Anonym (Orolig)

Igår 00:27

29 svar

Risk för allergi för barnet?

Vi har blivit gravida och är nu i vecka 7, sambon har ett barn sen tidigare medans jag är barnlös. Personligen har jag aldrig suktat efter barn och skulle inte ha något emot att leva utan barn MEN sambon vill gärna ha fler barn och jag är väl egentligen inte emot.

Mitt problem nu är att jag har pälsdjursallergi, pollenallergi och ansträngningsastma, vi har hundar sen tidigare och dom är extremt viktiga för mig, som om de vore mina barn, jag gör allt för dom och skulle aldrig kunna tänka mig att lämna bort dom. Jag känner inte av min allergi eller astma alls (förutom minimalt vid förkylning) trots att jag inte medicinerar utan kroppen har vant sig. Men nu är jag jätteorolig för att behålla barnet och funderar på en abort utifall barnet skulle födas med pälsdjursallergi.

Är det någon här som har liknande förutsättningar men som fått ett friskt barn? kanske till och med någon som sitter på nån go statistik? Eller pratat med bm/läkare om det här?

Önskar alla ett gott nytt år!

Anonym (Ellen)

Igår 10:21

#11

Anonym (Orolig) skrev 2026-01-01 01:11:27 följande:

Bra tanke! Du har uppfattat det helt rätt. Jag tror inte jag letar ursäkter utan hade börjat landa i tanken att behålla och tycka de blir mysigt när det här nu kom över mig och jag blev rädd eftersom jag förstår att man inte kan trycka i ett spädbarn antihistaminer och som förälder förväntas man prioritera sitt barn först i alla situationer vilket är självklart för mig.. Förutom när det gäller att göra mig av med hundarna och ser inte hur vi skulle kunna lösa det på annat sätt.

Två av hundarna är ?hundgårdshundar? (Jämthundar) som jag tar in på kvällarna bara för att det är mysigt men dom trivs lika bra i hundgården så dom är inget problem. Men en är en 8mån sällskapshund och han är mitt liv, min träningskompis och min enda fritid/hobby och jag skulle välja honom framför ett barn som det känns och det är ju inte så ansvarsfullt som förälder och då kanske jag helt enkelt inte passar som förälder tänker jag.

Eftersom du resonerar så här så tänker jag att du inte verkar redo att bli förälder. Visst växer man med uppgiften, men att sätta barn till världen när man har din inställning låter inte som någon riktigt bra idé. Det låter inte som att du vill ha barn.

Anonym (Prosit)

Igår 10:22

#12

Anonym (Hm) skrev 2026-01-01 06:42:06 följande:

En snabb googling säger att det är cirka 30% risk att barnet ärver allergin, men att exponering för djur tidigt i livet minsksr risken, eftersom Immunförsvaret lär sig redan tidigt Och byggs upp snabbare än hos de som inte växer upp med djur.

Är uppvuxen med katter och hund, bodde på en mindre gård med mjölkkor (inte vår) och en förälder som jobbade på en annan mjölkgård (släktens). Jag hade en allergi och ansträningsastma som vi visste om från jag var 5 men visade sig när jag var runt gymnaieålder att jag hade pälsdjur, pollen med mera. Så de 30% finns 😉 Ingwn av mina föräldrar eller syskon har kända allergier men både morbror och farbror har.

Däremot funkade der med katterna jag var uppväxt med så länge jag bodde hemma. Då var jag van, men när jag flyttade reagerade jag direkt.

Vet en som skaffade en hund med hjälp av en homeopat. Personen fixade sin hund utan problem. Men ingen annan hund, inte ens från samma kull. Så visst går det om man vill.

Men tänk också på att barnet har 50% andra gener genom sin andra förälder. Det är ju inte bara dina gener som ska vidare. Inget av mina barn är allergiska, själv har jag fått fler allergier. Jag är ju tacksam för deras skull.

Jobbade med en för många år sedan som berättade att både hon och hennes man hade många allergier, både mat och annat. Deras barn? Inte en enda allergier eller överkänslighet.

Å andra sidan vet jag också folk runt 50 som plötsligt fått allergiska reaktioner utan att haft en enda reaktion på nåt tidigare I livet.

Det enda säkra man vet är att man vet inte på förhand vad ens barn vinner för gener i genlotterier.

Anonym (Orolig) Trådstartaren

Igår 15:49

#13

Tow2Mater skrev 2026-01-01 02:03:50 följande:

Pappan kan ta barnet ifall ni måste ha separata boenden pga hunden....

Ja det är definitivt ett alternativ jag behöver ta upp med honom när ja lyfter min oro.

