Vi med ångest/panikattacker och depressioner...

Tittar in här lite snabbt... Känner att det är så många personer här inne, som jag inte välkomnat, men nu gör jag det iallafall: Välkomna hit!

Det sköna är att det BARA är ångest, men de e fasiken svårt att inte bli rädd för känslan eller som i mitt fall få ge upp-känslor....kämpar som en gris......

Tack för omtanken, men jag blev hemma.

Idag har vi pratat igenom gårdagen och jag har inget minne av någon som hände under dagen.
Jag gick omkring här hemma och var helt nerdrogad. Jag svarade på tilltal och lyckades få ihop
en biljettbeställning till min dotter som åkte iväg till sin pappa nu över lovet. Men jag har inget minne
av saker jag sagt, telefonsamtal, middag och annat. Otroligt skrämmande faktiskt!

Jag tog inte sömntabletterna för att jag ville ta mitt liv, jag tog dom för att få sova. Och jag ville sova
genom hela dagen. Men så blev det alltså inte. Jag håller dock med, jag borde ha åkt in!

Min sambo säger att enligt giftinformationscentralen fick jag i mig en dos fem gånger så hög som normalt.
Det skrämde mig att jag så lättvindigt tog tabletterna, jag har ju väldigt starka självmordstankar i min sjukdomsbild, vad händer den dag jag inte kan hålla dom känslorna i schack??

Jag mår i vilket fall som helst ganska bra idag. Släpande trötthet och huvudvärk. Lite hjärtklappning. Ångest.
Men jag lever........

vad bra att du iaf mår ganska bra, jag har höga självmordstankar med

Det mest vedervärdiga man kan råka ut för!
Jag hatar när tankarna kommer, dom väller in som höga vågor och
det går inte att "stänga av".

Jag hoppas att du har någon nära dig som kan hjälpa dig genom
dom jobbiga tankarna. Själv har...hade...jag Sorbril när det blev som
jobbigast, nu är dom slut och läkaren vill inte skriva ut fler. Nu vet jag inte
vad som ska kunna få mig lugnare.

Kram på dig!

Orkar tyvärr inte vara inne så mkt här längre... Orkar inte läsa tillbaka iheller, har åkt ner i depp igen... Varje dag är en kamp mot mig själv o mina tankar. Har barnen som ser till att jag håller mig ovanför ytan om i förstår vad jag menar? Är ganska hög på sobrilen nu så jag ska gå o nanna sängen, eller iallafall försöka... Somnade på soffan innan men vaknade för en stund sedan men ska nu försöka somna om i sängen istället.

Skickar med en kram till alla som behöver en...

Kram

Här blir det bara värre & värre..... Idag har jag bara kommit ur soffan för att gå på toa, ta medicin och en gång utanför dörren så hundarna fick kissa när sambon inte var hemma.

Har aldrig haft självmordstankar innan utan bara självskadebetende, men idag kände jag för första gången att nu orkar jag inte mer, varför ska jag leva? varför varför varför?

Imorgon har jag obligatioriskt seminarium i skolan, går jag inte dit kommer jag inte klara kursen. Men hur fan ska jag lyckas gå dit när jag inte lyckades gå till datorn försen halv ett på natten?

Jag blir galen, har inte ens orkat läst igenom era andras inlägg.. förlåt..

Blir så ledsen när jag läser om er alla som mår så här dåligt. Varför blir det så här? Blir man någonsin 'som vanligt' igen?
Jag ligger inne, har gjort sen i fredags. Vill egentligen hem till sambo o bebis nu, samtidigt som jag verkligen får den vila jag behöver här! Men jag vet inte...
KÄMPA PÅ ALLA GOA MÄNNISKOR!!!

Jag känner mig knäpp.... Vet inte vad det e för fel på mig, är det fel på mig eller överdriver jag. Varit utan cipralex sen i tisdags, ska till läkarn idag. Han kommer fråga hur jag mår- lätt när jag inte ens fattar själv.... Han kommer oxå diskutera annan medicin- jag varken orkar eller vill bli mer ångestsfylld, gah!!!!! Har också försökt gräva bland mina känslor. Jag är jätterädd för döden, att jag inte kommer finnas mer o tänker att detta är det enda o sen då.... Får panik vara jag tänker på det, detta gör ju att jag även blir rädd för att leva. Minns första gången jag tänkte så här, då var jag kanske 8-10 år, min första depression kom när jag var 18, strax efter att min mormor dog- har sen haft många svackor de kommande 10 åren.... Är detta svaret? Jag e så trött på att jag tänker o ältar hela tiden, minsta lilla sugnal så börjar jag gräva....

Ledsen att jag skriver så många ego inlägg. Har läst igenom alla era o KÄMPA på!