Baby led weaning

Loviz: Vad skönt att det är någon som har samma funderingar som jag! Vad bra att du fått lite rättesnören. Som sagt, man undrar ju om de någonsin kommer att fatta att de kan bli hungriga på den mat de stopppar i sig och vilja flytta från mjölken till fast föda.

Har ännu en fundering. Som jag skrivit tidigare så tycker jag att min lille har svårt att äta särskilt mycket. ovanämnda kan dock vara orsaken men en fundering är att jag inte riktigt är säker på om han kan hantera maten han får. Tidigare kunde han gnaga på både potatis, falukorv, äpple, päron, blodpuddig m.m och verkade få i sig lite. Numera biter han av och spottar sedan ut biten. Detta gäller främst mat med lite motstånd i. Tycker han längre inte om maten, fattar han inte hur man ska tugga, eller vad kan ha hänt?
Har hållt på med BLW ett ta nu så jag tycker han borde fatta hur man ska tugga. Kan det vara något fel på munmotoriken? Hur är det för era barn? Hittar inte så mycket om det i BLW-boken.

Så fungerar dottern också och även mina tankar har gått till det där med munmotoriken, är (nojjig som jag är) nervös för att det ska vara något fel, att tungan är för aktiv eller något liknande och att jag kanske borde ha undersökt det hela. Ändå vet jag ju att det faktiskt går ner saker, oftast mjukare visserligen men gurka som måste klassa som ganska hårt försvinner det med. Förhoppningsvis är det bara övning övning övning som gäller. Eller vad tror ni andra?

Det är bara övning som gäller tror jag. Först nu vid 10-11 mån känns det som hon äter mer medvetet tycker jag. Och det är fortfarande inga mängder... Men om jag skulle erbjuda bröstet mindre kanske hon skulle börjat äta mer.
Brukar försöka se till att hon inte ammat för tätt inpå måltiden, kanske 40 min iaf. När vi varit ute och det gått 2-3 timmar sen hon ammade äter hon faktiskt mer!

Haha! Känner igen det där. Plötsligt så började maten åka ut igen. Skrutt tar det mesta i handen och stoppar in det i munnen - men efter någon sekund kommer det ut igen. Det ser inte ut som att det är något äckligt (ingen min) utan som att det vore helt naturligt. Det stoppas in av handen och puttas ut av tungan. Håller med om det där med mat med motstånd. Fil, soppa och mjuka frukter funkar bra att ha kvar i munnen och få ner i magen.

Jag tänker att det kan bero på att nyhetens behag har lagt sig. Från början tuggade skrutt i sig ALLT som serverades. Nu är det inte lika spännande längre utan nu ska det vara goda grejer, annars får det vara. Typ. Eller liksom mer lat, det finns ju mat som är lättare att få i sig än att man ska behöva tugga i tid och evighet. Kanske. Jag tror inte att det är något fel på munmotoriken. Tvärtom tycker vi att den har utvecklats. Tungan jobbar för fullt med att föra maten runt i munnen och läpparna gör sitt jobb, håller ihop så att maten inte ramlar ut. (Det där med läpparna var lite svårt i början.) När maten puttas ut nu så PUTTAS den verkligen ut. Tungan puttar medvetet ut maten. Men efter att maten blivit utputtad kan den stoppas in igen. Ibland

Ibland äter skrutt "slarvigt" Tuggar några sekunder på en clementinklyfta, spottar ut och och vill ha en ny. Trots att det finns massor kvar på den gamla. Serveras det en ny klyfta möter den samma öde. Till slut sitter His Majesty the Baby där med en hel hög halvtuggade clementinklyftor framför sig. När vi suttit vid bordet en bra stund och måltiden börjar ta slut - DÅ kan den där tidigare ratade högen bli intressant igen och de stackars tuggade klyftorna hamnar i munnen igen, för en andra omgång.

Vi märker stor skillnad nu efter 2 månader av blw:ande. Skrutt hostar/kraxar/spottar väldigt sällan! Det kan vara en kort host för att få fram maten längre fram i munnen, men det händer inte ofta. Det är häftigt! Det är ju det som ALLA oinsatta frågar om. Det FÖRSTA de frågar om. "Men är ni inte rädda för att bäbisen ska sätta i halsen?!! Näe, faktiskt inte. Idag så mötte jag en mamma med bäbis på en bäbisträff. Hon blev paff då hon hörde att vår bäbis äter själv. Hon fattade liksom inte hur det går till. Jag berättade lite kort och hon lyssnade intresserat. Kul!

