Fixa massor till bebis inför födsel

De flesta gör väl både och, förbereder både rent mentalt och praktiskt. Men lustigt ändå att det inte hjälpte din man.

Jag förberedde och bäddade spjälsängen i god tid, bredvid min säng, bäddade vagnen, skötbord i badrummet. Eget rum fixade vi också. Alla våra fyra barn har sovit i vagn/egen säng från start utan problem. Efter ett par månader flyttades spjälsängen in i ett rum mitt emot vårat, en smal gång mellan bara och båda dörrarna öppna så vi hörde så fort bebis vaknade. Anledningen till tidig flytt var att jag väckte barn när jag tände och ville läsa en stund, jag vaknade så fort bebis rörde sig det minsta och sov uselt. Är fortfarande extremt lättväckt. 

Jisses här sitter vi på höga hästar minsann. Du gjorde inte ett bättre jobb än andra för att ni förberedde på olika sätt. 

Tror du på riktigt att det är antingen eller här? Att antingen köper man skötbord eller så förbereder man sig mentalt? De flesta gör ju både och. '

Jag ska få tvillingar, så för mig finns det inte på världskartan att vi inte ska ha en vagn och en bedside crib redo för dem när de kommer. De måste kunna sova säkert och vi måste kunna ta med dem ut om det behövs, och speciellt utan att vara beroende av att den andre följer med. Vi tänker också förbereda med flaskor ifall det inte kommer gå att amma båda samtidigt.

Allas situationer är ju olika, och självklart behöver man inte hur mycket grejer som helst för bebisen/bebisarna innan de kommer, men det underlättar ju ofta om man har en plan.

Jag har svårt att se att man som mentalt förberedd ändå kommit till slutsatsen att barnen ska sova i ett eget separat rum från föräldrarna från dag 1. Alltså dom som gör en sådan kombo. 

Här var man tydligen båda inskränkt och högfärdig. Självklart kan man förbereda sig båda praktiskt och mentalt och självklart går det bra att båda samsova och sova i eget rum. Det finns massa sätt att göra och man gör det som passar en bäst.  

Men om det fungerar bra är det ju bra. Om det inte fungerar får man ju prova på annat sätt. Barn är ju olika. Men det är ju bäst att börja på detta sätt, det är svårare att gå åt andra hållet tror jag (t ex om det visar sig att någon eller fler konstant väcks eller inte kan somna). 

Du verkar inte ta till dig mycket av det som skrivs i tråden för att försöka förstå alla är olika.

En funktion med en spjälsäng är ju att den går att flytta... Kanske börjar man ha den i ett eget rum, men flyttar in den till sitt eget sovrum för att man anser att det fungerar bättre. Eller låter den stå kvar i det egna rummet just för att det fungerar för föräldrarna och för barnet. Ingenting behöver ju vara permanent, bara för att man började på ett visst sätt.

Nu ska man ju inte låta barn under sex månader sova i ett eget rum själv då det är mycket riskfyllt.

Jag har svårt att se en enda bebis tycka att det är en bra idé från dag 1. Det mest naturliga är att vara nära det som är tryggt och det är inte att vara ensam från födseln, 

Men att låta barn under sex månader sova ute i vagn i två tre timmar är vanligt. Jag tror knappast foräldern sitter vid sidan av vagnen och vaktar om de inte absolut måste.

Vilken förälder lämnar sitt spädbarn utan uppsikt i 2-3 timmar när den sover utomhus? Låter helt orimligt och direkt gränslöst. 

Det är väl jättebra att fundera över hur man själv vill leva, men du låter inte speciellt mentalt förberedd när du drar slutsatser om andras förberedelser och tänker att ditt sätt är mycket bättre. I praktiken vet man ju inte vilket barn man kommer få, och hur första året blir, utan det är ju en kombination om vem man är och barnet.

Man har mer tid innan barnet kommer än efter och olika prylar känns olika viktiga Tids nog behövs ju ett rum för barnet och sover gör de ju olika ofta, och på olika platser. 

Jag vet fler som tycker att spjälsäng är opraktiskt, men personligen tycker jag det är en bra plats att flytta ett sovande barn till....

Kanske inte helt ensam från dag ett, men efter tre månader minskar risken för plötslig spädbarnsdöd och många (inte alla) barn och vuxna sover bättre själva, när de inte störs av varandra. Då kan det vara smidigt att rummet klart sedan innan så att man slipper fixa med det med bebis. Spjälsängen har kanske stått i föräldrarnas rum först. Du pratar ju om säkerhet, och det säkraste de första månaderna är att barnet sover i egen säng bredvid föräldrarna. En del låter barnet sova i eget rum från dag ett, och har en extrasäng där en förälder sover medan den andra kan sova ostört inne i vuxna sovrummet, eller använda sovrummet för en stund för föräldrarna själva efter att bebisen somnat. Barnrummet kanske ligger närmre vardagsrummet där man är på dagen och då är det bättre att låta barnet sova nära, än tex i vuxensovrummet på andra våningen. Som sagt, det finns massa sätt utöver vad du tycker är bra. 

Vår lägenhet är tex sån att om barnet hade sovit i sitt eller vårt sovrum så hade vi inte sett honom från vardagsrummet eller köket. Däremot är det stora fönster till balkongen så där kan man lätt hålla ett öga. Han sov dessutom mycket bättre i mysiga och ombonade vagnen ute i friska luften än på vår varma kropp eller stora säng. Vi satt självklart inte bredvid sängen eller barnet hela tiden medan han sov. Det är inte ett dugg orimligt, i synnerhet för dem som kanske har fler barn att ta hand om. 

Så har jag gjort med alla mina 3 barn och de har växt upp till väldigt självständiga och trygga individer. Jag har en myndig, ett mellanstadiebarn och en tvååring.

Vi bor på landet och alla de flesta jag känner gör på samma sätt fortfarande. Bebisen kan spännas fast i vagnen och man lägger ett babylarm så att man hör så fort det är ljud från bebisen eller något annat i dess närhet.