inte tar något ansvar själv talar ju för att du gör bäst i att bryta upp!
Låt inte honom tynga ner dig. Att vilja ha det bra och förbättra saker och jobba på problem är inte samma sak som att "vara problemet". Att ignorera problem och vägra förändring som han, det är att vara problemet.
Anonym (Såna tvivel) skrev 2026-01-03 19:21:31 följande:Är nog på väg isär... får ångest av tanken, han anser att det är mest mitt fel men jag anser att det krävs två i tango... jag borde kanske hitta ett intresse.. o även han.. tid ifrån varann så tiden ihop blev mer värt.. -
Tror han försökt på sitt sätt men inte tillräckligt enligt mig, dock tycker han samma sak, att jag inte försökt.. så där är väl hela problemet.. vi lyckas inte men han kan stå ut längre än jag med det..
-
Parterapi för att antingen kunna hitta nya sätt att leva ihop eller separera på ett bättre sätt.Anonym (Såna tvivel) skrev 2026-01-04 08:49:55 följande:
Tror han försökt på sitt sätt men inte tillräckligt enligt mig, dock tycker han samma sak, att jag inte försökt.. så där är väl hela problemet.. vi lyckas inte men han kan stå ut längre än jag med det..
Vill din man inte försöka hantera problemen ni har på ett vettigt sätt, så är det nog ganska kört. Det vill säga skilsmässa är nog lösningen.
Om det inte är ditt jobb som du är verkligen rejält trött på och den tristessen/svårigheterna spiller över på äktenskapet? -
Hur går det?
-
Särbo. Skaffa dig ett eget nytt hem, inred det så som du alltid drömt om! Gör de resor du alltid längtat efter! Det går utmärkt att resa på egen hand! Odla intressen, läs, motionera, gå på konsert och teater! Skaffa ett nätverk! Ny flashig garderob!
-
Tänker på överskriften "Hur orka?"Anonym (Såna tvivel) skrev 2025-12-29 16:34:15 följande:Hur orka? Jag vet inte vad jag ska göra.. har rätt stora tvivel kring relationen. Mycket är bra men jag tror att vi gått på varandra för mycket (vissa saker som kanske gjort att det blivit så genom alla åren). Frihet finns men så mycket rutiner som är invanda som gör det svårt.. vi är för sammansvetsade på något sätt. Problemet är väl att det är mest jag som upplever mig kvävd av det. Vi har nästan spenderat hela semestrar o ledigheter. Ingen har direkt några intressen o jag kan/orkar inte åka iväg bara för att vi ska vara ifrån varann (båda gillar att vara hemma). Energin o kommunkationen har ändrats mellan oss, åt lite olika håll.. vi har pratat (så gott vi kan).. råd? Känns som hjärta o hjärna vill olika varje dag..
Man kanske inte behöver orka om det känns hopplöst? -
Nej det kan man ju fundera på, går det förändra om de e så tufft.. men jag är så 50/50. Allt känns så knäppt. Så mycket som ändå gör att jag håller fast (och vet knappt vad som är vad, är det för trygghet, vana, kärlek) o ändå finns en längtan efter att bara få sköta mig själv utan att anpassa mig. Oavsett om jag får frihet nu så är det vanor/rutiner som gör att mitt sätt att tänka o agera hela tiden sätter mig själv sist o jag får dåligt samvete om det påverkar nån annan om jag gör saker.
Så varannan dag känner jag att jag vill kämpa men kan samtidigt slås av känslan att det kanske är fel.. samtidigt som om jag vill lämna så får jag känsla av sorg av förlusten av "min bästa vän" o rädsla för kaoset o allt praktiska som skulle följa. Jag har föreslagit särbo (flytta isär ett tag) men det ses som ett utdraget avslut. O jag kan ju inte garantera utgången heller.. har inget intresse för att träffa ny.. (som kanske hade varit en "lättare språngbräda") nu finns inget "uppenbart fel" mer kanske att relationen hamnat lite snett. O som sagt halva jag vill ändå komma på rätt fot men andra halvan har gett upp. -
Det låter som om ni har ett tryggt och stabilt förhållande, men har drabbats av slentrian och tristess. Om det är så, så får man jobba på att bryta det. Det finns hundra sätt.
Stäng av teven och tänd ett ljus
Planera en resa ni aldrig gjort, rekommenderar Auschwitz
Skaffa en gemensam hobby eller var för sig, kom hem och var glad och berätta
Piffa upp sexlivet med porr, erotik, bondage, smisk, rollspel, fantasier
Duscha tillsammans
Byt matvanor, laga aldrig något ni lagat förut
Skaffa hund
Flytta
Möblera om, köp en ny soffa
Bjud hem några ni gillar men inte vågat
Skaffa något av de "kortspel" om förhållanden som finns i bokhandeln, till exempel med frågor som ni aldrig ställt till varandra
Köp andra kläder, även sexiga underkläder
(Vi lägger just nu ett tusenbitars pussel, något vi aldrig gjort förut. Och har bokat en resa till Kanarieöarna.)
-
Boka familjerådgivning, du behöver hjälp att landa i detta. Du kan boka både enskilda samtal och samtal tillsammans.
-
Inte helt bekväm på ett sätt o prata och inget han vill.. har inte helt energi för o dra allt heller på nåt sätt... själv.. känner mig lite likgiltig o fastnat lite så skulle kanske behövas.. hade velat hitta mitt liv i detta men vet inte helt hur..Anonym (Livskris?) skrev 2026-01-29 17:38:34 följande:
Boka familjerådgivning, du behöver hjälp att landa i detta. Du kan boka både enskilda samtal och samtal tillsammans.
-
Men lämna honom bara då? Vad väntar du på egentligen?Anonym (Såna tvivel) skrev 2026-01-29 20:15:53 följande:Inte helt bekväm på ett sätt o prata och inget han vill.. har inte helt energi för o dra allt heller på nåt sätt... själv.. känner mig lite likgiltig o fastnat lite så skulle kanske behövas.. hade velat hitta mitt liv i detta men vet inte helt hur..
-
Efter en lång historia ihop o respekt o något slags hopp att man kan vända. O sorgen över allt..Hellishen skrev 2026-01-30 16:08:22 följande:Men lämna honom bara då? Vad väntar du på egentligen?
-
Det du beskriver påminner om depression - man är orkeslös och tar därför inte itu med orkeslösheten.Anonym (Såna tvivel) skrev 2026-01-29 20:15:53 följande:Inte helt bekväm på ett sätt o prata och inget han vill.. har inte helt energi för o dra allt heller på nåt sätt... själv.. känner mig lite likgiltig o fastnat lite så skulle kanske behövas.. hade velat hitta mitt liv i detta men vet inte helt hur..
Du behöver nog övervinna ditt motstånd om det ska bli någon förändring. För det kan bli bättre, det tror jag verkligen.