• Agda90

    Partner eller hund?

    Det flög förbi en tråd i en fb grupp där en person frågade vad andra hade gjort om deras partner hade utvecklat en allergi om de hade hund. Det var många svar i den tråden och förvånansvärt många svarade att partnern hade fått flytta och hunden stanna. 

    Är det så folk resonerar? En livskamrat överges för en hund? Vad annat hade man i så fall övergett sin livskamrat för?
    Och vad hade hänt om man hade skaffat barn som hade utvecklat en allergi? Skulle barnet sparkas ut ur bostaden för hundens skull?

    Min livskamrat är min make. Det är han som har stått vid min sida i ur och skur. En hund kan stå stadigt vid sin husses/mattes sida men det finns massor med saker/livs händelser som en hund inte kan vara med på. 

    När jag läste om detta att man valde hund framför partner då var min spontana tanke att det inte är så konstigt att det finns så många singel hushåll i Sverige. Varför ska man våga satsa på en eventuell partner om man ska riskera att bli utkastad? 
    Pratade med min man, som haft x antal hundar genom åren innan vi träffades, och hans svar var att människor idag är för egoistiska. Han menar på att de har svårt att förstå vad ett bra förhållande och partnerskap är för något. 

    Är det så? Att folk prioriterar ett husdjur framför en livskamart?

  • Svar på tråden Partner eller hund?
  • Anonym (Peter)
    Agda90 skrev 2026-02-06 10:49:23 följande:
    På sikt blir det ett större peoblem om singelhushållen ökar för alla. 
    Färre par lär leda till färre barn. Bäst att de där robotarna som ska ta hand om äldre börjar byggas.

    Det finns väldigt många äldre som är ensamma. Du måste ha sett nyheterna där det dyker upp då och då om äldre som legat döda i månader, även år, i sina bostäder utan att vara saknade? Då brukar folk vakna till liv och undra var familjen är. Väljer man att leva ensam då finna det ingen familj. Ganska enkel logik.

    Det jag tar upp finns en risk att det blir ett ganska stort samhällsproblem på sikt. 

    Det är absolut upp till var och en att göra hur man vill och man kan aldrog rista något i sten oavsett hur man gör. 
     Då får du se till rösta för kvinnor i nästa val. Vinner Tidö igen, och med SD i spetsen. Kommer du garanterat få ökade singelhushåll och mindre barn. Då man vill införa en del åtgärder som tar bort kvinnors rättigheter. Som ta bort fri abort, dra in tillgång på preventivmedel etc.

    Du kan använda USA som exempelvis, och hur det blivit för kvinnor i många delstater. En 19 årig kvinna dog pga av att hon inte hade tillgång till det. Som någon skrev i en annan tråd här. Kvinnorna har svarat med att vägra sex, inte ingå relationer och undvika män. Lite det man ser nu i Sverige, allt färre kvinnor vill ha barn. Och fler slutar att dejta. Många upplever ett mer hatiskt klimat emot kvinnor.

    Vet du vad? Deth är inte kvinnors ansvar att lösa det. Det är dessa männen och deras åsikter,som måste börja behandla kvinnor bättre och som jämlikar i samhället. Samt hjälpa till mer i hemmet och med barnen. 

    Är det din man som sagt åt dig att du är självisk och måste kompromissa? Eftersom väldigt många undersökningar och forskning tyvärr visar det motsatta, att kvinnor får ta det största ansvaret. Då är det ju inte frågan om någon kompromiss eller hur?

    Sedan är det ganska irrelevant att resonera att det inte finns någon familj. Om det handlar om frivillig ensamhet. Det här är väldigt starka individer, speciellt mentalt. Dom är vana sedan flera år tillbaka oftast med att klara sig själva.  Snart kommer säkert frågan om att tillåta dödshjälp upp också. En del kanske inte vill/planerar att bli lastgamla heller.

    Varför är du så orolig över detta undrar jag. Känner du själv att du gjort ett felaktigt val?  Man kan aldrig styra människor. Alla vill inte leva som du vill heller, det får man lära sig att respektera.
  • Agda90
    Anonym (uroskur) skrev 2026-02-06 11:08:59 följande:
    Man kan ha barn utan att bo ihop.
    Man kan ha skaffat barn innan man separerar och lever med sin hund.

    Äldre som är ensamma löser vi inte genom att par lever tillsammans? Deras partner är kanske avliden, ska de genast skaffa en ny då vid 90 års ålder? Äldre som har hund kanske lever ett bättre liv och hunden larmar om att ägaren avlidit? Detta är ju inte heller ett framtidsproblem utan förekommer även nu, ofta människor som har familj men som inte haft så mkt kontakt med dem av olika orsaker.