Anonym (Orolig) Trådstartaren

Igår 15:52

#14

Anonym (Allergiker) skrev 2026-01-01 02:03:52 följande:

Jag är allergiker (pollen, päls, kvalster). När barnen föddes hade vi hund. Vi såg antydan till reaktion, speciellt på ena barnet, när hunden slickade på bebis. Hunden flyttade till min mamma när barnen var dryga året men det hade inte med allergin att göra utan att han var gammal när vi fick barn och knappt sov samt tyckte att det var jobbigt när de började röra på sig ordentligt (barnen var inte på honom utan det var rörelsen som var jobbig).

Nu är barnen i yngre tonåren, ena barnet är allergisk mot päls (mamma har hundar som barnet känner av ibland), pollen, nötter och stenfrukter. Tvillingen jan känna av pollen när det är riktigt höga halter.

Vad gäller allergier och ärftlighet är det snårigt.

Min mormor var allergisk mot timotej (ett gräs). Min kusin var födoämnesallergisk och även pollen och päls som liten. Sedan växte det bort men pälsallergin kom tillbaka. Jag blev allergisk som 12-åring vilket krossade drömmen att bli veterinär. Mamma blev pollenallergisk som typ 40-åring.

Att göra abort för att ett barn eventuellt kan bli allergisk är vansinne i mina ögon.

Tack för svar! Skulle du säga att allergin eskalerade när hunden flyttade?

Anonym (Orolig) Trådstartaren

Igår 15:55

#15

Anonym (Hm) skrev 2026-01-01 06:42:06 följande:

Tack för att du svarade så ödmjukt och förklarande utan att få taggarna utåt, jag vet att min kommentar kunde uppfattas lite styv. Jag förstår din oro och tycker ändå att du verkar tänka klokt. För ja, man kan inte trycka i en bebis allergimediciner. Dock tycker jag att du ska släppa oron och försöka njuta av graviditeten. Vi kan inte styra världen, vår eller någon annans framtid, och det är långt ifrån säkert att barnet ärver din allergi. En snabb googling säger att det är cirka 30% risk att barnet ärver allergin, men att exponering för djur tidigt i livet minsksr risken, eftersom Immunförsvaret lär sig redan tidigt Och byggs upp snabbare än hos de som inte växer upp med djur.

Jag tycker du ställde frågan på ett bra sätt utan att det kändes dömande :) Du har rätt, 30% är ju inte jättehögt jag tänkte mer det var 50% och som du säger kanske barnet isåfall skulle vänja sig när hunden finns där från början. Jag ska försöka tänka lite mer lösningsorienterat än vad jag lyckats med hittills få se vad jag landar i, men tack för svar :)

Anonym (Ellen)

Igår 15:56

#16

Anonym (Orolig) skrev 2026-01-01 15:49:18 följande:

Ja det är definitivt ett alternativ jag behöver ta upp med honom när ja lyfter min oro.

Om du är seriös med det här svaret så råder jag dig till abort snarast möjligt. Visste jag vem du var skulle jag nog annars ringa soc och be dem ha ett öga på dig och barnet sen. Det är faktiskt helt sjukt att prata om ett barn som du gör. Jag tror att den person du svarade var sarkastisk. Snälla säg att du också är det!

Anonym (Orolig) Trådstartaren

Igår 15:58

#17

Anonym (S) skrev 2026-01-01 06:58:48 följande:

Så varför ens skaffa barn när du känner så?

Hur ska du göra om barnet blir allergiskt?

Det är precis det jag försöker klura ut om det är värt att chansa för att gubben verkligen önskar fler barn och vad jag kan ha för plan B och C om det skulle inträffa.

Anonym (Orolig) Trådstartaren

Igår 16:00

#18

Anonym (Victoria) skrev 2026-01-01 09:30:21 följande:

Jag är allergisk mot pälsdjur och har liksom du förkylningsastma. Mina barn är båda allergiska mot pälsdjur och får andningspåverkan av att vistas i utrymmen där det finns pälsdjur, även om djuren inte är där då.

Om du inte är beredd att prioritera ditt barn, ska du självfallet inte ha några barn och bör göra abort.

Vad tråkigt att höra att deras allergi är så extrem, träffade dina barn djur regelbundet hos släkt/vänner när dom var spädisar innan ni såg någon reaktion?

Anonym (Orolig) Trådstartaren

Igår 16:03

#19

Anonym (B) skrev 2026-01-01 10:13:17 följande:

Nu är varken jag eller min partner allergiska men våra liv har alltid kretsat kring djur, så vi hade samma oro när vi blev föräldrar. Men för att lugna oss inför föräldraskapet lade vi upp en plan kring hur vi skulle göra om barnet trots allt blev allergiskt. Det är svårt att styra över genetik men det kan kanske kännas tryggt även för dig att ha en plan B? För oss landade det i att vi i så fall får dela upp huset i två "lägenheter", vilket är möjligt med hänsyn till planlösning. Så får djuren vara i ena delen och så får vi vuxna turas om med att sova där.

