Ej välkommen på förlossningen

Instämmer i allt du skrivit och i synnerhet det sista som jag fetmarkerat! Blir så illa tills mods när jag läser och hör om bonusfamiljer där man gör skillnad på "mina" och "dina" barn. ALLA barn i en familj är lika viktiga och lika stor del av familjen!! Tycker det är fruktansvärt att TS sambo uttrycker sig såsom hon gör och verkar helst av allt vilja ha 13-åringen ur vägen kring det nya barnets ankomst. Hon hade ju aldrig i livet resonerat så om 13-åringen var hennes biologiska barn, då hade man som familj tillsammans löst barnvaktsfrågan och sedan självklart spenderat den första tiden ihop, föräldrar syskon och den nyfödda. I min värld är det ingen skillnad bara för att 13-åringen råkar vara biologiskt barn till bara den ena föräldern!! Usch blir så ledsen. Om någon läser detta som funderar på att bilda familj med en person som är förälder sedan tidigare - avstå om du inte går in med inställningen att alla barn i familjen är likvärdiga oavsett biologiska band! Man kan inte skaffa barn med någon som redan är förälder och sen tycka att de nya barnen är viktigare än de som redan fanns där från början.

Nu blev det här lite OT kanske men var bara tvungen att lätta på hjärtat. Mitt hjärta värker för alla barn där ute som tvingats på nya styvföräldrar som förskjuter dem när det kommer syskon.

Och förresten - ert äldre gemensamma barn ska ju vara med sin mormor eller moster - varför kan inte 13-åringen vara där med sitt syskon? Varför behöver man två barnvakter till två barn?

Det förändrar ju dynamiken i en familj att ny medlem är på ingång och det är väl stört omöjligt att svara på om en blivande tvåbarnspappa klantat sig, eller om det är något annat som spökar. 

Naturligtvis behöver du som vårdnadshavare till 13 åringen ha en plan, och spontant tänker jag att det är rimligt att kolla på taxiresa och vem barnet kan åka till i god tid... Om det behövs... För inte tusan håller man ett barn i den åldern "i handen" när man är iväg, utan har barnet ingen funktionsnedsättning så kan man ju bestämma vad som ska göras och hur. 

Jag tänker att den största tabben i detta är att förutsätta att din sambo ska bli nöjd, utifrån att hon ju tydligt ville att du skulle fatta ett beslut utifrån hennes vilja, som hon faktiskt inte själv ens vill stå för. Här kanske det är bättre att sikta på att ge henne något annat så att hon blir nöjdare i allmänhet än att försöka peta mer i detta som ju är rätt känsligt.

Jag och min sambo har två gemensamma barn och jag har två sedan innan också. Och alltså det fanns inte på kartan att vi skulle vara ?ensamma i bebisbubblan? utan mina två äldre barn (som var 5 och 15 när första gemensamma föddes). Vi behövde barnvakt när vi var på sjukhuset , då hjälptes min pappa och min sambos mamma åt och sedan när yngsta gemensamma barnet föddes var det min mamma och sambons mamma som var barnvakt. Men när vi kom hem var mina barn med. 

Jag tycker det är din sambo som beter sig helt orimligt faktiskt. Och som någon annan skrev, varför kan inte 13-åringen vara hos syskonets mormor? Det var ju så vi gjorde , min sambos mamma passade mina äldre barn. Väljer man att skaffa barn med någon som har barn sedan innan kan man inte göra så stor skillnad på barnen.. Tycker lite synd om dina äldre barn faktiskt 

Det konstiga beteendet verkar gå åt två håll i så fall. För det är superkonstigt att "kallt räkna med" (som du själv skrev) att exet ska vara jour på att ta era barn från maj till juli för att du ska barn med en ny brud.

Dessutom har du nu i flera inlägg skrivit att kommunikationen från exet inte varit den bästa. Att kommunikationen kring resan tex inte var som du önskade. Att hon nästan tog för givet och snarare informerade dig än att diskutera. 

Men det är ju exakt samma som du och din nya gör mot erat ex också. Ni räknar med att hon ska kunna rycka in och ta barnen hela sommare. Det är väl minst lika illa. 

Om ditt ex har konstigt beteende så kan jag ju bara säga att du verkar dra till samma sorts kvinnor. För din nya verkar ju lika konstig. 

God tid? Det är mitten av april och de ska resa i juni. Semestrar etc har antagligen inte varit klart/beviljat särskilt mycket tidigare än så här. Eller önskar du semester och får beviljat rean i januari elle? 

Detta är en vecka. Kan inte jämföras med att ts och hans nya förväntar sig att exet är jour hela sommaren. 

Jag tolkar det som att de inte prata med exet om detta eftersom att han skriver att han "iskallt har räknat med att hon ska ställa upp". 

