Hur mycket handlar ni för varje månad? Utöver "måsten".

Det där var verkligen osmakligt skrivet. Jag jobbar hårt, kämpar för att få det att gå runt för mig och mina två små döttrar. Och du får ångest av att se hur mycket pengar du har?!
Du är välkommen att skicka över en ordentlig slant till mig. Så kanske vi båda mår bättre.

Vilket ickesvar på tråden?? 

Det behöver inte handla om att man inte har råd bara för att man väljer att inte vara med på aw, ha bil, följa med på resor eller andra saker. Alla vill helt enkelt inte det. Alla jar helt enkelt inte behov av att ha en bil.

Du istället ska fråga personen varför den inte vill följa med på ex aw, luncher etc istället för att förutsätta att denne inte har råd. 

Jag har erfarenheten av att människor som ofta säger att de inte har råd / har dålig ekonomi är sådana som inte kan hålla i de pengar de får. Inte sällan ligger någon beroendeproblematik bakom, eller bara att personen handlar upp sina pengar när de får dem för att sen inte ha något kvar i slutet av månaden. Jag vill umgås med människor som har tillräcklig självdisciplin att kunna tänka ekonomiskt, så pass att de har råd att vara med på saker när det gäller.

Så kan det vara och det har funnits trådar här på temat där det visat sig att partnern eller den tilltänkta partnern haft skulder hos kronofogden och spelmissbruk. Men man får hoppas att dessa personer är ett fåtal.

Din tidigare kommentar om bil förstår jag däremot inte riktigt. Det är väl många som väljer bort bil nuförtiden, har flertalet kollegor som inte har bil. Bor man med bra kollektivtrafik och bra service inom gångavstånd så är det väl inget konstigt med det. Bilpooler blir ju mer vanligt och då bokar man bil när man behöver. Så att avstå bil behöver inte alls vara av ekonomiska skäl.

Jag tycker inte att man behöver ifrågasätta det heller faktiskt.

Ingen har väl med att göra varför jag avstår t ex en fest med jobbet? Eller en AW.
Förr var jag alltid först att hoppa på sånt.
Sedan träffade jag min särbo och tillbringar hellre min lediga tid med honom än mina kollegor.

Man kanske inte är överförtjust i kollegorna, alltså de funkar ju att jobba med men det är inga man kanske känner för att gå på fest med?

Vi har alla helt olika utgångsläge. Jag som verkade i Bank/Finans-sfären känner inte alls till problemet. Alla som jag kom lite närmre levde enligt de regler som vi inpräntade i våra kunder, buffert, vettiga placeringar och framför allt hög medvetenhet om räntor. Hur skulle det se ut om vi själva hade darrig ekonomi när vi gav våra kunder råd? Naturligtvis fanns där en och annan hos  oss som hade spänt bågen för högt, jag är inte så naiv att jag inte tror det. Dessa kollegor gjorde förstås allt för att det inte skulle märkas utåt.                                                                                                                                                   Den allra största kunskapsbristen bland folk i allmänhet är att de inte begriper sig på räntor. Snabblån,  till exempel, borde förbjudas. Även när folk köper fastigheter eller bostadsrätter gäller det att inte ryckas med utan att hålla huvudet kallt och jämföra och jämföra. Många tänker inte på pantbreven och gravationsbevisen, de kostar också.                                                                                                                                   Vid dessa större affärer, kanske de största i livet, gäller det att behålla lugnet. Tyvärr, och nu kommer jag att bli påhoppad, hade kvinnor en tendens att agera känslomässigt och inte rationellt. Detta var dock längesen; i dag har kvinnor generellt bättre utbildning än för 30 år sen och tar kloka beslut, minst lika kloka som männen.                                                                                                                                                                                         En lång parentes för att komma fram till svar på inlägget ovan. Nu har ni som sitter med aktieportföljer  säkert fått hicka; tack vare Trump och likasinnade har vi sett fall mot 5%. Alla gör som de vill, men att sälja i panik är oftast inte tillrådligt. Följ utvecklingen, prata med din bank och läs DI! Tänk på att börsen föll 20% när Putin klev in i Ukraina, men inte långt därefter hade den återhämtat sig. Som sagt, detta ska inte betraktas som rådgivning, alla gör som de vill.
 

Förstod du inte inlägget? 

Det handlar inte alltid om att man inte ha råd att vara med på saker. Många vill inte vara på med aw, resor etc. Även om de skulle ha råd. 

Skrev jag att man ska ifrågasätta?

Innan man antar och ifrågasätter så kan man fråga varför de inte vill vara med på ex aw. Om personen svara så svara personen. Vill personen inte så svarar denne inte. 

Du vet, man måste inte svara på privata frågor från kollegor. 

Väldigt lite, gör sällan spontanköp. 

Jag är kvinna och har hög utbildning och är generellt sett väldigt klok, men jag är ändå väldigt osmart när det gäller pengar och siffror. Växte upp med en mamma som var ?rädd? för att tänka på pengar och låtsades som att pengar inte fanns och en pappa som ständigt var orolig för pengar och att de inte skulle räcka. Mitt mål var att aldrig behöva tänka på pengar för det verkade ju bara farligt och läskigt. Hade sedan oturen att som ung träffa en man som var spelmissbrukare och stal allt av värde som jag hade och dränerade mig på de få pengar jag skrapade ihop under de åren vi levde tillsammans. Han stal till och med från min familj som jag fick betala tillbaka eftersom han såklart var oförmögen att göra det. Skulle jag hinna köpa det vi behövde behövde jag handla basvaror, blöjor osv så fort pengarna kom för annars skulle de vara försvunna och skafferiet skulle vara tomt en månad till. Vilket gjort att behöver jag något, även nu nästan 20 år senare, känner jag en jättestark drift att handla jättefort för sedan är det kanske för sent. Jag har tagit lån för att konsumera för det verkade så smidigt och enkelt och ofarligt. Jag fick sedan lära mig den hårda vägen vilken fälla det är, men det verkar så enkelt. Jag är höginkomsttagare idag men det känns som att jag ständigt ligger steget efter ekonomiskt eftersom jag fortfarande betalar för saker jag konsumerat för kanske 5-10 år sedan. Japp, jag är klok, kunnig och riskmedveten men inte alls när det gäller pengar. Tyvärr vet jag inte hur jag ska lära mina barn något annorlunda förhållningssätt, men jag varnar dem iaf för mina misstag.

Hur långt är ett snöre? Allt ifrån 1000kr till 70000 kr om man kommer på att man behöver åka på semester.
Ibland kan jag få lite ångest över att jag shoppar för mycket skit med tanke på klimatet och överkonsumtio och att jag borde kunna göra bättre saker med mina pengar. Men jag har en trygg ekonomi med buffert och månadssparande så det är inget större problem för mig personligen. Men om arbetsgivaren bjuder in till AW där man själv måste betala för sig så stanna jag hemma. Och jag har alltid matlåda och lägger typ bara 20 kr när det är insamling till kollegor på jobbe. Jag tänker att jag lägger mina pengar på det som gör mig glad och inte det som andra förväntar sig av mig.