Oskyldigt anklagad

Fast å andra sidan har det skrivits spaltmeter om samma sak i mängder av trådar där Ts varit oförstående till anklagelserna men ju längre tråden blivit har det till sist krypit fram att det faktiskt var otrohet om än i lite annan form och ja en och annan hade haft sex i nån form.. 
Så visst förekommer det att det startas trådar där Ts spelar oskyldig.. 

Har det krupit fram något i denna tråd? Nej, och då ska vi väl inte börja med att ifrågasätta TS innan vi vet något mer.

Men vad tycker du egentligen att TS ska göra? Skaffa sig en bodycam eller lägga in ett spionprogram i sin dator och mobil?
Jag har varit i TS situation där jag blev oskyldigt anklagad för att vara otrogen.
Det fanns inget jag kunde göra för att slå bort hans misstankar och bristande tillit.
Jag gav honom valet att antingen försöka lita på mig eller göra slut. Han valde att försöka lita på mig.
Vad jag hade gjort? Inget annat än att prata med ett ex jag sprang på ute på stan. Ja,han fick en kram också. Men det var också allt. Och det fick min dåvarande partner till att vi hade legat.
Senare skulle det visa sig att han själv hade varit otrogen då han åkte iväg på en weekend med sina killkompisar och då åkte och hälsade på ett av sina gamla ex.
Så det behöver heller inte vara en myt att den som anklagar någon för att vara otrogen är det själv.

TS: Jag tycker,som några redan har skrivit,att du kan ge honom valet att lita på dig eller göra slut. 
Ett förhållande utan tillit kommer ändå inte att fungera.

Nja det är väl mest frånvaro av svar på der jag frågat som gjort att jag undrar. 

Jag är medveten om att ts kan vara totalt oskyldig. Men ts kan ju fortfarande betett sig annorlunda som ändå gör det rimligt att förstå partnerns oro. 

Men jag stör mig på alla i tråden som direkt utgår från att det är "sjuklig svartsjuka" eller "hen är antagligen otrogen själv". 

Det sistnämnda är ju fånigt för alla som misstänker otrohet hos partner är naturligtvis inte själva otrogna. 

Och sjukligt svartsjuka vet vi ju inte eftersom att ts inte svarat på vad som föranlett svartsjukan.

Nej jag tror på att ts tycker sig vara oskyldig till otrohet enligt sina mått mätt vad otrohet är.

Men jag tror fortfarande att nåt har hänt som gör det rimligt för partnern att misstänka otrohet. 

Ts kan ha visat mindre kärlek, pratar konstant om en kollega, umgås konstant med en kollega, varot frånvarande, jobbat över ovanligt mycket, inte kommit hem på hela natten. Ja det finns massor av saker som kan ha hänt som absolut kan väcka misstankar om man inte haft en bra kommunikation om varför dessa.förändigmar skett. 

För att svara på hennes fråga ville jag ha mer information om vad som hänt. 

Det är avgörande för mina råd att få veta varför misstankarna har väckts. 

Om partnern är rasande och misstänker otrohet för att det tog två sekunder att svara i telefon. Ja då ät mitt råd att det är sjuklig svartsjuka och det finns inget annat att göra än att föreslå terapi. Annars bryta.

Om partnern är ledsen och misstänksam för att ts har en ny kollega som man umgås med hela tiden, jobbar över hela tiden, är frånvarande, slutat ge komplimanger. Då är mitt råd att introducera partnern för den nya kollegan. Börja kommunicera istället för att vara frånvarande. Börja ge komplimanger igen etc för att få tillbaka tilliten. En tillit som det i så fall inte är konstigt att man tappat. 

En del anser det fullt rimligt att misstänka otrohet för att deras partner bara hejar på en kollega av motsatt kön på Ica, så ditt resonemang där säger inte mycket.

Du är medveten om att anklagelser om otrohet är vanligt hos kontrollerande partners eller de som faktiskt har varit otrogna själva va? Varför ska det gå direkt på att vara TS fel när det är en vanlig manipulationsteknik?

