• sabia

    hej, varför de å inte oss?

    jag har en väninna som är gravid i 23 v. sedan hon berättade för mig att hon blev gravid har det blivit så svårt för mig att umgås med henne. det har blivit så jobbigt att jag har slutat ringa henne helt hållet. det är som om jag känner mig så misslyckat så kvinna.vi hade planerat att vi skulle bli gravida samtidigt, men nu är hon gravid å inte jag. jag har försökt sedan oktober med hormoner å allt. en misslyckade ivf. jag tycker att det är så orättvisst för att jag har försökt total i fem år å ingenting händer medans hon har bara bestämt sig för att stuta använda kodom å så blev hon gravid samma månaden. åhhhhhhh är såååååååååååå ledsen på mig själv för att jag inte kan glädjas över andra människor. är det något fel på mig?

  • Svar på tråden hej, varför de å inte oss?
  • Birsen

    ja men det är väl inget ovanligt. Jag hörde att min kompis är gravid här om dan och jag lipade hela kvällen inte för att hon är gravid. Jag är så glad för hennes skull men att en själv vill så gärna och kämpar får inget. Det är därför man är så ledsen. Låt henne tro att hon är bäst. Det är kanske så man känner när man är gravid. Hon är så glad så hon ser inte någon annan. Du kanske ska ackseptera det som det är. Eller ta lite avstånd från henne i alla fall nu i början. Låt henne tro att hon kan ta sig till ett varmt land när beben kommer om det nu är så änkelt. Du måste handla efter så som du kommer må bäst.

  • sabia

    sitter här nu å fick tårar.det är det som är så jobbigt. jag har redan tagit avstånd från henne för att se om jag mår bättre. en del säger att jag ta avstånd för att jag är så avundsjuk att jag inte kan se henne gravid, ok. det kanske är sant det de säger det. men å andra sidan förstår jag ingenting Varför HON å inte jag???????
    åhh förlåt. Birsen jag mår så piss. missuppfattar mig inte. jag är glad för hennes skull. det kanske är hennes atytud som gör mig förbannad. alla mina bästa vänner har barn å jag har inte speciell jobbit att träffa de. jag älskar deras barn å de älskar mig. agående den här tjejen så är det så att vi inte har känt varandra så länge.

  • Birsen

    Kommer orda sig ska du se. Den frågan har alla men vi får ju trösta oss att man får inte alldti som man vill. Världen är orättvis och vi måste lära oss leva i den. Ska vi börja klaga så kommer vi bara skada oss själva. Stora kramen på dig vännen.
    Jag började ju gråta när jag fick veta att min syrra skulle ha barn. Där hade jag kämpat i två år då och hon som inte fick sin mens på ett halvår så vipss så var hon gravid. Hon hade tur.
    Sk ani fortsätta med behandlingarna. Själv funderar jag på att åk aner till Turkiet och tetsa där.

  • sabia

    ja, jag ska fortsätta med behandlingen, men jag vet när.
    kansker i juni om jag har blivit bättre från min magen. jag fick avbryta behandling i mars. jag har fem ägg i frysen där på huddingsjukhus. å så har vi en till gratis eller via landsting. men du vet tiden går å det verka som om ingenting händer. tiden verka gått å för varje dag som går jag blir mer å mer frusterad. jag önskar dig lycka till. å jag hoppas att det går bra för dig med.
    krammmmmmmmmmmmmmmmmmmmmmm

  • Birsen

    jaa så känner jag med. Klockar tickar ju trota allt. Jag var 22 år när jag började med det hela och nu har jag hunnit bli 27 ( ska fylla 11 maj )klart man blir frustrerad även om man vet att 27 är ingen ålder.

  • Yrslan

    Förstår att det är svårt för dig men tycker inte att du ska ta ut det på din väninna. Jag skulle bli jätteledsen om mina vänner inte var glada för min skull om jag väntade barn och om de dessutom undvek mig skulle jag bli förbannad. Det gör ont att inte bli med barn när man längtat men barn är ingen beställningsvara. i vårt samhälle är folk så bundna vid sina planeringar att allt rasar när det inte blir som man tänkt sig,och jag är verkligen inget undantag
    Barn skaffar man inte,barn får man. För en del går det snabbt,för andra tar det längre tid och vissa får aldrig barn. Om du ska undvika alla gravida kompisar kanske du till slut inte har några vänner kvar. att kompisar i oförstånd säger saker som sårar när de egentligen vill trösta är sånt vi alla gör ibland. det är inte av elakhet. Ventilera din sorg och ilska med din partner, var rädd om dina vänner för de växer inte på trän
    Jag hoppas att ni lyckas med bebisverkstan!!!

  • Julifru

    Kommer in med en styrke kram har vart där många ggr med tyvärr i din sits!

