Vi med ångest/panikattacker och depressioner...

Jag är livrädd nu och vill bara få skriva av mig lite. Förut så hade jag konstant ångest varje dag, hela tiden. Gick med ett konstant tryck över bröstet och bröt ihop med jämna mellanrum. Började gå hos kuratorn på skolan, men till slut skickade hon mig till BUP istället. Där blev det konstaterat att jag bara hade prestationsångest, och att jag skulle få lära mig att misstag och misslyckanden inte är så farliga. Men mitt mående blev bara sämre och sämre, tills mina känslor stängde av. Jag kunde inte känna något alls, inte glädje, inte olycka och från början tyckte jag att det var en gåva från himlen. Men eftersom tiden gick så insåg jag att det var hemskt att ha alla känslor inlåsta och inte kunna känna på riktigt, men kuratorn på mottaningen såg det ju som att jag hade förbättrats. jag var en jävla grönsak i flera månader, och människor runt omkring mig började märka att jag inte var riktigt där, inte riktigt kontaktbar. Men till slut brast det, och alla månaders uppdämda känslor bara vällde ut. Kuratorn började då äntligen prata om att det kanske inte bara var prestationsångest och pratade om medicinering och att jag skulle få träffa en läkare veckan efter. Läkaren hade ingen ledig tid den följande veckan och då beslutades det att jag nog kunde klara mig utan. När sommaren kom så mådde jag också bättre, ångesten lättade och jag kunde andas normalt igen.
Men så för någon dag sedan så träffade  jag en gammal vän som jag tycker hjärtligt illa om, och var tvungen att jag spela glad och normal, även fast insidan skrek. Det fick mig att tänka på det hemska tiden och det var som om det utlöste allt igen. Ångesten kom tillbaka, och jag bryter ihop flera gånger per dag. Kuratorn har fullbokat, jag lyckas inte få någon tid med henne.

Jag vill inte igen! Inte allting igen, inte smärtan, inte oron!

Bra. Ge dig inte nu. Försök iaf stå på dig. Vet hur svårt det är, brukar oftast ha nån med mig om så bara för stöd. Nån som vet hur jag mår och kan hjälpa till lite att förmedla det.
Hatar att sitta i det där superupplysta rummet med två pers som bara stirrar och hummar.

Kramar för kvällen. 

Hej,
ja, halsbränna får jag mycket när det sätter sig i kroppen. Bara så jag känt av den ständiga molande ångesten förr. Vid attacker är ju allt fel på kroppen och jag tror jag ska dö men, inte annars.
Ilningar i magen, eller som jag kallar fjärilar fast på ett dåligt sätt, har jag ofta nu. Tyngdkänslan sitter också ganska rejält emellanåt. Sjukt egentligen vilka spratt hjärnan spelar en..

Bra att du klarade första dagen men illa att det såg ut som det gjorde. Jag skulle ha gjort precis samma sak som du, fast man inte ska. Jag tycker det är jobbigt att när jag har anställning behöva oroa mig samma dag jag går från jobbet på semester eller s-skrivning, att det kommer inte alls vara samma reda som när jag är där. Jag är ett äkta kontroll freak vad gäller sånt.

Bra att du ska få dina stes iaf. Jag ska nog be om höjning nästa måndag när min vanliga ssk är tillbaka på psyk. Vilken styrka har du att ta per dag?

Du är inte ensam om att skriva romaner här.
Kram
 

Idag när jag var och hämtade mina mediciner sa min vikarie-skötare att detta om att sambon inte förstår mig, jag måste hitta ett sätt att förklara, förmedla till honom. Lättare sagt än gjort, han förstår aldrig vad jag säger utan tycker att ja ger upp och inte aktiverar mig..

Så, jag skrev ett mail!
Säkert rörigt men försökte ändå få fram, fast jag ibland fick gå tillbaka ;), vad som sker i mitt huvud, mina tankar, hur jag känner mitt psyke själv mer än han och att jag försöker lära mig, på egen hand att lyssna på mina signaler om hur mycket jag orkar och inte. Skrev även att han alltid, vilken tid på dygnet som helst, kan ringa min mamma för råd och stöttning då hon varit med mig genom alla år.
Att han skulle försöka släppa förra året och se att jag inte är psykotisk eller manisk, jag har bara en depression. (inte för att förminska, det är ett helvete men för att förklara skillnaden för honom.) Hoppas nån förstod vad jag menade där..
Att, när jag mår så dåligt att jag inte ens... vet inte.. så kan jag inte tvinga mig till saker utan måste få vila eller bara sitta framför teven eller nåt. Det går då inte att bryta mönstret som jag klarat förut.

Skrev massa.
När han kom hem från jobbet så sa han tack (!) för att jag förklarat för honom på ett mer förstående sätt. Han tyckte det nog var mer min grej att skriva istället för att försöka prata och tappa bort vad jag vill säga direkt och det leder till spänningar oss emellan. Han var glad att jag skrivit och det känns som en enorm lättnad för mig.
Det viktigaste av allt. Jag förklarade även att när jag mår så här dåligt så går precis all min energi, och lite till, till att ta hand om sonen. Att han får vad han behöver och även måste ut en stund varje dag. Då har jag absolut ingen ork kvar på kvällen när lillen sover och jag sitter med min ångest men måste få lugn och ro... att göra det..? Hmm, vet inte om jag fattade den själv. :/

Ett tips från mig till er iaf. Om ni har svårt att uttrycka er i tal, skriv istället. Eller annat som passar. 

(lilla my), ska vi tävla om vem som skriver längst romaner.  

Är du ff ung nog för bup eller skulle du kunna söka dig nån annan stans? Jag tänker då främst på "akut-psyk". Om du är gammal nog för att de ska ta emot dig. I så fall tycker jag du ska ringa dit direkt. Vänta inte. Annars kontaktar du din husläkare på VC och ber om tid, för ev remiss till kurator eller psykolog.

Förstår di panik i att inte vilja hamna där igen. Jag säger detta till dig nu, trots mitt eget mående och väldigt depressiva tankar, du kommer bli bättre!
Sök hjälp. Har du nån närstående? Ställ till ett jäkla liv om du inte får hjälp, det behövs tyvärr ibland men du måste uppmärksammas NU.

Vet inte vad mer jag kan skriva då jag nog inte är den bästa rådgivaren för tillfället men, kramar kan jag skicka till dig.
Kram och ge inte upp hoppet!

God morgon alla kämpar!

Fattade inte riktigt detta.

Tror jag mår bättre idag. Är vääldigt trött då sonen sovit oroligt men ingen ångest eller depp.

Idag hoppas jag på att orka baka matbröd då det är tomt i frysen nu. Har alla ingredienser hemma och vi har jätte dåligt med pengar, plus att det är godare med hembakat och man slipper alla tillsatser. Håller mina egna tummar.

Hoppas ni andra får vakna med ett bättre humör idag. 

Oj, vilket övertag jag gjort i tråden.

Det är så dött när jag är vaken så tidigt på mornarna.
Ingen att tjöta med. 

Jag har nu fått en tid på bup till veckan, tack så mycket för dina råd och stöd!

Jag hoppas attäven du kommer att må bättre, många kramar!