Utomkveds - Vad händer sedan? tråd 3

Jag blev faktiskt också väldigt snabbt gravid med mina lite större barn, båda gångerna faktiskt. Med dottern tog det en månad efter p-piller stopp, och med killarna likaså. Så det kanske inte helt har med saken att göra.  När jag blev gravid med X:et så blev jag gravid efter 2 månader.

Självklart förstår jag din oro, jag har ju varit där själv precis. För mig var det skitjobbigt eftersom jag visste att varje månad förde med sig lägre chans att bli gravid också, eftersom jag blir 39 i januari.  Men det jag undrar över är att du skriver att de "varit in i den friska äggledaren"? Låter ju lite skumt? Har de varit in där och ställt till med något så tycker jag definitivt att du ska stå på dig!

Men som sagt. Jag tror att man får räkna med att det tar lite längre tid att bli gravid igen efter ett X. Det sa alla till mig, trodde inte en sekund på vad de sa utan var helt säker på att det var fel på mig. Det var den "galna barnlängtan" som ställde till med det, och jag blev mer och mer fundersam över varför det inte hände något, månad efter månad. Men om man tittar på statistiken så är det ju faktiskt så att det kan ta upp till ett år innan det slår till. (hur tråkigt det än låter, men det blev min stöttning och förhoppning när jag var på väg att ge upp)

För mig tog det alltså räknat från när jag försökte bli gravid förra gången, precis 12 månader.

Lite tråkig statistik, gäller i normalfall:

Normalt sett är statistiken för par som har regelbundet samlag att bli med barn följande:

25 % blir gravida inom en månad
60 % inom sex månader
80 % inom 12 månader
90 % inom 18 månader

Det tar i snitt 7 månader för en kvinna att bli gravid. Det är lika normalt att det tar 1 månad som 14 månader innan man får det där plusset.

Så kämpa på allihop, ge inte upp!!! :)

Som du skriver har du ju inte försökt så himla länge än, kanske är därför du tyvärr inte blir lyssnad på ordentligt? (får det till typ 2-3 månaders försök? det tar minst 3 månader efter op ungefär innan kroppen ens är återställd)

Men förstår din frustration! Tycker du borde få någon återkoppling i fallet och jag har hört att många har fått en spolning efter för att få kolla kvarvarande äggledare. Stå på dig och fortsätt kämpa!

För oss tog det 2 försök efter x'et, då väntade vi en månad innan vi började försöka igen efter operationen. Så ca 3,5 månad efter op. Men för oss har det varit tvärt om. Sonen var istället den som tog lång tid på sig, 12 försök. Skulle precis ringa och boka in oss för utredning när plusset äntligen kom. Just därför känns det så osannolikt att det gick så snabbt nu.

Men försök ta det med lite ro, ni har ju strängt taget knappt börjat försöken...även om det naturligtvis inte känns så när mensen kommer varje gång. Det är ju så oerhört mycket som måste klaffa för att ett barn ska bli till så det är inte lustigt att det ofta tar lång tid.

Hej, jag har följt den här och många andra trådar om X sedan början av augusti, men inte orkat skriva ett eget inlägg förrän nu. Tänkte berätta min historia nu.. Jag har velat ha barn i många år och för ca ett år sedan påbörjade jag tillsammans med fästmö processen med inseminationer - dock blev det ingenting trots flera heminseminationer. Min fästmö insåg under denna tid att hon vill vänta med barn, att det finns saker hon vill göra innan hon bildar familj..detta knäckte mig, jag kunde inte vänta längre! Så jag valde att lämna henne för att försöka bli mamma på egen hand. Jag åkte till Storkkliniken i köpenhamn och blev gravid på första försöket.
Jag var överlycklig..men jag kunde inte njuta fullt ut då jag kände på mig att någonting inte stämde. Jag hade från ca. v. 5 känt en stramande känsla i vänster ljumske och ungefär i v. 6 åkte jag in till gynakuten för att kolla upp detta. Jag möttes av stor skepsis "det känns lite att vara gravid" fick jag höra, men fick ändå göra ett ultraljud. Man såg ingenting i livmodern men inte heller någon annanstans, men mina prover visade att jag var gravid. De skeptiska ansiktsuttrycken byttes till medlidsamma, de sa att det förmodligen var ett begynnande missfall.

Mycket riktigt började jag störtblöda ut stora klumpar under svår smärta ca. en vecka senare..jag var oerhört ledsen men tänkte att det var så pass vanligt och att jag kunde försöka snart igen. Tursamt nog valde SÖS att följa upp mig med hcg-prov, ytterligare en vecka senare fick jag ett samtal av läkaren: jag skulle åka in till akuten omedelbart, mina värden hade stigit från ca 600 till 5000! Chockad och rödgråten fick jag genomgå ett till ultraljud, man såg då ett foster som var 2x2 cm i vänster äggledare. Läkaren sa "och det där är nog hjärtat som tickar", jag blev helt kall inombords..hur kunde hon vara så okänslig, det var det sista jag ville höra!

