Måste man acceptera att partnern vill bli fosterhem till syskonbarn?

Det är lite sorgligt att vi har en syn på sig att vi spelar hjälte när barn plötsligt blir föräldralösa. Men jag kan förstå att känslan av maktlöshet skulle komma om man till exempel ska ta hand om sin partners syskonbarn, när man kanske redan tar hand om både partnern och partnerns barn. I det scenariot hade jag självklart tagit emot barnen ändå. Jag skulle däremot säga till partnern att den måste steppa upp. Gör de inte det så separerar jag. Om jag separerar skulle barnen få erbjudandet att flytta med mig. De skulle aldrig behöva känna sig icke välkomna, eller att det berodde på dem. Jag skulle vara tydlig med att det är de som viktiga nu och det är lättare att finnas där för dem ensam, än i en relation där jag får ta hand om även partnern. 

Vad gäller barn är jag väldigt tydlig med mina gränser mot andra vuxna. Jag vet att det kommer en tid då barn inte behöver mig. Men så länge de behöver mig så finns jag där och är på deras sida.

Känns som en hypotetisk fråga. Har svårt att se att paret skulle bli godkända av socialen då båda föräldrar måste vilja. Men det är klart att det går att ljuga och låtsas som att man vill ta hand om syskonbarnen.

Men då behöver man verkligen fråga sig vad som blir bäst för barnen i det långa loppet.

Jag träffade några vänner i kväll med barn och tänkte efter det på denna tråd. Jag kom fram till att det inte behöver vara släkt. Om socialtjänsten kontaktade mig och berättade att något barn jag känner önskar bo hos mig efter en likande händelse, så skulle jag inte tveka en sekund med att öppna mitt hem för det barnet. Det är betydligt enklare att leva med barn som man är vårdnadshavare till än att leva med andra vuxna. 

jag försöker tänka mig in i situatione. klart vi ställer upp. det blir trångt, det blir dyrt. men  lämna till en främmande fosterfamilj? kan ju gå bra men just idag läste jag om en fostermamma som i flera år
- stuckit en gaffel i armen på fosterbarnet varje dag
- gett barnet brännmärken av heta skedar
- dragit barnet i håret
- låt barnet få sina fingrar bakåtböjda så att de inte fungerade på flera veckor
- låtit barnet stå i farstun i 2 tim trots att det var minusgrader

i detta fallet tillkommer problemet att morbrodern/fosterpappan inte har någon tid för barnen pga öövertid m m. Det minsta han kan göra är att anställa både nanny och städhjälp så inte allt arbete hamnar på frun A. Det A måste ställa upp med är värme och trygghet för fosterbarnen. Det tycker jag är självklart.