Vilken familj är ”viktigast”?

Under över två års tid hade hennes mamma all prioritet. Med hemtjänst eller flytt hade mamman klarat sig betydligt mera själv. Men det ville inte mamman och då la mitt ex all tid på sin mamma. Hade hon varit lite mer krävande på hemtjänst tex hade det kunnat bli lite mer tid för mig.

Men hon prioriterade mamman minsta önskning före mig. 

Det här förloppet kunde varit i många år. Att hon dog efter två var mera slump. 

Det behöver finnas någon typ av balans. Bidra ekonomiskt kan partnern göra om man har separat ekonomi. 

Få hade stannat i två år hos en partner som lade all ledig tid på sin mamma för att mamman vägrade flytt eller hemtjänst.

Två månader hade varit en annan sak.

I min mammas fall handlade det bara om några veckor som hon behövde mycket hjälp, innan hon fick komma till en palliativ avdelning. Innan behövde hon också hjälp, men inte alls lika mycket. 

Läser svaren i tråden och börjar förstå varför så många äldre blir ensamma. Vilken fasa att bli exluderad och åsidosatt för att ens barn bildar familj.Tänk att sitta där och märka att barnen inte har tid för sina föräldrar.

Det enklaste är väl att ditt barns andra förälder tar med sig barnet till ursprungslandet så kan hen prioritera både barnet och föräldrarna under den där månaden.

Bidrog det till att du fick ekonomiska problem? Struntade han i att försörja sitt barn? 

Min åsikt är att självklart hjälper man sina föräldrar, om man kan och har möjlighet. Att åka en månad tills itt hemland är inte ovanligt att göra. 

Allas prio ska vara ens barn. Det är det absolut viktigaste.

Om människor skulle göra det skulle vi få en bättre värld rätt fort.

Det är inte ovanligt, men då åker man ju hela familjen. Eller i alla fall tar man med sig barnen: det är det viktigaste med vistelsen i hemlandet, att farmor o farfar får lära känna sitt barnbarn, och tvärtom. Att åka utan både fru/sambo och barn är skumt. Och hans föräldrar borde normalt även vilja lära känna den kvinna som sonen lever med i Sverige, plus att han skulle vilja visa sin hembygd för henne. Det är ju det naturliga.

Jag misstänker fortfarande att han har en annan familj (fru, barn) i hemlandet. 

Det är inte alltid det syns i officiella register om någon är gift i dessa länder, för alla bryr sig inte om att registrera äktenskapen officiellt. Det är den religiösa ceremonin (för muslimer) som räknas, och i icke-muslimska afrikanska samhället - särskilt på landsbygden - kan det vara andra typer av urgamla vigselceremonier.

En bekant gifte sig med indisk man i Sverige när hon var 20.De bodde i lgh m hennes far o han jobbade till 23 varje kväll. Efter några år när han hade medborgarskap hämtade han hit sin indiska fru och deras dotter  och bosatte sig med henne.Mkt sorgligt för min bekant blev ensamstående mamma då och även hennes far gick bort.

Ja, man måste akta sig för sådant där. Om en man (kvinna om man är en man) visar överdrivet intresse (särskilt om man inte är så populär bland det motsatta könet i vanliga fall), och denne/denna vill ta alla stegen väldigt fort: flytta ihop-gifta-sig-skaffa barn, så bör man vara misstänksam, om personen har något att tjäna på det.

Detta gäller vare sig du är rik och det är en fattig svensk/svenska som plötligt "blir tokkär" i dig, och om det är någon i eller från ett fattigt land, för vilken vårt välfärdssamhälle är ett paradis i jämförelse. Eller i dessa bostadsbristens dagar: om du har en lägenhet på en attraktiv adress, som det går att få överta i händelse av ett gemensamt barn. 

Jag har förresten en väninna som gifte sig med en turkisk man. Hon träffade honom när hon var på semester i Turkiet, han var snygg och trevlig (ja i början var jag avis) och inte den typiska strandraggaren, utan kunde prata om samhällsfrågor och historia och verkade vara väldigt modern och västerländsk, så hon anade ingenting. 

Men när han väl hade fått sitt PUT i Sverige så ändrades allting, han blev elak, ville inte arbeta, hängde ute med sina utländska vänner om nätterna, krävde att hon skulle betala allting. Droppen - när hon flyttade hem till sina föräldrar och la in om skilsmässa - kom när han sa: "om du som du ser ut vill ha en snygg man som mig i din säng, så KOSTAR det, det måste du väl ha fattat från början?".

I Sverige har vi infört samhällsstöd för de äldre, bland andra. Vi ser det som en solidarisk fråga, precis som med förskolor, akassa mm.

I andra länder är det inte samhället utan familjen som är den ekonomiska trygghetsgrunden. Om det inte finns någon eller väldigt liten allmän pension så vilar det på barnen att ta hand om sina föräldrar. De som värnar om sina föräldrar är alltså inte "rövhål" som någon här föreslog.

Viktigt att ni pratar ut ordenligt om det här, att du berättar precis hur du vill ha det. Och så kan han berätta hur han vill ha det. Och sen förhandlar ni.