Avdankade IVF-kvinnor

Ja men då får vi prata som tusan nu då  Jags itter och funderar på vad som är bäst - ett långt utförligt mail om att det inga biologiska barn blir eller ett kort samtal som slutar med en enda mening? Skrev ett utkast igår...

JA det där är svårt...
Både du och jag tycker ju om att skriva så det kanske är en ide med ett mail,.då får de anhöriga reagera hur de vill och kanske samlar sig innan man tar personlig kontakt?

Ja det var en smart tanke att de på så sätt får lite tid och fakta så att man sen slipper skumma kommentarer.

Precis för de skumma komentarerna har vi fått nog av...
Det får dem att kanske stanna upp ett tag och tänka lite innan om man skickar mail!

Urs,nu måste jag putsa fönsterna och hänga upp nya gardiner i mitt nymålade kök...ska bli såååå fint när det är klart och aldeles lagon till våren!

Angla,

Du har helt rätt. Jag förstår din inställning: " Finga jag ett barn så skulle jag aldrig mer tråna efter fler". Visst är det mycket lättare att se allt det andra i livet från den ljusa sidan om man ändå har ett barn. Jag hade känslan av att utmana ödet när vi gick igång med IVF-runda nr.2; eller för att uttrycka sig i klichéer: "den som gapar efter mycket mister ofta hela stycket". Allt har sitt pris.

Men min erfarenhet är denna: innan vi fick vårt efterlängtade barn hade jag ingen erfarenhet av barn, och vi var inställda på att leva ett liv utan barn ifall det inte skulle funka för oss. Det var det beslut vi tog när vi gav oss in i IVF första gången. Och jag tror också att vi hade kunnat leva så, för lite klantigt uttryckt så visste vi inte vad vi gick miste om.
Det jag säger upprör säkert många, för hur kan jag uttrycka mig så okänsligt?!, men ni är säktert klokare än jag. JAG hade INGEN aning om den virvelstorm av känslor, oro, överväldande kärlek och känslan av att kunna offra sitt eget liv ifall man kunde rädda sitt barn, ja, allt som kommer med att få ett barn. Min inställning till livet och mig själv ändrades radikalt när jag fick barn. Och det är här skon klämmer. För nu vet jag vad jag inte får uppleva igen eftersom jag inte kan få fler barn. Och sonen kan aldrig få ett syskon.

Men, helt klart. Min grop är nog inte lika djup som den skulle ha varit om jag inte hade något barn. Däremot är den gjord av samma slags jord som för alla andra som går igenom IVF och hoppas, önskar, blir besviken och mår dåligt.

Jag är inte avdankad men kommer in o pussas och kramas lite på mina goa vänner

Kram Anna

Lilla molnet:
Mycket av det du beskriver bottnar sig nog i olikheter. Jag har tex vänne rsom sattsat allt på karriär och annat i livet men en dag vaknat upp och insett vilket mirakel de fått. de kan inte förstå att allt jag någonsin önskat mig är att få barn. Man har nog helt enkelt olika sätt att se på livet. Jag har alltid älskat barn och de har jämt flockat sig runt mina fötter. Så jag anar redan nu virvelstormen men jag kan förstå att alla inte reflekterar över det förens de lever i den. Ja det där blev luddigt...

Åååååå,,har ni kram kalas här inne

Får JAG vara med

Hihi det är bara Anna som bjuder på kramar idag....måste blivit över från Alla hjärtans dag...

Jag pluggar coh har sviiintråkigt. Tycker så synd om mig själv som inte får sova och längtar efter min man gör jag.... Nä nu ska jag kika in på www.villhabarn.com....

Nu ska jag snart till jobbet men kastar in ett gäng till

hej Angla och ni andra...får man vara med på ett hörn ..fast man har en 11årig guldklimp och på detta sättet blitt välsignad..
sänder några kramar till er och vill bara säga att det kan va väldans jobbigt med misslyckade ivf..om man ville ha ett syskon ...under 9 år av försök-hopp och förtvivlan över alla misslyckade försök. Så visst är man en sk. avdankad ivf-are allt!!Men jag känner med er, det gör jag verkligen..ni som försökt o försökt utan resultat...-kramizar från Sanne b

Till Angla

Personligen så struntar jag fullständigt i vad mina anhöriga, släkt, vänner, arbets kamrater, gud, djävul eller helig ande tycker om mig och mitt liv. De som ifrågasätter mina beslut, de som snackar bort mina sorger, de som inte accepterar att alla kan inte ha lika av allt - de vill jag inte umgås med oavsett bandet...

"Jag är starkast när jag skrattar åt min svaghet!" //Diktonius
Om min svaghet är att jag är barnlös så få det blir det! Men detta ger inget rätt till andra att förminska mitt liv och betydelsen av det.

Så blir stark Angla i glädje och i sorg, med eller utan släkt. Blir stark och då vinner du!

Kram!

Kikar in igen och sällar mig till kramkalaset!!!
&