Vi med ångest/panikattacker och depressioner...

Hej i tråden!

Jag är en tvåbarnsmor som lidit av panikångest och depressioner i måååånga år. Det började redan 1994, men då kunde jag ff leva normalt och ingen anade något. 1999 utvecklade jag även agora fobi och mitt liv blev mer och mer begränsat. Tillslut vågade jag inte gå utanför dörren.

Har gått i flera olika terapiformen hos olika psykologer och terapeuter. I höstas var det så illa att jag inte ens kom upp ur sängen. Jag kunde inte lämna min dotter i skolan. Allt rasade. Hela tillvaron blev totalt ur balans. Ingenting funkade längre.

Åkte in till akuten och fick träffa en helt underbar läkare. Han skrev ut medicin till mig. Jag hade fått rådet att medicinera flera gånger tidigare genom åren, men aldrig vågat prova. Jag var så rädd för biverkningar och för att tappa kontrollen över mig själv. Blev rädd för att jag skulle bli galen på riktigt. Antar att denna rädsla är ganska vanlig, för den är väl en del av sjukdomen...

Men så i okt provade jag medicin. Jag grät när jag svalde första tabletten och jag titatde på klockan och inväntade biverkningarna. Jag fick ökad ångest de två första veckorna, men jag blev inte galen, som jag trodde jag skulle bli.

Jag börjar bli mig själv mer och mer och jag klarar nu att lämna mitt barn i skolan. Jag kan gå och handla och nu har jag bara ångestattacker någon gång per månad, till skillnad mot tidigare då jag hade det nästan varje timme varje dag år ut och år in.

Jag är så glad att jag vågade prova medicinen. Och jag är så tacksam att jag svarar bra på medicinen, för jag har förstått att det inte hjälper för alla.

Många varma kramar till alla där ute som lider av panikångest och depressioner. Jag vet hur jobbigt det kan vara. Vilket helvete det är. Jag var nära att ge upp många gånger, men är idag glad att jag itne gav upp.

Dottern fick diagnosen förra veckan så det har inte hänt nå. Jag sa åt hennes psykolog att han skulle se till att få iväg remiss för dbt innan han tog semester. Tyvärr så får han inte säga nå åt mig eftersom hon är myndig. Det har varit ett evigt passande på dottern pga hennes självmordsförsök. Hon har bott hos min syster men nu är dem osams och hon vill inte bo där nå mer. Så jag kan aldrig slappna av. Så fort det ringer i telefonen eller på dörren så är jag rädd att det är polisen som ska komma med dödsbeskedet. Känner att det börjar bli nog nu. Alla säger att jag ska släppa taget eftersom hon är vuxen men hur fasiken ska jag kunna göra det. Miste min äldsta pojke i höstas i suicid så nej tänker inte släppa taget.

Du bör nog ta upp en eventuell inläggning. Du mår för dåligt och om du har de tankarna så är du inte "pålitlig" för dig själv.
Hoppas du står ut tills torsdag, annars ska du ringa akut-psyk. Så är det och jag vill inte höra nåt annat. Håll fast vid dig själv, som vi vill ha dig här. Du är viktig för oss/mig och jag vet att du kämpar hårt nu. Fortsätt med det! Du är stark och klarar/har klarat mycket.
Massa styrke kramar! 

"Vill du säga vilken medicin du tar? Jobbar du nu eller är du sjukskriven? Välkommen hit iallafall! Kram"

Jag äter Citalopram. Är sjukskriven fortfarande. Jag har behövt lära mig massa saker på nytt, känns det som. Som att gå och handla tex. Åka buss har jag ännu inte vågat mig på, men hoppas att jag vågar det snart.

I höst har jag tänkt mig att prova på att studera (på distans)

Tack för välkomnandet i tråden :)

Småland, Det var visst en bra idé att starta ny tråd. Oj, vad många nya som hittat hit. Jättekul, fast naturligtvis inte kul att så många mår dåligt.

Välkomna alla nya! 

Hej där ute!

Först vill jag skriva till: Maddisen80.. : Tycler verkligen psykakuten beteende sig som idioter. Det borde du anmäla.. (förstår om du inte orkar) med tanke på ditt mående. Men de får inte bete sig hur som helst mot en människa som mår psykiskt dåligt. Som om man inte mår tillräckligt dåligt?

- Nu till min egna fråga till alla er andra som sitter här och väntar på den långa kvällen framför er...
Hur gör ni när ni får ångest mitt i natten? Ringer ni någon? Pratar med en sambo?! Om jag inte tar min sömntablett får jag värdens ångest, hemska marddrömmar.. Tror jag börjar bli beroende så vill börja trappa ner men dom där hemska marddrömmarna pallar ja fan inte! :(