Anniina
Duktiga du!
Lise
Jag blir oxå tårögd. Fantastisk text.
Ida
Mysigt med Borås djurpark. På förskolan...tja, vi och ett gäng andra föräldrar och barn var och sa hejdå till en av pedagogerna i dag i slottsskogen. Hennes version är att hon var helt ovetande och sen plötsligt fick gå efter att ha jobbat där i nästan tio år. Det är möjligt att det är hennes upplevelse men det skall något mycket allvarligt till för att bli arbetsbefriad så det ligger nog mer bakom som vi kanske aldrig får veta. Hur som helst, bra att L fick säga hejdå. Synd att det bara var ett tiotal barn och föräldrar som kom, tror att det hade varit viktigt för alla barnen. Det som man i alla fall kan utläsa av situationen är att rektor skött det här på ett mkt otillfredsställande sätt. Vi föräldrar kommer att kräva ett möte antingen innan eller precis efter semestrarna. Inte för att vi måste få veta vad som hänt, utan mer kring hanteringen och kommunikationen runtomkring. Det har inte varit okej.
Åh, det där med stjärnfamiljer är svårt. Bra nytt begrepp dock, att barnet är i fokus och "mitten" med resten av stjärnan runtomkring. Jag hoppas liksom Malin att de som möter mig, mitt barn och andra vuxna och deras eventuella barn runtomkring henne har fokus på barnen och att de skall ha det så gott som möjligt i en situation som säkerligen är svår nog ändå.
Det är inte lätt det här livet som ensamstående, och jag hoppas att det blir roligare framöver. Just nu är det inte speciellt kul. Semestern känns inte heller speciellt lockande förutom de dagarna jag kommer att vara med L, samtidigt som jag är stressad över hur jag skall göra det så bra som möjligt för henne då (vilket innebär att jag inte heller kan sitta helt utan vuxenkontakt för då mår inte jag bra). Men man är ensam när man inte är en del av ett par, så är det. Man räknas inte på samma sätt, plötsligt försvinner inbjudningar till middagar och annat för att folk inte vet hur de skall förhålla sig, eller glömmer bort en - kan man bjuda tre par och en ensam morsa, liksom? Men jag hittar säkerligen min plats i det här framöver också. Och fram till dess får jag väl bara förhålla mig till det.
Muntert inlägg, ursäkta. En del av förklaringen till varför jag inte varit inne och skrivit så mkt bara. Känner inte att jag alltid orkar, känns som om jag inte har något intressant att säga. Men det vänder nog snart.
Vet inte va för variant.. 