Jag tycker inte att man per automatik är en dålig förälder för att man inte känner sig helt beredd på att ge upp stora delar av sin livsstil och identitet sekunden man får reda på att man väntar barn.

Sen när barnet väl finns och är en del av familjen får man ändå lösa situationer allt eftersom de uppstår, och planerna man hade innan får troligen revideras oavsett.

Otroligt tacksam över ditt svar, det är precis den här typen av svar jag letade efter för att lugna nerverna, så skönt med fler som tänkt i samma banor och landat i plan B som ni gjorde. Tusen tack :)

Anonym (Orolig) Trådstartaren

Igår 16:10

#20

Anonym (Ellen) skrev 2026-01-01 10:21:44 följande:

Eftersom du resonerar så här så tänker jag att du inte verkar redo att bli förälder. Visst växer man med uppgiften, men att sätta barn till världen när man har din inställning låter inte som någon riktigt bra idé. Det låter inte som att du vill ha barn.

Så kan det vara, det är lite det jag försöker reda ut. För mig handlar det här om att min hund är idag min bebis och det viktigaste jag har i livet så för någon som inte har sina djur på det sättet kan man jämföra det med att barn nummer 2 skulle bli sjuk av att vistas i samma hem som barn nummer 1. Jag försöker hitta lösningar för att se om det är görbart eller om jag ska lägga ner och skilja mig från mannen som då behöver hitta en ny partner för att kunna skaffa fler barn eftersom det är viktigt för honom. Men du har samtidigt rätt, jag är inte en person som ser att barn är den enda meningen med livet som flera i min omgivning gör så jag antar att det är därför det låter som att jag inte vill ha barn.

Anonym (Victoria)

Igår 16:13

#21

Anonym (Orolig) skrev 2026-01-01 16:00:34 följande:

Vad tråkigt att höra att deras allergi är så extrem, träffade dina barn djur regelbundet hos släkt/vänner när dom var spädisar innan ni såg någon reaktion?

Barnen träffade djur med jämna mellanrum och vi var ute mycket. Trots det är de allergiska mot i princip alla pollen samt pälsdjur. Vi såg reaktion väldigt tidigt på dem, de fick symptom redan i tvåårsåldern.

Anonym (Orolig) Trådstartaren

Igår 16:15

#22

Anonym (Prosit) skrev 2026-01-01 10:22:52 följande:

Är uppvuxen med katter och hund, bodde på en mindre gård med mjölkkor (inte vår) och en förälder som jobbade på en annan mjölkgård (släktens). Jag hade en allergi och ansträningsastma som vi visste om från jag var 5 men visade sig när jag var runt gymnaieålder att jag hade pälsdjur, pollen med mera. Så de 30% finns 😉 Ingwn av mina föräldrar eller syskon har kända allergier men både morbror och farbror har.

Däremot funkade der med katterna jag var uppväxt med så länge jag bodde hemma. Då var jag van, men när jag flyttade reagerade jag direkt.

Vet en som skaffade en hund med hjälp av en homeopat. Personen fixade sin hund utan problem. Men ingen annan hund, inte ens från samma kull. Så visst går det om man vill.

Men tänk också på att barnet har 50% andra gener genom sin andra förälder. Det är ju inte bara dina gener som ska vidare. Inget av mina barn är allergiska, själv har jag fått fler allergier. Jag är ju tacksam för deras skull.

Jobbade med en för många år sedan som berättade att både hon och hennes man hade många allergier, både mat och annat. Deras barn? Inte en enda allergier eller överkänslighet.

Å andra sidan vet jag också folk runt 50 som plötsligt fått allergiska reaktioner utan att haft en enda reaktion på nåt tidigare I livet.

Det enda säkra man vet är att man vet inte på förhand vad ens barn vinner för gener i genlotterier.

Tusen tack för alla exemplen, det visar verkligen hur olika det kan vara vilket inger hopp, framförallt det du skrev om att du tålde katterna fram tills att du flyttade hemifrån.
Det är ju helt sant att det bara är 50% av mina gener som förs vidare så jag kanske kan hoppas på att barnet ärver min bättre hälfts hälsa :)

Anonym (Orolig) Trådstartaren

Igår 16:16

#23

Anonym (Victoria) skrev 2026-01-01 16:13:50 följande:

Barnen träffade djur med jämna mellanrum och vi var ute mycket. Trots det är de allergiska mot i princip alla pollen samt pälsdjur. Vi såg reaktion väldigt tidigt på dem, de fick symptom redan i tvåårsåldern.

Tack för svar!