Gör upp en plan med någån av av de släktingar till sonen som skulle kunna ha honom hos sig, om barnet skulle komma just de dagarna som ni är på BB. 

Presentera planen för din sambo. Om hon inte lugnar sig då är hon antingen i hormonobalans eller ovanligt sur på dig. 

Jag inser att jag behöver förtydliga detta.

Vi pratade igenom sommaren, hur vi ska lägga upp fördelningen av barnens vistelse i de respektive hushållen, planer för sommaren etc i mars, som vi alltid gör (finns till och med en Excelfil över fördelningen), så att vi kan planera semesteransökningar mm, ja ni vet. Sådant som hör till sommaren. Då hade hon inga planer på att åka någonstans utan skulle bara vara hemma och kanske göra någon kortare resa senare i sommar. Hon uttryckte också att det absolut inte skulle vara några konstigheter att de stora barnen skulle kunna vara hos henne om så behövdes (förra gången var vi kvar på sjukhuset i fem dagar pga komplikationer) då hon citat "ändå inte har några planer".

Där och då tänkte jag/vi att om dessa planer ändras så blir vi informerade. Jag har egentligen inget problem med att de åker. Det är superkul för dottern. Det är väl mer att nu kom det väldigt plötsligt och jag var tvungen att säga ja eller nej på direkten i stort sett. Sedan när vi diskuterade det hemma framkom det att min sambo tyckte det var idiotiskt att de ska åka just då. Att de kunde åka några veckor tidigare eller senare, men inte just den perioden. Där ligger väl konflikten nu, att problemet är inte att de åker utan att det blev en pressad sits, nästan omöjlig att inte göra någon missnöjd, och att vi blev lite satta i ett hörn. Min sambos trygghet i att hastigt kunna lösa hjälp med barnen fick sig en törn. Hennes råkar dessutom vara bortrest några dagar just då de andra är bortresta, så under tre dygn där så är det några mil extra för nästa på listan att komma.

Ytterligare en sak att förtydliga. Äldsta sonen är ALLTID välkommen och väldigt älskad i vårt hem. Jag uttryckte mig klumpigt och något svårtolkat i text inser jag nu när jag läser reaktionerna på hur jag uttryckte mig. Att han är någon vi skulle behöva "dras med extra" vid tillfället är inte menat som någon belastning på att hans närvaro inte är önskad, utan snarare att min sambo är rädd att jag ska oroa mig för hur det går för honom när han potentiellt blir lämnad ensam mitt i natten, även om så bara för en liten stund. Att mitt fokus inte ska kunna vara på henne och BB, trots att jag är helt säker på att jag till 100% kommer vara närvarande i förlossningen. Min son är stor och klarar sig själv. Han är tämligen obrydd och har lite samma attityd som jag, att saker löser sig bara man tar det lugnt. 

Han kommer vara det minsta problemet, och det kan mycket väl vara så att, som någon skrev ovan, att det är gammalt groll som ligger bakom att detta eskalerade, så det är kanske i det jag ska börja gräva i istället.

Det är den nyas släktingar, fullt förståeligt att en trettonåring inte är så bekväm med att åka dit några dagar.

Du behöver sluta skylla detta på mamman. Hon har hjort precis det du förväntade dig, dvs i god tid berättat att planerna har ändrats. 

Du behöver ordna en annan lösning, dels för den aktuella veckan, dels en plan B för övriga delen av sommaren. inte bara tänka att det ordnar sig.

Jag kan förstå att din partner blir orolig, för att det är ytterligare en sak som inte går att kontrollera inför förlossningen. Rätt eller fel. Men där träder ditt ansvar in att planera. 

(Däremot hade ju resa några veckor senare varit ännu sämre inför förlossningen).

Det finns andra lösningar på plats, och har gjort länge. Min föräldrar finns till hands, sonens moster och mormor, yngsta barnets moster med man, och mormor (förutom några enstaka dagar under den här veckan). Så potentiella barnvakter eller avlastningar finns det gott om.

Jag(vi) har planerat detta länge, och det är egentligen bara BB-väskan som ska packas. Till och med babyskyddet ligger i bilen redan, och bebissängen står på plats i sovrummet 

Även om det kanske låter på mig som att jag tar det som det kommer så finns det en bra plan. Jag kanske behöver få sambon att ändra mindset från fullständigt isolerad bubbla och att bara för att vårt gemensamma föddes en månad för tidigt är det ingen garanti på att detta kommer göra det också. Det är anledningen till att hon tycker det hade varit bättre med några veckor senare för hon är övertygad om att barnet kommer komma för tidigt det också, kanske tidigare till och med än förra gången.