    Du målar upp ett scenario med en orsak som du själv hittat på (att många/de flesta/alla???) väljer att leva som singel med hund. 
    Jisses, så bara för att jag tognupp ET exempel tolkar du det.som att jag anser att det gäller ALLA!
  • Anonym (uroskur)
    Agda90 skrev 2026-02-06 13:08:59 följande:
    Jisses, så bara för att jag tognupp ET exempel tolkar du det.som att jag anser att det gäller ALLA!
    Nej det verkar som att du tror det. Om du tror att de som väljer hund före parter kommer att orsaka kris med alltför få barn. 
  • Agda90
    Anonym (Melanie) skrev 2026-02-06 12:19:48 följande:
    Jag kan inte påstå att jag är speciellt intresserad av hur andra lever faktiskt, det är deras ensak.

    Jag behöver dessutom inte en man i mitt liv för att ta mig framåt eller må bra. Har alltid varit en person som klarat mig själv. Är väldigt stark mentalt.  Är inte beroende av andra människor. Jag tror det är svårt förstå för människor som alltid förlitat sig på någon.  

    Absolut, men till skillnad att jag slipper tjafs och bråk som åtminstone ibland förekommer i relationer.  Jag prioriterar min hälsa först.  En hund har man ju oftast i minst 10-15 år, om hunden inte blir sjuk eller råkar ut för en olycka. 
    Jag lever inte med min man för att han ska ta mig framåt eller för att må bra. Att jag mår bra i vår relation har ingrt att göra med att jag (eller han) inte är starka mentalt eller beroende utav varandra. 
    Varför tror vissa att man blir svag och beroende för att man lever med en annan människa?
  • Agda90
    Anonym (Peter) skrev 2026-02-06 12:44:26 följande:
     Då får du se till rösta för kvinnor i nästa val. Vinner Tidö igen, och med SD i spetsen. Kommer du garanterat få ökade singelhushåll och mindre barn. Då man vill införa en del åtgärder som tar bort kvinnors rättigheter. Som ta bort fri abort, dra in tillgång på preventivmedel etc.

    Du kan använda USA som exempelvis, och hur det blivit för kvinnor i många delstater. En 19 årig kvinna dog pga av att hon inte hade tillgång till det. Som någon skrev i en annan tråd här. Kvinnorna har svarat med att vägra sex, inte ingå relationer och undvika män. Lite det man ser nu i Sverige, allt färre kvinnor vill ha barn. Och fler slutar att dejta. Många upplever ett mer hatiskt klimat emot kvinnor.

    Vet du vad? Deth är inte kvinnors ansvar att lösa det. Det är dessa männen och deras åsikter,som måste börja behandla kvinnor bättre och som jämlikar i samhället. Samt hjälpa till mer i hemmet och med barnen. 

    Är det din man som sagt åt dig att du är självisk och måste kompromissa? Eftersom väldigt många undersökningar och forskning tyvärr visar det motsatta, att kvinnor får ta det största ansvaret. Då är det ju inte frågan om någon kompromiss eller hur?

    Sedan är det ganska irrelevant att resonera att det inte finns någon familj. Om det handlar om frivillig ensamhet. Det här är väldigt starka individer, speciellt mentalt. Dom är vana sedan flera år tillbaka oftast med att klara sig själva.  Snart kommer säkert frågan om att tillåta dödshjälp upp också. En del kanske inte vill/planerar att bli lastgamla heller.

    Varför är du så orolig över detta undrar jag. Känner du själv att du gjort ett felaktigt val?  Man kan aldrig styra människor. Alla vill inte leva som du vill heller, det får man lära sig att respektera.
    Chilla!!!
    Varför går folk i spinn så lätt?
    Var någonstans har jag skrivit att kvinnor ska lösa något?VAR?
    Min man skulle aldrig säga något sådant till mig. 

    Jag är inte orolig. Jag har ingenstans skrivit att jag vill qtt folk ska leva på ett visst sätt. Om du inte kan tåla ett samtalsämne så kanske du ska scrolla vidare?
  • Anonym (m)
    Agda90 skrev 2026-02-06 08:53:53 följande:
    Ja, många människor har blivit ganska så egoistiska. Det är en åsikt som jag baserar på vad jag ser i omgivningen. 
    Att man inte är egoistisk innebär inte att man lever på någon annans villkor. 

    När min man träffade mig hade han ingen hund eller önskan om att skaffa någon. Jag var allergisk. På den tiden var min allergi väldigt allvarlig. Numera är den lättare att hantera. Min man har aldrig uttryckt en önskan om att ha hund (han är uppväxt med hund) och skulle inte göra det heller för han har ingen lust att leka med mitt liv. Det kallas att älska någon och ha respekt för den personen, inte att leva på någon annans villkor. Det är rätt skönt att bara kunna packa bilen och dra utan att behöva leta efter en hundvakt också. 