Det kanske är våra egna erfarenheter vi utgår ifrån? 
I mitt fall så hade jag starka anledningar att tro att han var otrogen. Vilket också skulle visa sig stämma.
Så även om det såklart inte alltid behöver vara så så kan det mycket väl också stämma.
Du har väl hört talas om kontrollerande partners t ex?

Sen tänker jag att om man har misstankar om att ens partner är otrogen.varför inte prata om det istället för att slänga ur sig anklagelser utan bevis?
Att kommunicera är inte bara TS ansvar utan det är lika mycket upp till honom.
Om min man t ex skulle bli sämre på att visa kärlek eller ge komplimanger så skulle inte jag automatiskt misstänka otrohet utan då skulle jag prata med honom och fråga om något är fe. I första hand.
Att bara automatiskt dra slutsatsen att han är otrogen för en sådan sak känns ärligt talat inte helt sunt.

Jag ska tillägga att om det skulle vara så att TS är eller har varit otrogen så kommer han ju bara att ge henne möjligheten att undanröja alla bevis genom att slänga ur sig anklagelser utan att ha något att gå på.

Min frus X var fruktansvärt svartsjuk, vilket bidrog till att förhållandet tog slut efter 17 år. Jag känner henne som den mest lojala och ärliga människa man kan tänka sig. 

Och jag har talat om för henne att jag inte vill veta om hon tar ett litet snedsteg någon gång. Om hon inleder ett förhållande med någon annan så är det en annan sak, då är troligen kärleken mellan oss borta.

Själv har jag aldrig varit otrogen under två äktenskap, fast jag haft möjligheten några gånger. Men jag flörtar gärna och fantiserar om sex med andra.

Hennes svartsjuka X hakade upp sig på otroligt små saker, som att hon pratat med en annan man på en fest. Vilket han sen ältade. Det bottnade i dåligt självförtroende hos honom. 

Hur går det ts?

Hej allihop!
Jag har inte varit här i forumet sen jag skrev. Det har varit så mycket jobbigt i privatlivet.

Min partner trodde att jag var otrogen eftersom en kollega var / är intresserad av mig vilket jag berättade. Jag och min partner hade redan innan en ansträngd relation och hen hade t o m gjort slut innan anklagelsen kom. Sen ångrade sig min partner och jag valde att ge oss en till chans. En.

jag kan inte bevisa oskuld och hem har fortfarande svårt att lita på mig. Hen dömer mig utifrån det hen själv har utsatt mig för och det är säkert skönt för hen att känna ut skulden till våra problem, 

Det är inte lätt att fortsätta att vara i det här. Jag vet inte hur lång tid jag orkar. Hen är inte sjukligt svartsjuk. Det är bara en sak till på listan över det som förstör mellan oss och en helt onödig sak.

Jag tycker du ska fundera på om du vill leva i en relation med brist på tillit. Utan tillit så kan det vara svårt att få det att fungera.
Jag har själv varit tillsammans med en kille som ständigt anklagade mig för att vara otrogen. Det skulle sedan visa sig att han var den som själv var otrogen.
Jag valde att lämna då jag inte orkade med hans svartsjuka.
Hur du vill göra är upp till dig själv.
Men kanske kan parterapi vara något för er om ni inte kan lösa det på egen hand?

Jag tror att din partners otrohet kan ha bidragit till rädslan för att du ska göra samma sak tillbaka. Det är inte ovanligt att personer som varit/är otrogna blir överdrivet kontrollerade, eftersom de på sätt och vis förväntar sig att få samma sak tillbaka.

Att du berättat för din partner om tjejen som är intesserad på jobbet, har fått henne att dra sina egna sanningar. Ifrågasätt henne om du verkligen skulle ha berättat för henne om tjejens intresse, om du nu varit/tänkt vara otrogen. 

Och om hon tror att du är så ärlig av dig, så hade du väl lika gärna kunna tala om att du varit otrogen. 

Hon är rädd för att du ska göra det mot henne, eller så är hon otrogen och vill slippa känna sig som boven i dramat.