Jag fick cellgift metrotrexat injicerat och skickades sedan hem..jag befann mig i chocktillstånd och vet knappt hur jag kom hem. Fyra dagar senare skulle jag komma och lämna nya prov, de var oförändrade. Jag berättade attt jag hade haft lite värk i magen under ett par dagar men fick svaret att det var normalt.. Jag bad min mamma bo hos mig i några dagar, jag kände på mig att det skulle sluta illa. Senare samma kväll kom smärtan som en blixt från klar himmel, jag låg på sängen och skrek rakt ut, det strålade ut i axeln - jag hade läst att detta var ett tecken på att äggledaren sprack. Mamma ringde ambulans som var där efter 5 minuter, de gav mig morfin direkt men smärtan klingade inte av..jag gallskrek när de flyttade på mig. 5 minuter senare var jag på SÖS, då var jag nästan medvetslös. Jag blev akutopererad, de snittade upp hela buken och fann att jag hade 1 1/2 liter blod i magen. De tog bort äggledaren och en liten bit av livmodern. Jag låg inne i 5 dagar och hade extremt ont, fick höga doser morfin..förmodligen fortsatte det att blöda efter operationen. Jag var sjukskriven i 2 v men hade behövt 2 veckor till, men då jag är ganska nyanställd ville jag göra ett gott intryck - men jag åt starka värktabletter i ca en månad. Nu har det gått ca. 9 veckor och jag börjar fundera på ett nytt försök, dessvärre verkar jag nästan jämt få ägglossning från vänster äggstock, där äggledaren är bortopererad..har fått remiss till Sophiahemmet för att kolla ägglossningen om ca 3 veckor. Någon som har erfarenhet av att få äl nästan uteslutande från ena sidan??

Jag hoppas verkligen att jag ska kunna få mitt efterlängtade barn snart, men känner mig tyvärr väldigt negativ.
Ni som har liknande erfarenheter får gärna berätta hur det har gått.

/Mikaela

Mika1980:  Jag ryser i hela kroppen när jag läser din berättelse. Det måste ha varit fruktansvärt!!!

Är själv nyopererad efter X, men med titthålsoperation Fick behålla äggledaren, men det gör mig mer nervös för att det ska kunna fastna där igen. Statistiken för det är inte bra...

Hoppas verkligen du kommer förbi denna händelse, och känner att du kan starta om igen för att få din efterlängtade bebis!

*styrkekramar* 

Tack acinna, jag har mått dåligt på alla sätt och vis under många veckor men nu börjar jag återfå krafterna och hoppet igen :)
Det enda som bekymrar mig är som sagt att jag verkar få äl från vänster äggstock hela tiden..och jag kommer inte åka till köpenhamn och betala 10 000 för den minimala chansen att höger äggledare ska plocka upp ägget från vänster äggstock. Hoppas verkligen att ultraljudet visar en äggblåsa på höger sida nästa gång.

Jag tror att risken för att du ska få x på samma ställe igen beror på varför du fick det från början, i mitt fall tex kunde de inte hitta någon förklaring och sade att det bara var otur, att den inte hann hela vägen fram innan den ville fästa. Har man däremot haft en infektion och har en ärrig äggledare är ju risken förhöjd om man behåller äggledaren. Men jag tror att de brukar ta bort dem om de inte ser bra ut, frågade du läkaren hur det såg ut när de var inne och tog bort den?

Lycka till och krya på dig! :)

Hej fick cellgift i november förra året vilket gjorde att jag inte behövde opereras.En månad senare efter att mensen hade slutat fixade jag så att jag fick spolning.Doktorn bad mig då att ej bli gravid minst 3mån efter cellgiften pga missbildningsrisk. Jag var livrädd att försöka igen:( Men gjorde ett nytt försök vid midsommar afton och det tog sig direkt.Åter igen blev jag livrädd för ett nytt X då jag viste att jag hade ägglossat på samma sida.Det gjorde inte saken bättre att maan inte kunde se en graviditet på vul i v 4.... men men 15v senare sitter jag här gravid med bebis p rätt ställe:)
Allt är möjligt...förr el senare får man oftast d man längtat efter

Mika1980: De kunde inte hitta en orsak på mig heller, men de nämnde i förbifarten 2 timmar efter narkos att de inte tagit bort äggledaren och att risken ökar lite eftersom det kan bli ärrvävnad i den eftersom de bara skurit upp den och plockat bort fostret.

Samtidigt så försöker jag tänka såhär: om nu äggledaren klarade sig, eftersom de menade att den skulle sprängts i vecka 7 och jag var i vecka 9+0 när de gjorde operationen, och att jag fick gå med dropp i 25 timmar för att jag rent ut sagt var för frisk och hade för lite ont, så borde chansen vara större att vi lyckas nästa gång!

Nu väntar vi på att hcg-värdet ska gå ner till under 5 och att läkaren ska tala om när vi får försöka igen! Vi har inte gett upp hoppet, trots att jag verkligen inte vill göra den operationen igen!!!

Skönt att höra att du mår bättre både fysiskt och psykiskt!!! 

acinna: Vad menade de med att den skulle ha spruckit i v.7? Min sprack i v.8-9. Jovisst kan det säkert vara något förhöjd risk, men om du vill vara på den "säkra sidan" så kan du ju kolla med ultraljud hos gyn och bara försöka bli gravid de månader du har ägglossning från andra sidan. Så måste jag göra.

Lina27: underbart att höra, och skönt att det hjälpte med cellgift för din del. Jag fick det ju i onödan eftersom äggledaren ändå sprack, men nu har de magiska 3 månaderna snart gått..