  • sabia

    när jag började då var jag i samma ålder som du är nu. å nu har jag hunnit blir 33. det känns så hopplöst att vi inte kan påverka någonting. det enda vi kan göra är bara gå å vänta.å då undrar jag vänta på vådå? har Gud redan bestämt att jag inte ska ha barn? jag önskar att han ge mig bättre förståelse för mig.för att jag vill inte blir biter. krammmmmmmm

  • sabia

    hej yrslan:
    jag ta inte något över min väninna. om du sulle höra hennes gnäll å höra hur spydig hon är eller låter, då skulle du förstår mig. jag pratar mycket med min man, när jag får mens varjer månader å gråter då är det han som trösta mig. som sagt jag har vänner som har barn å som jag inte upplever som jobbigt att träffa de. det känns bra när jag umgås med de. så snälla du missförstår mig inte. hon kan inte var min väninna för livet. kram

  • FruJ

    Jag vet oxå hur det känns. Är inne på 16:de försöket nu.
    Mina vänner blir gravida på löpande band runt mig (7 st under denna tid).
    Det dom har gemensamt är att dom blivit gravida på första försöket, vissa hade egentligen tänkt vänta ett år tll osv.
    Svårt att sitta och le och lyssna på detta när man själv har velat ha barn i 4-5 år, och aktivt försökt i över ett år.
    Är väldigt glad för deras skull. Dock har min relation påverkats till en av mina närmaste vänner som precis fått barn. Hon är också den ända av dessa som vet att jag försökt få barn så länge. Har väldigt svårt att förstå att hon ALDRIG tar upp ämnet med mig. Hon babblar på om babyn hit o dit och hur underbart det är att vara mamma, men frågar ingenting om min situation. Detta gör att jag slutat ta kontakt med henne, känns jätte jobbigt. jag vill gärna ha kvar vår vänskap, men gillar inte denna nya "egoistiska" sidan av henne...
    Kanske det är lätt att glömma världen utanför när man upplever nåt så underbart som att få ett barn. Jag lär ju aldrig får veta hur det känns... (har en deppig dag idag...)

  • sabia

    hej fruj:
    så kan det kännas för mig å massa andra härinne. alla vi har såna dagar ibland. det är precis som du säger. det verka som de vågar inte ta diskussionermed oss längre. de frågar ingenting. men vi måste höra de hela tiden om allt. jag frågade en gång om hon var glad för att hon blev gravid då svarade hon så spydigt, glad å glad. jag blev så ledsen att jag avlutade samtal med henne på en gång.

  • Angela75

    Men tänk såhär: Säg att en väninna till dig har svårt att få barn och du frågar hur hon mår.

    Om hon blir arg och upprörd över det och slutar ringa osv, så är det då så konstigt om du till slut slutar fråga?

    Jag tycker att å ena sidan tycker du din kompis är jobbig för hon är gravid, och å andra sidan så tycker du hon är dum för hon inte längre frågar dig hur det går. Skulle hon fråga dig hur det går skulle du ju bli arg eller hur? Så hur hon än gör så blir det ju fel.

    Man blir ju rädd för folk som är arga på en, det är ju naturligt att man undviker att säga eller fråga saker som gör ens vänner arga. Så det är nog därför som dina vänner inte längre frågar.

  • Lilla Ior

    Hej Sabia!
    Är i princip i samma situation som dig. En av mina bästa vänner väntar barn och är i v 23. Var inte alls glad över det när jag hörde det första gången...vi hade då försökt rätt länge och var redan deppiga över det. Sen hade hon kommit med spydiga kommentarer som att vi inte försökt tillräckligt eller kanske inte gjort det vid rätt tillfälle mm mm. Detta trots att jag sa att de utreder och att vi inte kommer ha lätt att få barn. Då hade inte ens vårdgarantin kommit vilket skulle ha inneburit en väntan på 5-6 år om man inte gick privat. Detta fick jag ingen förståelse för. Det gick visserligen inte första gången för henne men efter 7 månader och det är snabbt tycker jag ändå. Har också fortfarande lite svårt för att träffa henne men det har blivit lite lättare sista veckorna. Tyckte det var svårt pga hennes spydiga kommentarer innan hon blev med barn och sen tjatade hon mkt om hur det gick för oss osv, dvs om det lyckats. Jobbigt att ha någon som tjatar om det hela tiden, men är ju då tillräckligt ledsen över att det aldrig fungerar. Nu ska vi snart få göra vår första IVF. Detta kan ju krocka med hennes förlossning så vi får väl se hur man känner sig när den dagen kommer...
    Själv kan jag förstå dig som inte riktigt kan glädjas åt din väninna. Kan känna samma sak. Det är ju roligt för henne att det lyckades men det är ju jobbigt för min del.

  • sabia

    HEj lilla Ior:
    just nu håller jag på att bearbetar den sorgen som jag bär inom mig. jag försöker sakta, men säkert att ta kontakt med min väninna igen. Det var en tid som jag mådde så dåligt att jag bara stängde alla ute, å jag var bara för mig själv. just försöker jag intala mig själv att jag inte är så misslyckade som jag trodde. jag försöker sakta å smärtsamt att ta mig fram. å detta känns rätt skönt.
    TA VÄL HAND OM ER.
    TACK FÖR ATT NI FINNS............

Svar på tråden hej, varför de å inte oss?