Din sambo befinner sig i en situation som hon inte kan kontrollera (dvs att inte veta när förlossningen kommer starta) och därför försöker hon kontrollera andra saker i sin omgivning (dvs när ditt ex och din dotter ska få resa bort). Men gör klart för sambon att exet inte har med detta att göra över huvud taget.

Vad är det för familjer där sambons släktingar inte umgås med bonusbarnen? Mina äldre barn är nära min sambos mamma (småsyskonens farmor). Hon passade när vår äldsta gemensamma föddes eftersom ingen annan kunde då. Först passade min pappa men sen fick hon lösa av när han behövde åka iväg på jobb och vi behövde stanna ett dygn extra. Hon passade min näst äldsta när min pappa gifte sig , då var hon 8. Vi hälsar på henne ofta och firar födelsedagar och högtider tillsammans. 

Vill han inte så vill han inte och det verkar ju finnas andra som kan passa.. Men jag hoppas det inte är mormor som säger nej. Att ?passa? en 13-åring är ju knappast jobbigt  han inte har någon funktionsnedsättning eller speciella behov. 

Tycker förresten hela grejen verkar konstig , de vet ju inte alls när barnet föds. Ska inte exet kunna göra några planer på hela sommaren då? För att hon behöver passa en 13-åring som till och med kan vara själv om det behövs? Det låter helt galet faktiskt. Och det här kommer från en fyrabarnsmamma, att vara gravid är inte en ursäkt för att bete sig som TS sambo. 

Det där med ?ensamma i bebisbubblan också?.. Mina äldsta döttrar hade verkligen sett fram emot att få småsyskon och tyckte det var jättemysigt, jag skulle verkligen inte vilja köra iväg dom när småsyskonen var nyfödda. Är det ett litet barn så kanske man behöver lite avlastning i början ibland men inte när det är så stora barn. 

Jag förstår faktiskt inte ens problemet. Det enda konstiga med din trådstart är att ni tagit för givet att ditt ex ska ha barn. Extra konstigt eftersom du redan vet att hon är svår. 
13-åringen kan väl vara med släktingar på din sida? Dina föräldrar eller dina syskon?

Vad bra, då är det praktiska problemet löst (och alltså ännu mindre anledning att fundera över ifall du kan hindra ditt ex att åka på semester). 

Då är det sambons mående att trygghet att fokusera på då. Hur mår hon? Har hon stöd för oron? Har ni diskuterat hur du kan stötta på bästa sätt under förlossningen? Och allt går såklart inte att lösa i förväg heller. 

Ring dessa personer som ni har runt er och styr upp en plan på vem ni ska ringa vilken dag osv under den perioden. Det blir också skönt för alla inblandade, så vet ni och de som står redo att händer det den här dagen så ringer vi. Känns som att det vore lugnast för alla. Jag känner inte din sambo men det låter som att hon reagerade i affekt vilket inte är så konstigt när man är gravid och känner oro. Det sista man behöver är att känna sig dum, för man inser nog själv att man kanske överreagerar.

Fint av dig att starta en tråd för att försöka lösa det här. 

Jag har två barn och tre barnbarn. En av mina söner är gift med en kvinna som har två barn från ett tidigare förhållande och de har ett gemensamt.

Helt ärligt så skulle jag inte vara bekväm med att passa någon annans barnbarn. De har egentligen ingenting med mig att göra och jag ser dem verkligen inte som mina barnbarn (inte ens "bonus").

Det är klart att jag skulle kunna passa dem en stund om det var absolut kris men inte annars.

Horribel inställning från din nya kvinna att ni ska behöva "dras med" din trettonåring. Hon visste ju att hon gav sig in i en bonusfamilj och inget annat. Det funkar liksom inte att plötsligt vilja lajva kärnfamilj när man med vett och vilja valt att bli bonusmamma.

Grabben är ju rätt stor, prata med honom om vad han själv önskar och vad han känner sig trygg med och inte. Kanske kan han reda sig själv under dagtid och vara hos en kompis på natten eller själv hemma om han är mogen för det. Om inget av det funkar får du väl åka hem från förlossningen till natten om han behöver en vuxen. Om han har någon typ av funktionsnedsättning är det såklart en annan sak, men de flesta trettonåringar som inte curlats sönder och samman klarar ett dygn själva om det finns mat att värma.

Din kvinna verkar vara galet egocentrerad och entitled (i brist på bra svenskt ord). Hon är visserligen gravid och hormonriden osv men hon har ju fått ett barn tidigare och vet hur en förlossning känns och går till. Sen brukar ju ofta andra förlossningen gå snabbare än första så det är inte ens säkert att den pågår på natten. Natta över på BB kan hon väl göra själv om det behövs.

Din kvinna behöver backa, hon får ta reson och ta sitt vuxenansvar. Och du får kommunicera bättre med alla parter nästa gång det krävs denna typ av kommunikation.