    I förhållanden får man kompromissa. Min poäng med den här tråden var att om så många väljer att prioritera djur framför partner så är det inte konstigt att ensam hushållen ökar (prioriterings frågan kan gälla annat än djur, poängen är att man prioriterar ner sin partner) . Jag hade inte velat ge mig in i ett förhållande, satsa känslor, tid och engagemang bara för att bli bortvald så fort det inte passar. 
    Fast då ville ju din man inte ha någon hund, så det är väl knappast jämförbart med någon som ha en hund och vill ha hund men gör sig av med den för att partnern blir allergisk. Jag vet inte vad du menar med att dra upp din egen man då. Med att leva på någon annans villkor menar jag att leva sambo med någon för den personens skull och själv vara olycklig.
  • Anonym (m)
    Agda90 skrev 2026-02-06 08:55:11 följande:
    Varför valde mannen en kvinna som accepterade dåvarande hund men var tydlig med att hon inte ville ha en till längre fram?
    Två vägs kommunikation!
    Vart står det att när han valde henne så var hon var tydlig med att hon inte ville att mannen skulle skaffa en hund längre fram? Det sa hon väl först efter att den första hunden dog.
  • Anonym (C)

    Män är otrogna, det är inte hunden.

  • Anonym (Oksana)
    Anonym (m) skrev 2026-02-06 13:28:36 följande:
    Vart står det att när han valde henne så var hon var tydlig med att hon inte ville att mannen skulle skaffa en hund längre fram? Det sa hon väl först efter att den första hunden dog.
    Läs hennes inlägg:

    Det var lite längre än så, hunden började bli äldre, jag hade varit väldigt tydlig från början att jag accepterar denna hund men vill inte ha en ny senare, i takt med att hunden blev äldre så blev diskussionerna tätare, det var alltså månader, nästan ett år av detta där jag var extremt tydlig att jag inte vill ha en till hund, det var liksom inte från dag 1 till dag 2
  • Anonym (m)
    Anonym (Oksana) skrev 2026-02-06 14:01:59 följande:
    Läs hennes inlägg:

    Det var lite längre än så, hunden började bli äldre, jag hade varit väldigt tydlig från början att jag accepterar denna hund men vill inte ha en ny senare, i takt med att hunden blev äldre så blev diskussionerna tätare, det var alltså månader, nästan ett år av detta där jag var extremt tydlig att jag inte vill ha en till hund, det var liksom inte från dag 1 till dag 2
    Det var ett annat, senare inlägg tydligen än den som jag diskuterade och svarade på när jag skrev det där. Men ok då visste han det från början.
  • Anonym (Q)

    Jag tror att de som säger att de skulle välja hunden tänker att de har åtagit sig att ta hand om den när de införskaffade den och - i likhet med barn, men till skillnad från en partner - så har hunden inte möjlighet att göra det själv. Prioriteringen har mer att göra med ansvar än med hur starka känslorna är.

    Sedan tror jag att omplaceringar kan vara bättre och mindre dramatisk än många föreställer sig. 

  • Anonym (Mi)

    Man kan väl knappast klandra folk för att de skulle välja hunden om det faktiskt är så de känner. Du skriver (TS) att din man har stått vid din sida i ur och skur osv, men det kanske snarare handlar om att folk bor med personer de egentligen inte har det djupa bandet med som du beskriver att du har med din man. Jag tror folk kan göra detta val själva och då gör ett rimligt val utifrån sin verklighet.

    Jag har sambo, barn och en hund jag älskar otroligt mycket. Men skulle en människa i familjen utveckla allergi skulle jag hitta ett nytt hem åt hunden. Hur hemskt det än skulle kännas för mig och hela familjen. Jag skulle självklart inte överge henne utan välja ett hem som skulle kunnat ge henne allt hon har hos oss och ännu mer. Däremot är det inte alls så självklart att jag hade valt en partner som jag ännu inte utvecklat några starkare band till framför min hund. Vilken person som helst är inte viktigare för mig än min hund, alla kanske inte känner att deras partner självklart är viktigast. Jag har haft långvariga relationer med personer som inte varit mycket att hänga i julgranen tidigare, kan inte påstå att de borde varit viktigare för mig än en hund. En hund hade varit hälsosammare för mig än de.

  • Anonym (Djurägare)
    Anonym (Q) skrev 2026-02-06 16:11:38 följande:

    Jag tror att de som säger att de skulle välja hunden tänker att de har åtagit sig att ta hand om den när de införskaffade den och - i likhet med barn, men till skillnad från en partner - så har hunden inte möjlighet att göra det själv. Prioriteringen har mer att göra med ansvar än med hur starka känslorna är.

    Sedan tror jag att omplaceringar kan vara bättre och mindre dramatisk än många föreställer sig. 


    Djur är ett åtagande och ett ansvar, ja så är det ju. Tror du har en poäng där vad det gäller omplaceringar. Kanske tror man att djuret inte kan få det bra hos någon annan.
Svar på tråden Partner eller hund?