Anonym (Orolig) Trådstartaren

Igår 16:28

#24

Anonym (Ellen) skrev 2026-01-01 15:56:27 följande:

Om du är seriös med det här svaret så råder jag dig till abort snarast möjligt. Visste jag vem du var skulle jag nog annars ringa soc och be dem ha ett öga på dig och barnet sen. Det är faktiskt helt sjukt att prata om ett barn som du gör. Jag tror att den person du svarade var sarkastisk. Snälla säg att du också är det!

Varför då? För att två föräldrar väljer att vara särbos med barn utan att hata varandra som ex ofta gör? Soc har nog betydligt sämre familjeförhållanden att fokusera på än så. Min tanke av det förslaget landade mer mot det som Anonym (B) skrev då även vi har planlösningsmässigt enkelt att dela upp huset och ?bo? separat.

Anonym (Allergiker)

Igår 17:37

#25

Anonym (Orolig) skrev 2026-01-01 15:52:10 följande:

Tack för svar! Skulle du säga att allergin eskalerade när hunden flyttade?

Inte för barnet men jag har blivit känsligare. Allergin kom på riktigt när barnet var ca 6 år. Innan dess var det inga känningar. Pollen kom först (björk), sedan blev det liksom lite extra varje år typ. Nu har pälsallergin mot hund avtagit, däremot katt reagerar barnet kraftigt på.

Det finns ju allergischampoo att tvätta hunden i. Sedan får man dessutom städa ofta, dammsuga minst en gång om dagen, att barnets rum är en pälsfri zon, luftrenare etc.

Både jag och barnet märker av pälsallergin mer när vi antingen håller på att bli sjuka eller när det är pollensäsong (björk i synnerhet).

Nu vill barnet ha hund och är i ålder att faktiskt kunna bestämma själv gällande det. Vi tittar på små, allergivänliga raser men behöver ordna lite runt om innan vi köper hund.

Anonym (B)

Igår 20:03

#26

Jag vill också bara inflika, eftersom mina djur verkligen var mina bebisar innan barnet föddes, att instinkten att skydda sitt eget barn trumfar den kärlek man känner till sina husdjur, även om det är jättesvårt att föreställa sig innan man har ett barn. För mig tog det dessutom ett par månader innan den där kärleken till barnet faktiskt infann sig också. Vilket är okej! Jag är fortfarande väldigt mån om mina djur, men ens eget barn är lite annorlunda.

Anonym (Ellen)

Igår 22:05

#27

Anonym (Orolig) skrev 2026-01-01 16:28:16 följande:

Varför då? För att två föräldrar väljer att vara särbos med barn utan att hata varandra som ex ofta gör? Soc har nog betydligt sämre familjeförhållanden att fokusera på än så. Min tanke av det förslaget landade mer mot det som Anonym (B) skrev då även vi har planlösningsmässigt enkelt att dela upp huset och ?bo? separat.

För att det är helt knäppt att ens tänka tanken att välja att bo med sin hund istället för sitt barn. Då har man noll kunskaper om barns behov och noll förmåga att sätta sig in i barnets situation.

Det är inte att vara särbo med barnets andra förälder som är skevt utan att kunna tänka sig att frivilligt välja bort att bo med sitt barn, bara för att få ha kvar sin hund. Det är faktiskt totalknäppt.

Tow2Mater

Igår 23:01

#28

Anonym (Ellen) skrev 2026-01-01 15:56:27 följande:

Om du är seriös med det här svaret så råder jag dig till abort snarast möjligt. Visste jag vem du var skulle jag nog annars ringa soc och be dem ha ett öga på dig och barnet sen. Det är faktiskt helt sjukt att prata om ett barn som du gör. Jag tror att den person du svarade var sarkastisk. Snälla säg att du också är det!

Det var inte alls sarkastiskt. Det var ett praktiskt förslag, i motsats till ditt fördömande.

Tow2Mater

Igår 23:08

#29

Anonym (Ellen) skrev 2026-01-01 22:05:17 följande:

För att det är helt knäppt att ens tänka tanken att välja att bo med sin hund istället för sitt barn. Då har man noll kunskaper om barns behov och noll förmåga att sätta sig in i barnets situation.

Det är inte att vara särbo med barnets andra förälder som är skevt utan att kunna tänka sig att frivilligt välja bort att bo med sitt barn, bara för att få ha kvar sin hund. Det är faktiskt totalknäppt.

En del kan frivilligt välja bort att bo med sitt barn om de inte vill byta jobb, eller inte vill ta den jobbiga och kostsamma striden med en egoistisk andra forälder, eller inte vill flytta, eller annan anledning. Borde soc ha ett öga på dem och deras barn också?

Risk för allergi för barnet?

INNEHÅLL