Vi med ångest/panikattacker och depressioner...

Har inte varit inne på FL på ett tag...
Känner att jag missat mycket här inne... tyvärr... Men Maia, du har lite koll tror jag. Du är ju en av de gamla i denna tråden. Och nu menar jag inte åldern utan mer vilken tid du har varit med här...
Kram på er alla

Anonym Molly..

Undrar om du skulle känna dig ok med att skicka ett pm till mig? En personlig fråga till dig som jag inte vill ta upp här. Skulle inte kännas bekvämt.
Kramar 

Trött. Äter allt jag kommer åt. Svårt att slappna av men jag vet att så fort jag lägger ner huvudet i soffan eller sängen så kommer jag däcka.
Haft en extremt jobbig dag och vill att den ska gå över, samtidigt är jag rädd för att somna, kanske imorgon blir likadan eller värre..
Japp, fröken possitiv säger godnatt antar jag.  

Nu var det ett tag sen jag var inne, jag har inte riktigt orkat läsa igenom allt.. 

Idag gjorde jag ett test på FB, det var intressant (alla vet ju att fb-test är det som gäller liksom.. :-P) för det stod att min fysiska kapacitet var noll, min emotionella var väldigt låg och min psykiska hälsa var väldigt låg. Einstein har talat. Det hade jag liksom kunnat komma på själv...

Ja. Det är alltså bara apa här. Urk. 

Molly: Tack för dina tröstande ord. Skönt att det finns någon som förstår. Känner mig så hjälplös i bland. Jag vill ju bli mitt självsäkra jag igen. Jag slutade inte att vara henne för att jag vill hon trillade av på vägen kan man kanske säga.

Haft de diskutionerna med exet. Jag var stark, livlig och hade stora potential när vi träffades. När vi skiljdes var jag ett vrak.
Nuvarande sambo visste väl till viss del att jag hade mycket bagage när vi träffades men under den första tiden var jag ok. Jobbade hårt, var social osv osv. Vet att han också saknar hur jag var men, har inte sagt det rätt ut. Det är en fruktansvärd sak att höra när man kämpar så med sig själv.
Varma kramar! 

Är hemma nu, är väl bättre men känner mig konstig på nått sätt, tycker livet är konstigt o liksom ifrågasätter livet på nått sätt viöket såklart ger mig ångest. Känner ni igen den känslan? Är det ångest som sätter igång de känslorna? Har verkligen svårt att g Förklara vad jag känner.....

Dem sa till mig när jag var inlagd att jag e rädd för att leva, kanske är det så..... För ett liv med ångest känns omöjligt för mig att leva i, o jag e rädd för det måendet.

Du kan bli av med ångesten också. Nu vet jag ju inte så mycket om dig då jag inte vart in här så ofta men...
Att ifrågasätta livet och vara rädd för framtiden är nog vanligt för oss som kämpar med oss själv.
Jag gick igenom det ordentligt förra året och har ff känslorna som kommer och går. Min son är anledningen för att kämpa extra mycket. Jag vill ju inte missa hans uppväxt, hur han blir för person osv.
Ibland är tankarna mig övermäktiga men då tar jag en liten stund i taget.

Inte så lätt som det låter men du måste nog försöka hitta sätt att ta dig igenom ångesten när den är som värst. Får du hjälp med psykolog, ångestdämpande eller så?

Kramar! 

Hej
Jag har nyligen börjat äta Cipralex för första gången. Har haft ångest till och från i hela livet men haft många bra perioder.
Nyligen fick jag ett större ångestanfall och blev sjukskriven.
Den fråga jag har är, Hur har ni mått under dom 2 första veckorna av Cipralex?
Tycker det känns tungt att må illa alla dagar och ha ångest hela tiden...och absolut ingen energi att göra
något hemma eller med barnen.
Och nu dom senaste dagarna har jag inte kunnat äta..är på dag 6 i medicinering.

Tankar och råd tas gärna emot.