Och så var tvivlet med stort T här igen. Gör jag verkligen rätt som "envisas" med BLW? Som jag skrev för några inlägg sedan har tösen fått in ovanan att trycka in alldeles för mycket i munnen på en gång. Tja, det har inte blivit bättre och idag vid middagen tog hon en näve av den sönderpillade potatisen och tryckte in den så långt det bara gick och vad händer? Jo, inte helt förvånande sätter hon i halsen och ungen hostar tills hon kräks innan hon får upp biten. Tre månader har vi hållt på, aldrig att jag varit särskilt nervös för att något ska hamna fel, inte förrän nu. Usch säger jag bara.

Med risk att framstå som att jag bagatelliserar, men here comes;
Stoppa henne. Helt enkelt stoppa henne. Min kille har också haft perioder när det att stoppa in och in och in var det viktigaste. Inte det att tugga och svälja. Har säkert något att göra med något språng i utveckling av finmotorik "oj vad duktig jag var nu, kan jag göra det igen?", typ.

Vi har helt sonika stoppat killen när han försökt fylla på utan att äta mellan. Försiktigt ta tag i handen och sedan jättenoga, jättetydligt (säkert jätteöverdrivet) förklarat att man måste TUGGA maten, såhär. Man måste svälja och man måste  vänta och sen kan man  ta mer. Och visa, och förklara, och upprepa. Att äta måste ju också läras, och det är det ju ni som ska lära bort. Många gånger har mest fokus under måltiden lagts på sonen av olika anledningar och då får man helt enkelt äta på skift eller passa på att äta när man kan.

Plötsligt kommer en period med tallrikskastning, sen matkastning, sen lägga maten i glaset, sen hälla ut glaset, nu hälla vattnet på tallriken och vad nästa "fas" blir återstår att se. Det är väl en del av lärandet. Vi har stoppat, förklarat, stoppat, förklarat. I värsta fall får man "distrahera" lite, typ byta plats. Äta någon annan stans, lägga maten annorlunda, bara serverat lite i taget.

Men sluta med BLW verkar väldigt drastiskt och tråkigt :)

Hoppas nu inte detta kom ut fel på något vis, inte meningen att vara burdus eller trivialisera.

Kiddo stoppar in för mycket i munnen om hon har tillgång till för mycket helt enkelt. Lösning: ge lite i taget :)

Nu hör vi verkligen hemma här!!
Efter att haft några jobbiga måltider med en liten Jens som varit arg på oss som äter, hur kul är bitleksakerna egentligen?
Så idag började vi.
Lätt att komma ihåg, Jens började äta 11-11-11... haha roligt.

Men ialla fall, vi började med broccoli, åhh, han tyckte det var så gott. Han mumsade riktigt, inte en enda rolig min i stil med "uäck vad är det här?" utan han mumsade som bara den.
Så nu ska vi köra på broccoli några dagar, sen så blir det morot och broccoli tänkte jag. Första frukt kommer bli päron, vill inte chansa med banan som första.

Men den lilla oro jag haft försvann ganska snabbt, för det dröjde inte lång stund så "drog" han loss en "gren" (om hela biten kallas stam är en liten del automatiskt en gren då?) och jag tänkte att ok vi ser efter vad som händer och joodå, han harklade sig lite och sen kom det ut igen.

Känns så roligt att vi tagit det här steget och jag är så glad att min vän daeminimon introducerade detta för oss, det känns så rätt för oss med BLW.
Ses redan som flummig i mammagruppen med min sjal osv så det känns som om det är bara att fortsätta på inslagen väg. 

Wohoo!

Dessa tviveltankar kommer till mig med... just nu ganska ofta eftersom det känns sm att det är svårt att få i honom något (amning, ersättning och mat). Visserligen har han varit konstant förkyld i två månader, men man vill ju se lite framgång.

På tal om att stoppa munnen full så har även min gosse gjort detta, med resultat att han bara få spotta ut allt eller hostar fram det. Jag pratade med en barnpsykolog om just detta och hennes tolkning var att barn lär sig genom att upprepa moment. I detta fall kan det ju vara att hon vill öva koordinationer hand-mun. Vet inte om det är långsökt men kanske kan vara en förklaring.