Anonym (MM) skrev 2026-01-28 13:59:37 följande:
Nu kommer jag säkert bli påhoppad av alla som tycker det är jätteviktigt att en liten bebis får exakt lika mycket tid med mamma och pappa, men jag tycker att en åttamånaders är alldeles för liten att bo växelvis.
Okej att pappa har bebisen på dagtid, men sömn och nattro ska vara i ett och samma hem.
En baby behöver EN anknytningsperson till att börja med och har resten av livet på sig att bli bästis med alla andra.
En anknytningsperson? Det är ingen bevisad sanning. Barnet har det säkert bra hos pappan. Nedan från Google och 1177
En bebis kan knyta an till flera personer, vanligtvis de som står för den dagliga omvårdnaden, men det finns en övre gräns för hur många nära relationer som utvecklas
. Utöver föräldrar kan barn knyta an till syskon, mor-/farföräldrar eller förskolepedagoger, förutsatt att dessa vuxna är nära och förstår barnets behov.
Primär anknytning: Oftast 1?2 personer (föräldrar/vårdnadshavare) som är de främsta trygghetspersonerna.
Sekundär anknytning: Flera personer kan ingå, men det krävs kontinuitet och känslomässig närvaro för att en trygg anknytning ska formas.
Kvalitet framför kvantitet: Det är viktigare hur vuxna svarar på barnets signaler än hur många som gör det.
Barnet behöver stabila relationer för att känna sig tryggt och skyddat.
Barn knyter an till dem som de lever med och som de träffar ofta. Det brukar vara två till tre personer. Barn behöver dessa personer när de är ledsna och rädda. För ett litet barn är det väldigt ofta.
Från det att barnet är cirka sex månader är det tydligare vilka dessa personer är. Detta brukar märkas väldigt tydligt när barnet är mellan ett och två år genom att barnet till exempel helst vill bli tröstad av dessa personer